Vad ska jag tro om Islam och muslimer egentligen? Hur ska jag kunna behålla ett öppet sinne och ett tolerant förhållningssätt mot min nästa när det sker terrorattack efter terrorattack i religionen islams namn?
Jag har försökt sätta mig in lite i vad islam står för, vilka påbud och förbud den förespråkar och det är ingen läsning som gör mig lugnare och lättare till mods. Islam är en religion som förespråkar våld som styrmedel i samhället, en fruktan inför Gud, som vill begränsa människans fria val och kvinnans rätt över sitt eget liv. En kvinna ska enligt islam gömmas eftersom männen inte kan kontrollera sina lustar om hon visar delar av den kropp som Gud ändå skapat. På med slöjor även på små flickor och lägg hela familjens heder på hur kvinnorna beter sig.
Självklart är majoriteten av alla muslimer fredliga människor som vill leva i fred och harmoni med sin omgivning men det går inte att komma ifrån att islam är en farlig religion. De värsta extremisterna verkar finnas där och de tvekar inte att döda oskyldiga världen över för att sprida vad de anser Guds vilja. Det skrämmer mig att läsa hur unga män rekryteras genom olika studiestipendier som innebär att de, även om de är uppväxta i väst, studerar hos extremistiska grupper och i princip hjärntvättas att kriga i Guds namn. Det skrämmer mig också att läsa att många imamer i svenska moskéer tar avstånd från terrorn utåt men privat tar ställning för. Sådana budskap ökar inte mitt förtroende för muslimer och islam som religion. Inte alls.
De som känner mig vet att jag har en mycket sval inställning till religioner överhuvudtaget men en desto starkare tro på Gud och det Gudomliga. Religioner har i alla tider använt till förtryck och våld, så även kristendomen, och det goda syftet med dem har försvagats. Människor i stort verkar sakna en verklig relation till Gud och det Gudomliga i livet vilket gör att de istället förlitar sig på skrivna ord och traditionella påbud istället för att söka svar och stöd hos källan själv. Den som upplevt Guds närvaro och som har en känsla av att vara ett med det Gudomliga blir inte våldsam. Den personen känner att vi alla är ett och att ingen är värd mer än någon annan, oavsett trosinriktning. Den som upplever Gud kan inte se någon mening med att vilja förändra världen med våld, inte ens om det handlar att ge igen för våldsdåd. Våld föder våld och så har det varit i alla tider. När ska vi vakna upp och inse att det krävs nya grepp för att skapa en värld där alla lever sida vid sida?
Åter till islam och muslimer. Vad ska jag tro egentligen? Vad skulle vara lösningen på problemen vi står inför idag? Vad ska jag göra för att inte titta snett på de muslimer jag möter? För att inte önska att det kom in fler muslimer innanför våra gränser? Skulle det hjälpa att stänga gränserna för alla muslimer no matter what? Ska vi förbjuda dem att utöva sin religion, stänga moskéerna? Tvinga av dem slöjorna om de vill leva bland oss?
Nej, jag vill inte tro att det är lösningen, det kan det inte vara. Men jag begriper inte hur jag ska kunna se med blida ögon på en religion som faktiskt förespråkar
VÅLD. Som talar om Jihad, skapar terrorister med hjälp av saudiska oljepengar och förtrycker hälften av sina utövare bara för att de är kvinnor. Jag blir inte lugnare av att fredliga muslimer går ut i media och fördömer terrorhandlingar och bedyrar att det inte är i enlighet med islam att begå terrorhandlingar som drabbar oskyldiga. Så länge det finns en stor grupp extremister med koncentration i mellanöstern kommer jag att vara orolig. Det finns en anledning till att mellanöstern består av utvecklingsländer med svältande, kämpande, ofta lågutbildade befolkningar. Var ligger skönheten i det som de länderna och islam åstadkommit? Någon får gärna tala om det för mig för jag begriper det verkligen inte.
Käre Gud, låt mig hitta tolerans igen.
