Barn del 2

Den här lite upprörda texten angående att kvinnor väntar längre och längre med att föda barn skrev jag i maj i ett annat forum, men den känns fortfarande aktuell eftersom likande artiklar finns i dagpressen just nu.

"Den senaste tiden har man kunnat läsa i några av våra ledande kvällstidningar om att svenska kvinnor skaffar barn allt senare och alla risker som följer med det. Man skulle kunna tro att vi i dagens så kallade jämställda samhälle skulle inse att det inte hänger enbart på att kvinnorna väntar för länge.

Är det någon som tänker på att skriva om att svenska män faktiskt också väntar allt längre med att skaffa barn? Tror de att vi kan springa runt och befrukta oss själva? Att vi fungerar som hermafroditiska maskar som inte behöver ta hänsyn till en partner?

Jag har fått lära mig att familjebildning är något man är två om och att man helst ska ha en stabil relation där barn känns naturligt. Att barn ska vara önskade av båda föräldrarna. Alla dessa artiklar lägger skam och skuld på kvinnor som kanske inte alls har valt att skaffa barn senare i livet, de kanske inte har kunnat skaffa barn förrän efter 30.

Jag har vänner vars partners inte alls vill skaffa barn ännu och vill de leva tillsammans så får de acceptera det eftersom de inte vill köra över sin livskamrat i en så stor fråga. Det finns väldigt många som har svårt att bli med barn och som inte önskar något hellre men åren går och inget händer. När det kanske äntligen blir ett barn på naturlig eller konstgjord väg är de av förklarliga skäl oftast äldre än vad de tänkte från början.

De allra flesta jag känner väntar med att skaffa barn till dess att de har en relation där de känner sig trygga och älskade. En relation där båda längtar efter att bilda familj och inte bara den ena parten. Är tanken med dessa artiklar att verkligen att uppmuntra unga kvinnor att se till att skaffa barn först och tänka på sin partner i andra hand? Att se till att man riskerar att bli en ung, fattig ensamstående mamma med en far till barnen som inte önskade sig dem i första taget? Dessutom är det näst intill omöjligt att studera och försörja en familj samtidigt så som dagens studiemedelssystem är uppbyggt och många känner sig tvungna att läsa klart innan de kan skaffa barn. Något att se över innan regeringen klagar på att det föds för lite barn kanske?

Självklart finns det kvinnor som skjuter upp barnafödandet på grund av att de vill göra karriär, se världen eller bara vara själv i några år men jag tror att den stora massa först och främst vill bilda en familj med någon de älskar. Så vad gör man om kärleken inte dyker upp vid 23? Jo, man får snällt vänta med att skaffa de där barnen man kanske väldigt gärna skulle vilja ha och rätt vad det är så är man över 30 och får en massa skuldbeläggande om att man väntar för länge.

Ska kvinnor alltså låta bli att studera, skaffa sig en man som är ca 10-15 år äldre och redo för barn och sedan börja producera barn för att vi ska slippa sådana här artiklar i fortsättningen?

http://www.aftonbladet.se/v...

Vi vet att det inte är bra att vänta för länge med att skaffa barn, faktiskt. Säg det till våra män också, barn har pappor.

Pappa: BETYDELSE: benämning på en man i förh. till barn som han avlat. adopterat l. på en man som har (l. haft) barn l. är familjefader o. d.; jfr FADER 1 o. 5. (Svenska Akademiens Ordbok"

Varför skrivs det inte om att män väntar längre och längre med barn? Tack och lov blev jag själv till högst oplanerat av en mor inte ens nitton år fyllda och en far på några och tjugo, som levt lyckliga tillsammans sedan dess och som (enligt mig själv) fostrat mig väl. Hade de väntat för att göra karrär hade jag inte suttit här idag, men helt lätt var det nog inte för dem alla gånger.

Vi styr inte alltid över när barnen kommer. De kommer när det är dags helt enkelt.