Ordlös
Det känns som att orden inte räcker till för att berätta för honom vad jag känner. Inga blir fina eller stora nog att förklara allt det där som rör sig i mig.
Det går inte att säga exakt hur trygg jag känner mig i hans famn, det här att det känns som om inget ont någonsin skulle kunna hända mig när han finns i mitt liv.
”Jag älskar dig” känns ibland för lite, för intetsägande när jag utan problem kan få bilder av resten av mitt liv tillsammans med honom. Jag älskar hur han får mig att skratta, att han kramar mig ofta, håller handen och inte kan låta bli att ta på mig eller pussa på mig när jag är i närheten. Jag älskar våra diskussioner och på sättet han är beskyddande utan att vara kontrollerande på något sätt.
Men jag hoppas att det syns i mina ögon när jag ser på honom, eller känns när jag kryper tätt intill och lägger mitt huvud på hans bröst när vi ska sova. Jag hoppas att känslan bakom orden märks när vi pratar om var vi ska bo, hur vi vill att huset ser ut, om vilket efternamn som ska bli vårt gemensamma och om hur vi vill fostra våra barn.
Nej, orden räcker verkligen inte till.
Det går inte att säga exakt hur trygg jag känner mig i hans famn, det här att det känns som om inget ont någonsin skulle kunna hända mig när han finns i mitt liv.
”Jag älskar dig” känns ibland för lite, för intetsägande när jag utan problem kan få bilder av resten av mitt liv tillsammans med honom. Jag älskar hur han får mig att skratta, att han kramar mig ofta, håller handen och inte kan låta bli att ta på mig eller pussa på mig när jag är i närheten. Jag älskar våra diskussioner och på sättet han är beskyddande utan att vara kontrollerande på något sätt.
Men jag hoppas att det syns i mina ögon när jag ser på honom, eller känns när jag kryper tätt intill och lägger mitt huvud på hans bröst när vi ska sova. Jag hoppas att känslan bakom orden märks när vi pratar om var vi ska bo, hur vi vill att huset ser ut, om vilket efternamn som ska bli vårt gemensamma och om hur vi vill fostra våra barn.
Nej, orden räcker verkligen inte till.
posted by Gudinnan at 11:34 em
ni är så söta, på riktigt, det går liksom inte ens att ironisera över det sådär som jag brukar göra *haha*
Det är bara så fint!
kramkram!
Åh, tack =) Ja, det är precis så det är, så himla fint. Jag har fortfarande inte riktigt fattat att det händer Mig, jag som var singel så länge och var rätt bitter och less periodvis. Kram!
För Lasse - Den store - Winnerbäck räckte orden inte heller till. Så han skrev en text i ämnet. En fantastisk pianoballad, för övrigt.
Den mest pricksäkra strofen, med anledning av ämnet du tar upp:
"Och min tunna karaktär
bara vrider och vänder sig
jag vill va´ bättre man för dig
ett smartare drag en lösning
en lanterna på din gungande båt"
Lasse är helt enkelt bäst! Han har ofta satt ord på det jag själv inte kunnat formulera =)