Lipsill

Har ni någonsin stått storgråtande på ett torg i Köpenhamn?

Inte jag heller förrän den där söndagen som började med det avgrundsdjupa blodsockerraset vid frukosten. Affärerna var öppna så vi gick via Amalienborg och fortsatte sedan mot Ströget för att titta på det vi inte hunnit dagen innan.

Darling skämtar lite om mig och blodsocker, något som först besvaras med ett litet fräsande. Det kommer en kommentar till och jag säger " det där var inte roligt!". Efter en liten stund och några morranden från min sida istället för något som kan tydas som uppskattning av hans skämt frågar han om jag blev kinkig nu.

- Varför tror du att jag är så noga med att äta hela tiden?? [här bryts rösten]
- Det är faktiskt inte så kul [första hulkningen] att börja gråta vid frukostbordet på ett hotell!!

Och där är det kört, jag stortjuter. Mitt på ett torg i Köpenhamn.

Där står jag i Darlings famn och snorar och gråter ner hans jacka.

- Men älsklingen, ibland glömmer jag visst bort att jag har världens känslosammaste flickvän.

Så skrattar vi åt det hela samtidigt som jag hulkar färdigt och konstaterar att jag inte riktigt var beredd på den reaktionen hos mig själv.




[Väninna 1 - Skulle du ha mens eller?]

[Väninna 2 - Du är väl inte gravid?]

[Svar: Nej, men jag begriper inte heller mig på mig själv alla gånger]