Klä er! (för guds skull)

I morse var jag sugen på att skriva något om sörlänningar och snö men Crrly och Insolens gjorde det så bra att det känns onödigt att skriva upprepningar.

Vinter i Norrland är verkligen vinter i dess rätta bemärkelse. Inte extremt som Sibirien eller så utan precis som vi föreställer oss att en svensk vinter ska vara. I december kommer snön för att stanna till april någon gång, det blir vinterväglag (alltså inget salt på vägarna utan packad snö och is), sjöarna och havet fryser och skogen ligger snötyngd.

Klädseln ska vi inte tala om, eller det var just det jag tänkte göra. Det gäller att utrusta sig om det ska vara drägligt att leva ett halvår i kyla av växlande grad. En jacka i parkas-liknande modell finns i det flesta norrlänningars garderob, likaså ett par rejäla kängor som klarar kyla och snö.

I andra bloggar beskriver folk vilken hipp outfit de har valt den dagen så jag gör likadant. Det här klädde jag på mig i morse innan jag gick till jobbet (temperatur -14 grader):

* underkläder (förstås)
* tunt linne
* långkalsonger
* jeans
* blus
* ulltröja
* överdragsbyxor
* parkas
* halsduk
* mössa med windstopper
* tumhandskar med fleecefoder
* kängor

Sedan var jag färdig att visas upp i Aftonbladet under rubriken ”Gatsmart”

I Göteborg klagade mina kollegor på hur kallt det var och vad de hade frusit på väger till jobbet. Jag tyckte att det inte var så mycket att klaga över och sa att det var väl inte så farligt. Nej men oh, hade jag inte känt hur den fuktiga luften gjorde det så mycket kallare i Göteborg än vad det var i Norrland? Nej, verkligen inte. Kallt som kallt, man får se till att klä sig mot kylan. Det visade sig att några av dem inte ens ägde en mössa att ta på fast de bor i Sverige och vet att det blir vinter varje år.

Jag tycker inte om kyla men jag har accepterat faktum att jag bosatt mig här av andra orsaker och då tar jag konsekvenserna av det. Det fungerar dåligt att ta på sig små tunna (men ack så hippa) stövlar, en kort jacka, att strunta i mössa och långkalsonger och ha små tunna fingervantar. Fram med rejäla vinterkläder, sexig får man vara i juli eller inomhus.

Lycka

Tänk, jag hade ingen aning om hur länge det kunde bubbla av lycka i kroppen!

Nio månader med Darling och lyckobubblet i bröstet kommer fortfarande fast kanske av lite andra anledningar än i allra första början. Det bubblar för att jag känner mig trygg med honom, jag vet och känner att det är Vi på allvar nu. Inte så att jag springer runt och är fånlycklig varje dag utan det kommer i vågor och vissa dagar, som idag, är jag så lycklig att jag ler mest hela tiden.

Jag pratade med kära M om hur bubblet kommer och går i förhållanden beroende på vilken fas man befinner sig i. Hon gifter sig på lördag mannen hon vill vakna upp vid varje morgon – det är lycka. Lyckan finns hela livet, den kommer bara av olika orsaker.

På lördag firar vi nyår och deras bröllop tillsammans. Hemma hos mig. Jag kan inte tänka mig en bättre nyårsafton än att få dela den med mina nära och kära och dessutom fira deras kärlek!

Och jag får dela den min stora kärlek. Min älskade, älskade Darling. En fin inledning på vårt nästa år tillsammans.

Smal jul??

Det här är inte klokt.

Jag blir magrare över jul!

Ett hål in på skärpet idag. Det ska inte hända.

Änglalikt

"To love for the sake of being loved is human,
but to love for the sake of loving is angelic"

Juletid

Julgranen har varit klädd i över en vecka så att jag ska hinna njuta av den innan jag åker hem till familjen för att fira jul. I förrgår kokades lakritskolan som ska tas med idag, julklapparna är inköpta och lackade på traditionellt sätt, hyacinterna blommar, ljusstaken och granen sprider mysbelysning i lägenheten. På kvällarna har jag tänt en massa ljus, spelat julmusik och druckit julmust.

Nu ligger julklapparna i en blå Ikea-kasse, väskan är packad och snart bär det av över Stora skogen, hem till kära familjen och julfirande ute på landet. Snö finns det gott om här uppe. Lanskapet ser ut som ett julkort, bedövande vackert.

Några få timmar kvar sedan lastas Lilla Röd full med packning, katt och Gudinna. Men först ska jobbas lite till, ätas och nyckeln ska gömmas och locket läggas på brunnen och....

God Jul allesammans!

Lipsill

Har ni någonsin stått storgråtande på ett torg i Köpenhamn?

Inte jag heller förrän den där söndagen som började med det avgrundsdjupa blodsockerraset vid frukosten. Affärerna var öppna så vi gick via Amalienborg och fortsatte sedan mot Ströget för att titta på det vi inte hunnit dagen innan.

Darling skämtar lite om mig och blodsocker, något som först besvaras med ett litet fräsande. Det kommer en kommentar till och jag säger " det där var inte roligt!". Efter en liten stund och några morranden från min sida istället för något som kan tydas som uppskattning av hans skämt frågar han om jag blev kinkig nu.

- Varför tror du att jag är så noga med att äta hela tiden?? [här bryts rösten]
- Det är faktiskt inte så kul [första hulkningen] att börja gråta vid frukostbordet på ett hotell!!

Och där är det kört, jag stortjuter. Mitt på ett torg i Köpenhamn.

Där står jag i Darlings famn och snorar och gråter ner hans jacka.

- Men älsklingen, ibland glömmer jag visst bort att jag har världens känslosammaste flickvän.

Så skrattar vi åt det hela samtidigt som jag hulkar färdigt och konstaterar att jag inte riktigt var beredd på den reaktionen hos mig själv.




[Väninna 1 - Skulle du ha mens eller?]

[Väninna 2 - Du är väl inte gravid?]

[Svar: Nej, men jag begriper inte heller mig på mig själv alla gånger]

Till "Anonym"

Intressant att du fortfarande läser allt jag skriver. Det tycker jag du ska sluta med.

Tro mig när jag säger att jag kan stå för mycket av det som sades i ilskan men det som hade varit lite shysstare slut på kontakten hade nog varit att ta en diskussion i lugn och ro när stormen lagt sig lite.

Jag står för att jag blev arg men jag har också förmågan att ta konstruktiva diskussioner när ilskan lagt sig.

Blanda inte in mina ex i det här, det vet du för lite om för att kunna dra paralleller till.

Jag tyckte att du visade sidor och värderingar som inte alls stämde överens med den jag trodde mig känna. Det gjorde mig väldigt upprörd och fick mig att dra mig undan för att sedan explodera. Inte så konstruktivt men jag är helt nöjd med att vi inte har någon kontakt.

Tänker inte skriva så mycket mer eftersom "Jag vill inte ha något svar. Detta är endast för dig att reflektera över eller att låta bli. "

Förrädaren

Plats: Gudinnans köksbord
Tid: Hennes födelsedag
Närvarande: Hela Gudomliga familjen samt Darling

Darling (mäkta nöjd över att ha hittat en norrländska) berättar stolt om sitt senaste inköp, ett par nya längsskidor som ska invigas så fort det kommit snö.

Modern: - Men vad kul, då kan ni ju åka tillsammans!
Darling: - Nej, hon har ju inga skidor.
Modern: -Jo, det har du ju visst det (tittar på dottern)
Gudinnan: - Mamma....
Modern: - Jo, men det har du ju. Kommer du inte ihåg att vi köpte ett par tillsammans? Som vi skulle använda båda två?
Gudinnan: - Mamma...Scchhhhhhh!
Darling: - Har du skidor??!
Gudinnan: - (blänger på sin mor) Du vet inte när du ska vara tyst...
Darling: - (glad) Då kan vi ju åka båda två i vinter!
Gudinnan: - Grmmmf, jag försökte effektivt förtränga att det finns ett par skidor.... Till dess att hon öppnade munnen (pekar på ömma modern som bara ler)

Resultat: Gudinnan och Darling ska visst inviga längdspåren runt nyår eller så.

Ps.

Vad jag egentligen ville säga honom den där gången för länge sedan var i andra ordalag än vad som kom ut.

Jag ville säga att det fria valet inte alltid är fritt utan ett resultat av sociala konstruktioner, att bubblan man kan skapa åt sig själv inte är samma sak som att leva i en skyddad värld där man inte behövt reflektera över vissa saker.

Jag ville säga att jag var uttråkad, att kontakten inte gav mig något längre men hur säger man, eller ens bör man säga, ”du är tråkig” till någon? Jag ville säga att han är en bra kille med en fin syn på det mesta. Att allt blir bra, men att vi inte ska ha något mer med varandra att göra.

Jag ville säga att nuet är det viktigaste, att våga släppa kontrollen och bara vara, att njuta av ögonblicken är att leva. Jag ville säga att det svåraste ibland kan vara att släppa kontrollen över sig själv för att kunna vara levande i nuet. Att det är då det glimtar till i ögonen och närvaron blir tydlig.

Jag ville säga att närvaron är det som skapar bra relationer.

Istället blev jag arg. Riktigt förbannad. Det var bara det jag ville säga.

Problemlösaren

- Du Darling, det är något konstigt med min Winamp. Den hoppar hela tiden mellan låtarna och det är skitirriterande!
- Då har du antagligen kommit åt en liten knapp som heter ”shuffle”, då hoppar den så där
- Ja titta, Den stod på ”on”! Nu fungerar den ju igen!
- Vad bra.
- Älskling! Vad jag älskar dig! Du löser mina tekniska problem vad jag än frågar!
- Mmm, jag säger ju att jag är en problemlösare.
- Ja, och om det är något du inte kan lösa så känns det i alla fall bättre när jag får en kram av dig.

Another shitty day

Ok, den här veckan har inte varit till min fördel. Eller jag har inte varit till min fördel närmare bestämt.

Har inte kunnat sova ordentligt, katten har väckt mig regelbundet med sina serenader lite då och då så jag har vaknat mer död än levande. Bilen besiktigades i tisdag och fick givetvis en anmärkning på att vänster länkarm fram är rostig och behöver bytas = reparation och ombesikting inom en månad. Apropå bilen som kom fordonsskatten som en överraskning igår och ska betalas i januari. Nej, jag är visst inte alltid så förutseende som jag önskar att jag vore.

I morgon har jag sedan länge lovat att jag ska ställa upp och arbeta lite ideellt i några timmar och eftersom den som bad mig är en god vän så kan jag bara inte ställa in det eftersom jag vet att de behöver all hjälp de kan få. Jag hade helst bara tagit det lugnt och kanske tagit en fika på stan med några vänner.

På söndag har jag tagit på mig att jobba på övertid i sex timmar eftersom det var kris på jobbet och med tanke på förestående bilreparationer kände jag att jag inte var i position att tacka nej.

Jag har fått en ny kollega i mitt team som jag tyvärr inte tror att jag kommer att komma så bra överens med. På senaste fikarasten satt hon och berättade om TV-shops produkter för mig. Jag är så intresserad. Hon är liksom så....mycket.... Och jag har svårt för påflugna människor som inte läser in signaler och andras gränser.

Idag är jag sur, kinkig, trött och grälsjuk. Jag blir arg på allt, vill skriva elaka insändare, skicka sura mail och bara ha en massa tråkiga åsikter om allt som tas upp i min närhet.

Prutt


[fast jag är i alla fall väldigt snygg idag. Håret är välkammat och blankt för en gångs skull, min nya kofta är snygg och med mitt fina Snö of Sweden-halsband på blir jag en babe. Så det så.]

Önskelista

Kära Tomten

I år har jag varit ganska snäll och rar. Inte bråkat så mycket, älskat en massa och försökt göra mitt bästa nästan jämt. Så lagom till jul önskar jag mig (förutom fred på jorden, jämlikhet, rättvisa och mat till alla förstås):

* Ett par nya jeans
* En resa till Bali
* Ett par kattmatskålar i keramik från Mique (så söta)
* Vetskap om var vi ska bosätta oss
* Nya jobb åt både mig och Darling på samma ort
* Marimekko-skålar från Ittala
* Gore-texskor med vibramsula
* Skaljacka
* En ny klänning till nyår
* En bilreparation
* Lite högre lön
* Earbags
* Mp3-spelare
* Ny kabinväska

Lite tid tack?

Nu har jag två dagar i rad kommit på mig själv med att önska att jag skulle bli sjuk så att jag fick vara hemma i några dagar.

Det är inte så att jag är utarbetad eller sönderstressad, jag är bara inte ikapp med mig själv. Min kalender är fulltecknad av jobb, resor och högtider och det är inte mycket som går att ändra på. Jag önskar mig en dag helt för mig själv där jag bara kan vara hemma och göra vad som faller mig in. Vill jag glo på såpor hela dagen så ska det inte vara någon som lägger sig i det.

Jag vill få tänka klart en tanke, gå i morgonrock till klockan 12, ta en promenad i dagsljus, läsa ut den senaste boken, bläddra klart i mina inredningstidningar, ligga i soffan med katten på magen, äta makaroner med riven ost om jag inte vill laga mat, klä mig i myskläder, ha stripigt hår, läsa bloggar, skriva i min egen blogg utan avbrott. Helt enkelt bara få vara en endaste dag eller två.



Bara en liten förkylning då?

Blunda och peka

Med Sverigekartan framför oss försöker vi planera vår framtid. Hur vi ska få ihop punkt A, B, C och D på bästa möjliga sätt. Var vill vi bo? Var kan vi få jobb? Var är det lämpligast i förhållande till familjen? Var vill vi uppfostra våra barn? Var ska huset stå? Var skulle vi kunna trivas?

Det gör oss lätt panikslagna att behöva fatta beslut ganska snart, för nästa jul vill vi förbereda i Vårt hem. Då ska vill vi klä Vår gran och hänga en krans på Vår dörr.

Katt-rea

Lilla kattfröken blev hämtad från kattvakten igår efter några veckors inkvartering. Rar som hon är tyckte hon att det var läge att högljutt tala om att hon var hemma och på plats. "Nu är jag heeeeemmaaaaaaa! Hööööööör du mig matte? Jag är heeeeeeemmaaaaaa!"

Ja då, matte hörde och matte trodde hon skulle bli galen. Jag kom i säng alldeles för sent eftersom det blev sen hemkomst från en god vän och lilla fröken började sin serenad ungefär samtidigt som det var dags för matte att sova. Stoppade öronproppar i öronen men när hon ställde sig i min säng och skrek blev hon portad från sovrummet. Basta. En gapande katt hörs däremot genom både öronproppar och stängd sovrumsdörr men till slut somnade jag. Mitt i natten vaknade jag till och visst, hon höll igång fortfarande. Som den goda djurägare jag är ville jag vid det här laget kasta något hårt på henne. Billig katt, billig.

Klockan ringde och katten gapade. Ihärdigt.

Först när det var dags för mig att åka till jobbet tystnade hon och gick och lade sig. Den lilla sötnosen. Tur att hon är världens sötaste lilla kisse och att hon brukar tystna efter en första nattens serenader.

Baas

I morse vaknade jag av att min kostymklädde man hoppade över mig på alla fyra. Det blir liksom aldrig tråkigt.

Han lyckades väcka mig ur en dröm där jag och Baas var på väg till Amsterdam och Darling skulle komma efter lite senare.

Baas är förresten en intressant man. Han är en högt uppsatt chef på ett företag Holland med hög inkomst och han som lever som en råtta. I somras hälsade vi på en sväng för att göra oss i ordning inför bröllopet och tro mig, även fast jag tjänar en bråkdel av hans inkomster så bor jag femtio gånger finare.

Tänk er ett gammalt charmigt kvarter i en mysig stad i Holland, kanaler som går genom hela staden, mysiga uteserveringar och trevliga butiker. Bakom en av dessa butiker går man in till Baas lägenhet. Köket och toaletten som ligger allldeles bakom butiken delar han med en student i ett rum intill. Tänk er ett riktigt sunkigt kök som påminner om ett grisigt personalrum på en liten firma och en toalett lik en offentlig med undantag för duschkabinen som är ett plåtrör med en öppning i ena sidan.

Från det sunkiga köket går man en smal, smal trappa upp (mer en stege än en trappa) för att komma till Baas sovrum. Från sovrummet kan man gå ännu en supersmal trappa upp för att komma till "sällskapsrummet" eller vad man nu ska kalla det. Äckliga heltäckningsmattor, trångt med utsikt mot den minimala gården och grannens fönster bara några meter bort. De få möblerna han äger påminner om ett risigt studentrums-möblemang och i ena hörnet står ett handfat.

Kanske har han en plan med sitt leverne men gudarna vet vad. Han är singel och en bit över trettio så kanske är det så att han tänker vänta med ett anständigt boende till dess han stadgar sig. Kanske slår han då till och köper värsta lyxkåken som han betalar kontant. Pengar har han.

Köpenhamn

Oj, jag höll nästan på att glömma att berätta om helgen i Köpenhamn. Min födelsedagspresent som den invigde kanske minns.

Bortsett från ett avgrundsdjupt blodsockerfall vid frukosten på hotellet så tillbringades helgen i vår egen bubbla av löööööv. Den är rosa, bubblan alltså, även om Darling nog skulle vilja benämna den ljusblå om han skulle tvingas färgbestämma abstrakta ting.

Fredagseftermiddag satte vi oss på tåget till hans föräldrar i Skåne för att tillbringa natten där. God mat, gott vin, trevlig familj. Faktum är att hans rara föräldrar gör mig ännu mer kär i honom. Lördagsmorgon var vi på väg till Köpenhamn och möttes av en stad som är precis lika kall och vintertrist som Göteborg i december (vädermässigt alltså).

Vi levde lyxliv på ett otroligt fint hotell där väskorna bars upp på rummet trots vårt envisa "vi kan ta dem själva", där det hängde fin konst på toaletterna, där sängen var gigantisk och superskön och där relaxavdelningen inte lämnade mycket att önska. Vi är verkligen inte bortskämda med utrymme om nätterna med tanke på att vi delar på 120 cm säng i vanliga fall. Vi somnade tillsammans i mitten bland alla kuddar och på morgonen när jag vaknade låg Darling längst ut på ena kanten, jag med huvud och axel mot honom och resten av kroppen diagonalt över hela sängen. Dominant? Jag?

Shopping längs Ströget och smågatorna runt omkring, in på Royal copenhagen och kollade på Porslin. Djupt oense om vilket porslin vi vill ha i framtiden (oh my G, vi kollade på PORSLIN tillsammans! Det börjar bli för mycket Charlotte över det här). Julmarknad på tivoli med alla lampor, ljus, lyktor och Nisseköping förstås. Mycket hålla handen, hångel, kramar och gos.

Angående blodsockerfall en söndagsmorgon - det är något som kan inträffa om man varit vaken ett par timmar utan att äta och dessutom får vänta innan man får ett bord i frukostmatsalen. Resulterade den här gången i en utskälld kypare (vi fick ett dåligt bord trots att det fanns bättre lediga), skakiga ben och händer samt en gråtattack när jag väl satt mig till bords. Undrar vad gästerna runt omkring tänkte när det enda Darling sa var "Ät nu älskling, ät".

Fast morgonens incident kändes som en bagatell när jag nyförälskat gick omslingrad med min snygge karl och tittade på vaktombytet vid Amalienborg.

En ny liten själ

Älsklingen blev morbror till en liten pojke inatt. Många timmars kamp som slutade med ett akut kejsarsnitt. Usch, det verkar gå inflation i jobbiga förlossningar i min närhet.

- Det är nog tur att du inte ska ha barn just nu med tanke på hur det gått för dem du känner
- Mmhhmm, det blir du som föder barnen, bara så att du vet det.

"Tulo mellan knäna" som en av mina vänner brukade säga angående preventiva åtgärder. Eller kanske inte. Jag vill jättegärna ha barn snart, jag vill bara slippa föda dem själv. Nåväl, först önskar jag mig ett bröllop, sedan kan vi slänga pillerkartan all världens väg och försöka göra skarpt läge av all övning.

Hur gör hon?

Det snöar hos Fröken J idag.

Jag vill också ha snö i min blogg

Idag härmar....

...jag Silverfisken

Choose an artist (or band) and answer only in song TITLES by that artist: Lars Winnerbäck
Are you male or female: Fru Hjärter dam
Describe yourself: Hon kommer från främmande vidder
How do some people feel about you: Att fånga en fjäril
How do you feel about yourself: Nästan perfekt
Describe your ex boyfriend: En svår och jobbig grej
Describe your current boyfriend: Du får mig
Describe where you want to be: Under månen
Describe what you want to be: Lycklig och förvånad
Describe what you want: Julgröten
Describe how you live: Över gränsen
Describe how you love: En kärleksdans
Share a few words of wisdom: Tanken som räknas

Min musik

Favorit just nu är, för mig lite oväntat, Elton John och "Your song". Även "Tiny Dancer" har legat på spellistan ett bra tag.

Mode-faux pas

En medelålders, kvinnlig kollega som sitter en liten bit från mig har en väldigt egen syn på kläder och stil.

Idag har hon på sig en röd tröja med svarta prickar i någon typ av collegematerial, det långa, oklippta håret har hon i en fläta på ryggen och den är fastsatt med en hårsnodd dekorerad med en nalle i tomteluva. Lägg till stora glasögon a´la 80-tal och hårnålar fastsatta mitt uppe på huvudet.

[nej, man ska vara en större människa än en som dömer ut andras kläder, men ändå....]

Shopping

Söta A tog med mig på en shoppingrunda igår. Jag hade tidigare uttryckt min förtvivlan över att inte hitta de kläder jag söker och sötnos som hon är erbjöd hon sina tjänster som shoppingpartner och smakråd. Hon kan stan bättre och har favoritbutiker jag knappt kände till.

Det blev alldeles för dyrt egentligen men vad gör man när det blev kärlek direkt då jag provade de här plaggen på Noa Noa:

En liten ljusrosa, tunnt stickad, kortärmad topp med ett par roliga deltajer uppe vid axlarna

En mjuk, mjuk, mjuuuuuk, ljusrosa, tunnt stickad ulltröja med ganska vid urringning (har den på mig idag och är så fin i den!)

En naturvit, långärmad trikåtopp med snygg spetskantad urringning (jag som trodde mig ha tröttnat på spetskanter)

En naturvit, tunn yllekofta i lite längre modell. Så tunn, så tunn och så fin, så fiiiiiiin!

Man blir lycklig av shopping, det är sant.

Hand i hand

Jag älskar att gå hand i hand med min älskling.

Detär ett privilegium man har när man har ett förhållande och jag är en hålla handen-tjej. Min Darling tycker också om att hålla handen så det gör vi så fort vi kan när vi är ute och går tillsammans. Spelar ingen roll om det är ute i skogen eller på stan, är det praktiskt möjligt lägger jag min hand i hans eller så letar hans hand efter min.

Hålla handen är närhet. Det är Vi, han och jag. Och så himla mysigt.

En kall decembermorgon före klockan 7, en bit att gå till bilen men allt är som det ska vara och min hand ligger i hans. Det är lycka.

Som det ska vara

Ok, det är lugnt nu, allt frid och fröjd, jag är lugn igen

Han behövde bara kliva in genom dörren igår för att det sista lilla trasslet av rädsla skulle försvinna.

------------------------------------

-Din lilla dumbom, det är väl klart att jag vill ha dig! Det är klart att det här känns rätt.


Sedan somnade jag lugnt med Honom brevid mig