Bröllop leder oundviklingen till den stora namnfrågan; Vad ska vi heta när vi gift oss? Vem ska byta namn? Ska vi behålla våra egna efternamn? Ska vi ta ett helt nytt namn?
I vårt fall så är det jag som har det lite mer ovanliga namnet som även om det låter helsvenskt så är det inte många i Sverige som begåvats med det. Det finns bara jag som bär mitt för-och efternamn och jag tycker om att få känna mig lite unik. Darling har ett av de vanligaste son-namnen och vi har hela tiden varit rörande eniga om att det är inte vad vår familj ska få heta.
Vårt första bud var att ta ett helt nytt, tredje namn och därmed byta båda två, sedan övergav vi den idén för att ta mitt namn. Sedan ändrade sig den lille sötnosen och ville inte alls byta efternamn och eftersom jag absolut inte tänker ta hans namn så fastnade vi i vinkelvolten och lade frågan på is.
För mig har det kännts viktigt att vår lilla familj har samma efternamn, kunna sätta upp en skylt med "välkommen till familjen ******", kunna adressera till familjen ****** osv. Nåja, tänkte jag och sa till Darling att visst, jag förstår att han inte vill byta namn och har förlikat mig med tanken på att jag och våra eventuella barn kommer att ha ett namn och han ett annat.
"Ja, men vet du vad, har jag ändrat mig angående trasmattor (det skulle absolut inte ligga trasmattor på vårt golv enligt Darling, nu har vi tre i vårt söta hus och han trivs med det) så kan jag nog ändra mig i den här frågan också" fick jag till svar.
Sötaste nosen, nu verkar vi bli Familjen ****** ändå!
