Tidlöst

Det gick att köra bilen ända ut på den breda sandstranden. Himlen var grå, vinden ven och regnet småpiskade i luften som fortfarande var varm och mjuk mot huden.

”Jag behöver gå i vattnet” sa jag och klev ut bilen.

Så jag gick barfota i den varma, våta sanden och rakt ut i vågorna som slog mot strandkanten. Vinden rev tag i min vida volangkjol, håret fladdrade som en flagga bakom mig och klistrade sig mot ansiktet när jag vände mig om för att se mot stranden. Jag vände mig ut mot havet igen och fick en obändig lust att kasta mig rakt ut i det ljumma vattnet med kläder och allt.

Det gjorde jag inte, men med sandiga tår träffade jag hans föräldrar för första gången