Under solen allt väl

Ännu ett avsked på tågstationen och som vanligt kände jag tårarna bränna bakom ögonlocken efter att jag satt Kärleken på tåget och vänt ryggen för att gå. För en stund kändes det som om hjärtat tagit ett kliv ut ur kroppen och var på väg ifrån mig.

Han säger att jag är den bästa han träffat, att om det här inte är menat att vara vet han inte vad som är det. Jo, jag känner samma sak, han börjar bli viktig. Väldigt viktig. När jag ser honom i ögonen tvivlar jag inte utan han väcker gamla och nya drömmar till liv. Vi pratar, skrattar, älskar, äter, sover och allt är som det ska vara under solen. Allt ljus är på mig, på oss.

Vi ses snart igen och det är inte synd om mig som har Honom att längta efter.