Religiösa galningar

I följande inlägg kommer vissa generaliseringar att ske, jag vet att alla muslimer inte står dessa åsikter som det talas om.


Jag förundras över hur världen ser ut för en del människor. En tidning i Danmark publicerade en tecknad bild av profeten Mohammed och fick genast muslimerna emot sig som krävde en ursäkt. Danmark hänvisade till tryckfriheten och muslimerna menade att de kränkt islam.

Herre jävla gud

Hur kan man kränka en religion med hjälp av en teckning i en tidning? Är de inte riktigt kloka? Vad är det för fel på muslimerna egentligen? Det här ger mig bara en ökad tro på att islam är en farlig religion som ger en hel del våldsamma utövare (läs terrorister/flaggbrännare/hustrumisshandlare/dottermördare).

Det finns ingen vettig anledning till starta bojkotter mot ett helt land för att en tidning publicerat en enda sketen teckning. Om Allah är så stor så tror jag att han är större än de som säger sig tillbe honom. Visa er gud lite tilltro för sjutton och sluta fåna er med att bränna flaggor på grund av att en tidning publicerat något som inte faller er i smaken! Istället för att vara lite ödmjuka i sin tro så skickar de ut mordhot mot alla nordiska medborgare

För att rädda sin handel går danska regeringen ut och ber om ursäkt för att de kränkt många muslimer men klokt nog inte för att de publicerat teckningen. Vi lever i demokratiska samhällen här i Europa, med tryckfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Ingen religion är så fientligt inställd till detta som islam, eller rättare sagt den kultur som dess utövare har. Varför inte lära sig att föra diskussioner istället för att hota? Kanske till och med välja att bortse från att alla inte håller med om att Allah är störst eller inte tycker att alla otrogna ska döden dö?

Min goda människosyn får sig en rejäl knäck av dessa religiösa fanatiker som kallar sig muslimer. Jag tycker inte om dem och de har inte min respekt. Alls. [och då menar jag givetvis inte att det gäller Alla muslimer, bara galningarna som inte inser att det här är fel]

Sedan tycker jag att svensk press är otroligt tam i den här frågan. Av rädsla för att hamna i skottgluggen har man antagligen valt att inte kommentera detta mer än som objektiva reportage. Inte att det varit några stora rubriker om det absurda i att det utlyses bojkotter och mordhot på grund av en teckning. Skrik högt vet jag! Förklara vad som är ett kärleksfullt budskap istället för att hota och mörda.

Jag vill inte bli antiislamist [finns det ordet?] men jag är tyvärr på god väg.

Utmaning

På uppmaning av Lena får ni nu ta del av Fem Ovanor/Egenheter jag har:

1. Somnar ofta på bio. Somnade till och med under '"Sagan om Konungens återkomst", under den delen när Aragorn var inne i berget och talade med spökena. Det blev tystare i någon halvminut och då fick hjärnan fritt fram att stänga av. [och mer som regel än undatag somnar jag oftast till filmer hemma också. Suger som filmsällskap.]

2. Rör ut så mycket jag kan av kolsyran i läsk innan jag dricker den. Det sticker så otäckt i munnen annars. Pinsamt tycker vännerna när vi sitter på fik.

3. Innan jag kan använda krossade tomater petar jag bort skalbitar och annars skruffs. Ja, jag häller alltså först upp allt i en skål, petar ut skräpet och sedan kan jag använda det i min matlagning.

4. Skriver först, skickar sedan och sist korr-läser jag. Hänt i fler än ett blogg-inlägg.

5. Kanske en egenhet mer än en ovana, om jag är hemma en ledig dag (oftast söndagar) klär jag mig i det fulaste men skönaste jag hittar. Innebär oftast ett par gamla pyjamasbyxor, gammal underställströja från ex nr 2, och utanpå det en gammal skjorta från ex nr 1. Å andra sidan antagligen fullt normalt en dag när ingen annan ändå ska se en.

Toalett Del 2

Empiriska studier visar att det är just den toaletten det är fel på.

INTE Gudinnan.

Om toalettbesök

Två dagar i rad blev det stopp i en av toaletterna på jobbet.

I samband med att Jag besökte den.

Två gånger fick vaktmästaren komma dit och fixa till eländet.

Vad gör jag för fel? Jag är väl för guds skull ingen elefant med spillning som fotbollar. Eller?




[idag har jag använt en annan toalett]

Nollsummespel

En bröllopsfest

vs

Ett traumatiskt uppbrott


Det borde ta ut varandra och bli noll, eller hur? Allt inom en månad i mitt hem och ingendera har jag varit inblandad i personligen annat än som utomstående observatör [i sistnämda visserligen som fredsbevarande styrka och medlare].

Dålig karma i min lägenhet just nu, dåååååålig! Så fort de åkt ska här, tändas ljus och rökelse och hemmet rensas på alla bittra och ledsna energier. Stackars hemmet som innan låg på plus i och med bröllopet.




[men det känns bra att hon varit hos mig när hon verkligen behövt det, tro inget annat]

Mitt i skiten

Min morfar ligger på sjukhus igen. Jag vet inte hur många gånger han åkt ambulans in eller blivit skjutsad för att sedan bli inlagd några dagar. Mamma sliter ont med honom och åker ofta de 14 milen för att kunna hjälpa honom med allt möjligt.

Visst blir jag orolig för honom men mest tycker jag att det är jobbigt för mammas skull eftersom det är hon som mår dåligt över hur sjuk han är. Jag saknar den han var i min barndom, inte den sura gamla gubbe han blivit med åren.

Just nu känns det värre att jag sedan i fredags har ett par boende hos mig som håller på att göra slut. Gissa vilken stämning som lagt sig i hemmet? Det känns för en gångs skull befriande att åka till jobbet. Medlingsinstitutet har gjort sitt och nu är de upp till dem att reda ut det här, alternativt ha någon form av vapenvila fram till dess att de åker imorgonkväll.

Förhandling

- Ok, jag tar ditt efternamn, men vad får jag då i gengäld?

- Du menar det här med att jag föder dina barn?

- Just ja, den detaljen.....

- Men jag är ju den som ska flytta norrut, borde jag inte få något för det då?

- Hmm, det måste jag faktiskt fundera lite på. Jag ber att få återkomma i frågan.


--------------------------------------------------

Några dagar senare

- Nu vet jag vad du ska få för att du flyttar norrut!

- Ehh, va?

- Ja, du ska få det där kyrkbröllopet* du så gärna vill ha, det där med hästdroska och allt!

- Sötnos!

- Jag vet, det är klart att du är värd det.





* Personligen skulle jag helst gifta mig på en strand i söderhavet och slippa allt ståhej men käre älsklingen har alltid drömt om ett stort bröllop med kyrka, hästdroska, stor fest och allt som där hör till. Jag ger mig på den punkten.

När ingen ser...

...ger jag mobilen en puss varje gång Darling skrivit "Jag älskar dig" i ett sms, samt säger "Jag älskar dig också" riktat mot telefonen.

Ordlös

Det känns som att orden inte räcker till för att berätta för honom vad jag känner. Inga blir fina eller stora nog att förklara allt det där som rör sig i mig.

Det går inte att säga exakt hur trygg jag känner mig i hans famn, det här att det känns som om inget ont någonsin skulle kunna hända mig när han finns i mitt liv.

”Jag älskar dig” känns ibland för lite, för intetsägande när jag utan problem kan få bilder av resten av mitt liv tillsammans med honom. Jag älskar hur han får mig att skratta, att han kramar mig ofta, håller handen och inte kan låta bli att ta på mig eller pussa på mig när jag är i närheten. Jag älskar våra diskussioner och på sättet han är beskyddande utan att vara kontrollerande på något sätt.

Men jag hoppas att det syns i mina ögon när jag ser på honom, eller känns när jag kryper tätt intill och lägger mitt huvud på hans bröst när vi ska sova. Jag hoppas att känslan bakom orden märks när vi pratar om var vi ska bo, hur vi vill att huset ser ut, om vilket efternamn som ska bli vårt gemensamma och om hur vi vill fostra våra barn.

Nej, orden räcker verkligen inte till.

Med skidor på fötterna

Som jag skrev här så har det alltså varit dags för min debut (debut och debut, men första gången på 12 år) på längdskidor i vinter. Under nyårshelgen var det så dags att ta de första staplande stegen/gliden/snubblingarna runt spåret. Darling var så entusiastisk över sin nya skidutrustning och inte ville jag på något sätt hindra hans lycka om han nu trodde sig kunna finna den med skidor på fötterna.

Så ja, vi snubblade, hasade, kasade, gled, stakade oss fram runt skidspåret. Det var inte så tokigt att vara ute i skogen bland snötyngda granar och bara att se hur lycklig Darling var över att äntligen få pröva längdskidor gjorde det värt skavsåren jag fick.

Till min fördel kan jag säga att det märks vem som är uppvuxen i norr med en hel massa gymnastiklektioner som tillbringats i skidspåren och vem som växt upp i ett snöfattigt Skåne. Älsklingen ramlar så fort det blir lite nerför och det svänger samtidigt eller om spåret är lite dåligt så att skidorna kan glida utanför. Eder Gudinna kanske inte är någon att göra en stilstudie på men hon står på fötterna och har inte ramlat en enda gång.

Till råga på allt, för att se om det kunde vara så att jag kanske kan tycka det är roligt, så gav jag mig ut på en tur ALLDELES SJÄLV förra helgen. Det finns ett skidspår ca 100 meter från min ytterdörr jag gav mig helt sonika ut i -15 grader och hasade två varv runt spåret i lugn och ro. Jag trodde inte att jag skulle säga det men jag tyckte faktiskt om det! När jag fick ta det i egen takt (mer hasalopp än vasalopp) och jag kunde njuta av naturen en vacker vinterdag så var det inte så tokigt.

Så i helgen har då Darling fått med mig på skidturer tre dagar i rad. Tre dagar. Herregud. En dag hade jag kanske kommit på själv men tre? Han har dessutom följt med min käre far på jakt en dag, vi har tagit hundpromenader och åkt spark. Vi är superhurtiga minsann. Det känns bra, riktigt bra.

Med rätt sällskap är det inte så dumt att ta ett varv i skidspåret. Speciellt inte då man kan ta pusspausar lite då och då.

I månskenet

Efter middagen tog vi hundarna med oss på en promenad och gick upp på lilla berget alldeles i närheten. Längst upp på berget finns det en grillplats med vindskydd och det enda vi behövde ta med oss var tändstickor.

Där satt vi en lördagskväll i det trolska månskenet som lyste upp skogen med ett gråblått sken (tror att det var fullmåne t o m), en stjärnklar himmel, en sprakande brasa och varandra.

”Jag har länge haft en önskan om att träffa en man som uppskattar sådant här och som hellre väljer att sitta så här ute i skogen en lördagskväll i stället för gå ut på krogen. Och tänk, nu sitter jag här med dig.”

Helgpaus

Dags att ta Lilla Röd över Stora Skogen igen för att tillbringa en helg tillsammans med Darling och familjen.

Trevlig helg!

Pynt

Alldeles strax dags att slänga ut granen* men först en visning av min sötaste lilla knubb-ängel





*visst, plastgran är en synd men jag läste en gång om alla miljoner insekter man tar med sig hem om man har en riktig gran. Miljoner!

Tomten

Nytt för i år

Det här året ska bli ett förändringarnas år.

Det här är året när jag ska bli sambo igen. Tredje gången gillt och förhoppningsvis den sista. Troligen blir det så att vi flyttar båda två och byter från två olika städer till en tredje. Vi vill bo nära någon av våra familjer och eftersom vi är eniga om att bo i norr så ligger min familj väldigt bra till [yes!].

Det här året ska jag byta jobb. Så är det bara. Om jag nu kommer att lyckas byta stad så ingår givetvis att jag söker jobb i annan stad också. Målsättningen är alltså att jag innan året är slut ska ha ett nytt, intressant arbete att gå till.

Gissa om jag är nyfiken på vad jag har att se tillbaka på nästa år vid den här tiden?

Upp som en sol....

.....till jobbet som en pannkaka. Eller något liknande. Ibland önskar jag att humöret inte skulle vara så känsligt för provokation på morgonen. Dagen börjar precis som de flesta dagar utan någon större dramatik. Allt kändes bra men så sätter mig i bilen, kommer ut på den lite större vägen och hamnar snabbt bakom en taxi som konsekvent vägrar att blinka vart han än ska svänga.

J----a bilister! Blinka för i h-----e när ni är ute på vägarna!

Redan där har mitt humör falnat något. Kommer fram till jobbet och ska hitta en bra parkering. Någon mycket smart människa har då ställt sin bil över TVÅ parkeringsplatser och mycket effektivt hindrat någon annan att få plats på parkeringen som har en tendens att bli rätt full efter ett tag. Ännu surare.

Sedan tillkommer alla små irritationsmoment som finns på den här arbetsplatsen men som jag inte vill beskriva här. Allt förstorades och blev i morse anledning att byta jobb.

"För den här arbetsgivaren har ändå ingen respekt för sin personal". (citat Gudinnan)

Äntligen

Innan helgen trodde jag att jag skulle vilja skriva en hel massa under mina lediga dagar. Skriva allt det där som bubblar runt i huvudet men som inte hinner sättas på pränt.

Icke.

Har inte haft någon skrivklåda alls utan har helt lugnt tillbringat tre, lediga, underbara dagar med att bara gör det som faller mig in. Sovit ut ordentligt, ätit frukost till romantiska favoritfilmer, långpromenader i iskylan, lekt med datorn, lagat mat, städat, tvättat, pysslat, tränat, träffat några av vännerna på middag, druckit Irish coffee.

För första gången på några månader känner jag mig i kapp med mig själv, utvilad och på riktigt, riktigt bra humör. Ingen trötthet som hänger som en tung säck över axlarna. I frysen finns det mat som räcker nästa vecka, hemmet doftar såpa, all tvätt är avklarad, högarna borta.

Jag är tillbaka.

Inte synd om

Livet är gott

Lägenheten nystädad och finare än någonsin

Smällkallt ute men det är så bländande vackert att även en frusen Gudinna tar promender i solskenet

Brödet i ugnen är snart klart, Martini och Kirsberry nedpackat och snart dags att åka till paret B för middag, Irish coffee och lite annan sprit.

Ja, livet är gott

Testing, testing

Första försöket med en bild i bloggen. Huskatten får agera modell, om än en suddig sådan.

En kärlek, två bröllop. två bebisar

Nyårsafton 2004 firade jag och T på en medeltidsfest förlagd i en bygdegård utanför stan. En helt lysande tillställning med "medeltidskläder", mat, dans och alkohol. Vi avlade ett gemensamt nyårslöfte den gången, jag och T, vi lovade att göra vårt bästa för att "gifta bort" varandra under det kommande året. Vi var trötta på singellivet och lovade att peppa varandra för att inte ge upp hoppet om att träffa en speciell person att dela livet med.

Ja, hur det gick för min del vet ni vid det här laget. Det gick riktigt, riktigt bra! Tack vare T ska ni veta. Jag kom i kontakt med Darling via nätet och fick genast en känsla av att det var något speciellt med honom. Jag mitt nöt var just på väg att strunta i honom eftersom han bodde för långt bort när T lade sig i och tyckte att jag var dum om jag inte kollade upp honom lite noggrannare. Tack underbara T för att du inte lät mig släppa iväg honom osedd!

Så vad har förra året fört med sig att minnas?

Kärleken. Behöver inte säga mer.

Amsterdam. Mitt första besök i Holland i samband med bröllopet Darling gärna ville ha med mig på. Fatta att vi två och en halv månad in i förhållandet åkte till Amsterdam för att gå på bröllop tillsammans! Det var första gången han presenterade mig som "my girlfriend".

Midsommar. Som i en Pripps Blå-reklam fast med mig och Darling som enda deltagare. Sill (veg-alternativ till mig)och nubbe på klipporna, bad, hångel, grillning på engångsgrill framåt kvällen.

Ölandsveckan. En vecka på campingen tillsammans med andra dansglada människor från hela Sverige. Sommarvärmen fanns på Öland den veckan, vi vände oss på Böda Sand, utanför stugan eller nere vid campingens badplats. Dans varje kväll.

Lille O. Årets första bebis bland vännerna.

Lille S. Årets andra bebis och min tredje gudson.

Min 30-årsdag. Firad på det sätt jag helst önskade, dvs tillsammans med nära och kära hemma hos mig.

Resor. Alla tåg jag sovit på och vaknat upp i på annan ort, dagtåg där jag äntligen fått möjlighet att sträckläsa mina böcker, flygplatsernas alla incheckningar, bagageband, alla bokningar via internet, alla tusenlappar vi lagt ut på att få träffa varandra.

Köpenhamn. Darlings födelsedagspresent till mig. Lyxweekend med Tivoli-besök, mycket kärlek och en ny stad att upptäcka.

Årets bröllop. Och årets bästa slut! Början på fortsättningen av deras liv tillsammans blev nyårsafton med fest hemma hos mig. Bra karma, mycket bra karma i mitt hem nu.

Bidrags-Sverige

Jag är lite kluven till det här med alla bidrag vi har i Sverige. Ta mig gärna i kragen om ni tycker att jag är helt fel ute och lever i min egen lilla bubbla av idéer.

Ta barnbidraget som betalas ut till alla oavsett vilken inkomst föräldrarna har. Behöver alla verkligen få barnbidrag eller vore det bättre att fördela mer till dem som behöver det bäst? Tanken på att inkomstpröva det är inte främmande för mig och jag tycker att gränsen för barnbidrag kan sättas relativt högt så att endast de som verkligen är höginkomsttagare blir utan.

Bostadsbidrag är för mig en helt främmande företeelse. Varför ska man ha ett särskilt bidrag till boende? Borde inte vuxna människor anpassa sina boendekostnader efter inkomsten? Som student levde jag fattig som en kyrkråtta men inte att jag fick bostadsbidrag, jag bodde för billigt sa de. Jag klarade mig bra ändå och insåg att ändå var skönast att klara sig själv så långt det var möjligt. Ska barn vara en anledning till bostadsbidrag? Det vette katten om jag tycker det. De som verkligen inte klarar ett någorlunda vettigt boende till sina barn utan bidrag kanske ska få det men annars tycker jag att man får rätta munnen efter matsäcken. Ett rum till varje barn ska inte vara en rättighet om man inte kan betala för det själv.

A-kassa säger jag inte så mycket om, det är en bra försäkring som gör att livet inte behöver raseras helt och hållet om man plötsligt står utan arbete och försörjningsmöjlighet. Jag är inte intresserad av att införa system som försämrar den ytterligare.

Socialbidrag, fine, det behövs också men jag begriper inte hur man kan utforma system som gör att det ibland kan bli ekonomiskt mer fördelaktigt att ta bidrag istället för att arbeta. De som behöver ska självklart inte bli ställda på bar backe.

Jag betalar gärna skatt som kommer de som inte har möjlighet att försörja sig själva till godo. Men att jag ska försörja fullt friska människor för att de ska ha viss stor yta att bo på eller få socialbidrag för att de blivit passiva och inte söker jobb längre, det vill jag banne mig inte ställa upp på. Jag har försörjt mig själv sedan jag gick ut gymnasiet, tagit studielån jag betalar tillbaka, tagit skitjobb när inga andra möjligheter funnits och jag behövt något som betalar hyra och mat. Jag har jobbat, jobbat, jobbat och jobbat. Även den korta period jag var arbetslös hoppade jag in och arbetade som lärarvikarie så ofta de ville ha mig eftersom det både var roligare att ha sysselsättning samt kändes bättre att arbeta för pengarna.

Det finns antagligen femtioelva andra bidrag jag skulle kunna bli irriterad över också men det är kanske tur att man inte vet allt.

Lilla E

Jag pratade med lilla E på fikarasten idag. Lilla, söta E som varit föräldraledig mesta delen av tiden de senaste tre åren eftersom de fick två små flickor väldigt tätt. Vi har mest bara setts som hastigast under de åren men vi har alltid haft den där självklara, omedelbara kontakten när vi väl ses och vi kan prata om viktiga och djupa saker.

Hon frågade vad som hänt sedan sist och jag berättade om Darling och hur det senaste året sett ut i och med att han kom in i mitt liv. Mitt nyförälskade liv med andra ord.

"Men åh, vad är det som gör att så många tappar det där som är så bra i förhållandet i början och gör att det bara blir grått och trist?" frågade hon.

Det visade sig att lilla E just fått en egen lägenhet och tänker separera från sin sambo för att se om det möjligen går att hitta tillbaka till sig själv och kanske också känslorna hon en gång hade för sambon.

"Han är 99,9 % säker på att det här går att reparera men jag är 99,9 % säker på att det är helt kört" sa hon uppgivet.

Sambon, som innan barnen hade verkat lugn, trygg och pålitlig hade inte fixat det här med papparollen utan visat sig vara otrygg, utan självkänsla och han ville inte ta ansvar för deras barn. Hon har i tre års tid tagit ansvar för allt, eller haft tre barn som hon uttryckte det. De positiva känslorna för honom var borta och nu blev hon bara arg när hon tänkte på honom.

"Det spelar ingen roll att det fungerar bättre för honom med barnen nu när han är pappaledig, jag blir ändå bara arg!"

Jag svarade att jag trodde att hon behövde få vara arg ett tag eftersom det är något hon burit på under lång tid. Ilska som byggs upp under tid går inte över efter några veckors bättring hos den andre.

Men det är så synd, jag hoppades verkligen att det skulle gå bra för henne. Hon är en underbar tjej som hade längtat och sett fram emot småbarnsåren och det nya familjelivet. Nu står hon vilsen i sig själv och utan stöd från sin partner.

Jag kan inte hjälpa att jag blir lite rädd för egen del när jag tänker på att inte ens det som verkar perfekt klarar av att var det i längden. Tänk om allt rasar om jag och Darling får barn tillsammans? Om vi förändras och blir alltför olika de personer vi var när vi blev kära? Läskiga tanke, bort!

Nyår

"Det blir en ladidada dagen lång bröllopsfeeeest!" (trallar till "Trolltyg i tomteskogen")

Vilken härlig nyårsafton!

En underbar dag tillsammans med det lyckliga brudparet, nära vänner och älsklingen him self!

Dagen inleddes med ett varv i skidspåret med tanke på att jag sällskapar med en mycket entusiastisk skåning som bara ääääälskar snö. Sedan var det full fart från kl 12 ungefär. Hämta tårta, blommor, skotta snö från balkongen, diska, dammsuga, plocka undan allt man inte vill ha framme när det kommer gäster, möblera om, förbereda mat, se till att den nu mycket förkylda Darlingen (något han inte ville erkänna på morgonen innan skidåkningen) sov middag och tog en Alvedon.

Runt klockan 16 hämtade jag, fortfarande oduschad, upp de övriga gästerna som skulle komma hem till mig några timmar innan brudparet för att förbereda resten av maten samt ha med sig extra porslin och glas.

De tog raskt över köket med värdinnan duschade och dukade bordet. Det blev så himla fint med vita dukar, murgröna som lagts över borden, små glaskoppar med avklippta rosor (själva blomman kvar alltså) och en stor kandelaber. På det lilla honnörsbordet vi ordnat strödde vi lite rosenblad också, mycket effektfullt.

Brudparet hade fått en mycket exakt tid de skulle infinna sig på. Klockan 19, varken före eller efter. Brudparet klev innanför dörren, brudmarschen spelas, rosenblad kastades över brudparet och lille O blev vettskrämd över den behandlingen. Stackaren, han har ju aldrig tidigare varit med om att någon kastar saker över honom och tjuter samtidigt. Det gick över efter en liten stund och han var snart van vid alla nya ansikten.

Otroligt god mat, mycket sång, ett bröllopstal jag måste säga att jag blev mycket nöjd med, en väldigt vacker och framför allt god bröllopstårta och glada gäster.

Tolvslaget skålades in på min stora balkong med fyrverkerier i bakgrunden. För en gångs skull inleddes mitt nya år med ett hångel värdigt vårt allra första hångel den gången i Darlings bil. VI konstaterade att det bästa som kunde hända oss 2005 var att vi hittade varandra och att vi nu fick inleda vårt första hela år tillsammans. Dessutom var nyårsafton vår niomånaders-dag, eller den dagen vi varit tillsammans i tre kvartal. Tiden går så fort.

Runt ett-tiden på natten gav brudparet med son upp, likaså kära K med lille S och även Darling blev ursäktad att dra sig undan i sovrummet. Kvar satt fem glada och spelade mitt nya spel ”musikalias” till klockan tre.

Nej, det kunde inte ha blivit en bättre nyårsafton i år!

Sviter

Jag ska snart berätta om nyårsafton och bröllopsfesten, men först ville jag klaga lite. Bara lite.

Det började någon gång efter midnatt då jag upptäckte att mitt högra långfinger var svullet och lite ömt. Jag visade det för några av mina gäster men ingen kunde komma ihåg att jag klämt mig eller gjort något annat som kunde ha orsakat det (ja, det kan behövas lite lucköppning under en nyårsfest). Nåja, tänkte jag och festade vidare in på småtimmarna.

Nyårsdagen inledde jag och Darling med frukost i soffan framför "Kalle och chokladfabriken och hade det väldigt mysigt till dess att jag råkade titta på fingert igen. Nu liknade det mer en prinskorv än ett finger och plötsligt fanns där en lila fläck som snabbt vandrade från övre delen av fingret och ner till, ja vad heter det, vecket mot andra fingret/fingerslutet. Sedan sprider det sig snabbt på andra sidan också och halva fingret är nu blålila.

Hmm. Det såg inte bra ut. Alls

Ringer vännen som är utbildad undersköterska och blir uppskrämd med blodproppar och p-pillrens förbannelse. "Ring sjukvårdsupplysningen på en gång!" Sagt och gjort, ett par timmar senare sitter en förkyld Darling och jag på akuten och konstaterar att det här blev inte den friluftsdag vi hade tänkt oss.

Utrsutad med recept på kortison och antibiotika skickas jag hem med upplysningen om att jag antagligen fått en infektion leden i anslutning till det lilla, lilla, futtiga skrapsåret jag fick på knogen under nyårsaftonen. Allt detta på grund av lite avskrapad hud??

Och jag inser att det kanske inte bara var baksmällan som bidrog till illamåendet och tröttheten igår, mår lite kasst idag också. Drogad och illamående.

Fingret? Tja, lite mindre prinskorv än igår, fortfarande blålila men dunderkuren verkar hjälpa.