Rädd
Idag är jag rädd. Det ligger en liten klump i magen och stör min sinnesfrid. Jag vet inte exakt vad som utlöste det. Kanske beror det på att jag igår sa "Vet du vad jag tycker är mysigt? Det är att det känns som att det verkligen är du och jag nu"
Eller att jag idag läste Crrly´s inlägg om kärleken till sin make. Så väldigt fint beskrivet om hur jag önskar att kärleken i ett långt förhållande ska vara.
Så nu är jag rädd att vi inte kommer att kunna leva upp till våra drömmar om ett långt och lyckligt äktenskap. Tänk om våra åsiker i viktiga frågor kommer att gå allför vitt isär? Tänk om vi blir oense om barnuppfostran trots att vi redan nu diskuterar igenom det vi tycker är viktigt i den frågan? Tänk om förälskelsen lägger sig och vi inser att det inte växer fram en djup och innerlig kärlek?
Tänk om, tänk om, tänk om.....
Jag vet att jag älskar att gå med min hand i hans, att jag känner mig som tryggast när han håller om mig, att han fungerar ihop med mina vänner och min familj, att jag kommer överens med hans närmaste, att jag älskar att vakna upp med honom om morgnarna, att vi kan sitta tysta och äta frukost medan vi läser var sin tidning, att jag älskar honom i denna stund.
Kommer det att räcka?
Eller att jag idag läste Crrly´s inlägg om kärleken till sin make. Så väldigt fint beskrivet om hur jag önskar att kärleken i ett långt förhållande ska vara.
Så nu är jag rädd att vi inte kommer att kunna leva upp till våra drömmar om ett långt och lyckligt äktenskap. Tänk om våra åsiker i viktiga frågor kommer att gå allför vitt isär? Tänk om vi blir oense om barnuppfostran trots att vi redan nu diskuterar igenom det vi tycker är viktigt i den frågan? Tänk om förälskelsen lägger sig och vi inser att det inte växer fram en djup och innerlig kärlek?
Tänk om, tänk om, tänk om.....
Jag vet att jag älskar att gå med min hand i hans, att jag känner mig som tryggast när han håller om mig, att han fungerar ihop med mina vänner och min familj, att jag kommer överens med hans närmaste, att jag älskar att vakna upp med honom om morgnarna, att vi kan sitta tysta och äta frukost medan vi läser var sin tidning, att jag älskar honom i denna stund.
Kommer det att räcka?
posted by Gudinnan at 11:22 fm
Usch, vad svår fråga du kommer med... Mitt svar får bli "förhoppningsvis". Kan inte ge något annat.
Anna: Mmm, det är det enda svar jag har också. Vi åt lunch ihop idag och berättade hur nojjig jag blivit varav han kramade mig och sa att det är väl klart att det känns tillräckligt rätt för att tro att vi kommer att ha det bra om femton år också.
Fast jag har fortfarande en knut av rädsla i bröstet =/ Ska se till att vi myser en massa i kväll så att det kan gå över