Upp som en sol....

.....till jobbet som en pannkaka. Eller något liknande. Ibland önskar jag att humöret inte skulle vara så känsligt för provokation på morgonen. Dagen börjar precis som de flesta dagar utan någon större dramatik. Allt kändes bra men så sätter mig i bilen, kommer ut på den lite större vägen och hamnar snabbt bakom en taxi som konsekvent vägrar att blinka vart han än ska svänga.

J----a bilister! Blinka för i h-----e när ni är ute på vägarna!

Redan där har mitt humör falnat något. Kommer fram till jobbet och ska hitta en bra parkering. Någon mycket smart människa har då ställt sin bil över TVÅ parkeringsplatser och mycket effektivt hindrat någon annan att få plats på parkeringen som har en tendens att bli rätt full efter ett tag. Ännu surare.

Sedan tillkommer alla små irritationsmoment som finns på den här arbetsplatsen men som jag inte vill beskriva här. Allt förstorades och blev i morse anledning att byta jobb.

"För den här arbetsgivaren har ändå ingen respekt för sin personal". (citat Gudinnan)