Köpenhamn
Oj, jag höll nästan på att glömma att berätta om helgen i Köpenhamn. Min födelsedagspresent som den invigde kanske minns.
Bortsett från ett avgrundsdjupt blodsockerfall vid frukosten på hotellet så tillbringades helgen i vår egen bubbla av löööööv. Den är rosa, bubblan alltså, även om Darling nog skulle vilja benämna den ljusblå om han skulle tvingas färgbestämma abstrakta ting.
Fredagseftermiddag satte vi oss på tåget till hans föräldrar i Skåne för att tillbringa natten där. God mat, gott vin, trevlig familj. Faktum är att hans rara föräldrar gör mig ännu mer kär i honom. Lördagsmorgon var vi på väg till Köpenhamn och möttes av en stad som är precis lika kall och vintertrist som Göteborg i december (vädermässigt alltså).
Vi levde lyxliv på ett otroligt fint hotell där väskorna bars upp på rummet trots vårt envisa "vi kan ta dem själva", där det hängde fin konst på toaletterna, där sängen var gigantisk och superskön och där relaxavdelningen inte lämnade mycket att önska. Vi är verkligen inte bortskämda med utrymme om nätterna med tanke på att vi delar på 120 cm säng i vanliga fall. Vi somnade tillsammans i mitten bland alla kuddar och på morgonen när jag vaknade låg Darling längst ut på ena kanten, jag med huvud och axel mot honom och resten av kroppen diagonalt över hela sängen. Dominant? Jag?
Shopping längs Ströget och smågatorna runt omkring, in på Royal copenhagen och kollade på Porslin. Djupt oense om vilket porslin vi vill ha i framtiden (oh my G, vi kollade på PORSLIN tillsammans! Det börjar bli för mycket Charlotte över det här). Julmarknad på tivoli med alla lampor, ljus, lyktor och Nisseköping förstås. Mycket hålla handen, hångel, kramar och gos.
Angående blodsockerfall en söndagsmorgon - det är något som kan inträffa om man varit vaken ett par timmar utan att äta och dessutom får vänta innan man får ett bord i frukostmatsalen. Resulterade den här gången i en utskälld kypare (vi fick ett dåligt bord trots att det fanns bättre lediga), skakiga ben och händer samt en gråtattack när jag väl satt mig till bords. Undrar vad gästerna runt omkring tänkte när det enda Darling sa var "Ät nu älskling, ät".
Fast morgonens incident kändes som en bagatell när jag nyförälskat gick omslingrad med min snygge karl och tittade på vaktombytet vid Amalienborg.
Bortsett från ett avgrundsdjupt blodsockerfall vid frukosten på hotellet så tillbringades helgen i vår egen bubbla av löööööv. Den är rosa, bubblan alltså, även om Darling nog skulle vilja benämna den ljusblå om han skulle tvingas färgbestämma abstrakta ting.
Fredagseftermiddag satte vi oss på tåget till hans föräldrar i Skåne för att tillbringa natten där. God mat, gott vin, trevlig familj. Faktum är att hans rara föräldrar gör mig ännu mer kär i honom. Lördagsmorgon var vi på väg till Köpenhamn och möttes av en stad som är precis lika kall och vintertrist som Göteborg i december (vädermässigt alltså).
Vi levde lyxliv på ett otroligt fint hotell där väskorna bars upp på rummet trots vårt envisa "vi kan ta dem själva", där det hängde fin konst på toaletterna, där sängen var gigantisk och superskön och där relaxavdelningen inte lämnade mycket att önska. Vi är verkligen inte bortskämda med utrymme om nätterna med tanke på att vi delar på 120 cm säng i vanliga fall. Vi somnade tillsammans i mitten bland alla kuddar och på morgonen när jag vaknade låg Darling längst ut på ena kanten, jag med huvud och axel mot honom och resten av kroppen diagonalt över hela sängen. Dominant? Jag?
Shopping längs Ströget och smågatorna runt omkring, in på Royal copenhagen och kollade på Porslin. Djupt oense om vilket porslin vi vill ha i framtiden (oh my G, vi kollade på PORSLIN tillsammans! Det börjar bli för mycket Charlotte över det här). Julmarknad på tivoli med alla lampor, ljus, lyktor och Nisseköping förstås. Mycket hålla handen, hångel, kramar och gos.
Angående blodsockerfall en söndagsmorgon - det är något som kan inträffa om man varit vaken ett par timmar utan att äta och dessutom får vänta innan man får ett bord i frukostmatsalen. Resulterade den här gången i en utskälld kypare (vi fick ett dåligt bord trots att det fanns bättre lediga), skakiga ben och händer samt en gråtattack när jag väl satt mig till bords. Undrar vad gästerna runt omkring tänkte när det enda Darling sa var "Ät nu älskling, ät".
Fast morgonens incident kändes som en bagatell när jag nyförälskat gick omslingrad med min snygge karl och tittade på vaktombytet vid Amalienborg.
posted by Gudinnan at 12:05 em
Åh, det låter underbart!
sån där blir jag men när jag inte ätit på ett tag. Skitförbannad på inget alls. Jag varnar alla jag känner; en del frågar" var det länge sen då käkade?" när jag blir irriterad. Ibland känns det lite som att bli klappad på huvudet för att man har mens, du vet" Jaha, det är DEN tiden på månaden *menande blickar* fast nu är det " Jaha, så det är DET som är felet!".
Jag är förutsägbar på det sättet, och jag avskyr det.
Lena:
Skönt att jag inte är ensam! Jag tycker inte heller om att vara förutsägbar och att många roat ser på när jag får mina utbrott. Just då är jag ju skitförbannad....
Antira: Helt riktigt, det var underbart! =)
Åååååå, mmmysigt! :)
Myyyys!