Ps.

Vad jag egentligen ville säga honom den där gången för länge sedan var i andra ordalag än vad som kom ut.

Jag ville säga att det fria valet inte alltid är fritt utan ett resultat av sociala konstruktioner, att bubblan man kan skapa åt sig själv inte är samma sak som att leva i en skyddad värld där man inte behövt reflektera över vissa saker.

Jag ville säga att jag var uttråkad, att kontakten inte gav mig något längre men hur säger man, eller ens bör man säga, ”du är tråkig” till någon? Jag ville säga att han är en bra kille med en fin syn på det mesta. Att allt blir bra, men att vi inte ska ha något mer med varandra att göra.

Jag ville säga att nuet är det viktigaste, att våga släppa kontrollen och bara vara, att njuta av ögonblicken är att leva. Jag ville säga att det svåraste ibland kan vara att släppa kontrollen över sig själv för att kunna vara levande i nuet. Att det är då det glimtar till i ögonen och närvaron blir tydlig.

Jag ville säga att närvaron är det som skapar bra relationer.

Istället blev jag arg. Riktigt förbannad. Det var bara det jag ville säga.