Bidrags-Sverige
Jag är lite kluven till det här med alla bidrag vi har i Sverige. Ta mig gärna i kragen om ni tycker att jag är helt fel ute och lever i min egen lilla bubbla av idéer.
Ta barnbidraget som betalas ut till alla oavsett vilken inkomst föräldrarna har. Behöver alla verkligen få barnbidrag eller vore det bättre att fördela mer till dem som behöver det bäst? Tanken på att inkomstpröva det är inte främmande för mig och jag tycker att gränsen för barnbidrag kan sättas relativt högt så att endast de som verkligen är höginkomsttagare blir utan.
Bostadsbidrag är för mig en helt främmande företeelse. Varför ska man ha ett särskilt bidrag till boende? Borde inte vuxna människor anpassa sina boendekostnader efter inkomsten? Som student levde jag fattig som en kyrkråtta men inte att jag fick bostadsbidrag, jag bodde för billigt sa de. Jag klarade mig bra ändå och insåg att ändå var skönast att klara sig själv så långt det var möjligt. Ska barn vara en anledning till bostadsbidrag? Det vette katten om jag tycker det. De som verkligen inte klarar ett någorlunda vettigt boende till sina barn utan bidrag kanske ska få det men annars tycker jag att man får rätta munnen efter matsäcken. Ett rum till varje barn ska inte vara en rättighet om man inte kan betala för det själv.
A-kassa säger jag inte så mycket om, det är en bra försäkring som gör att livet inte behöver raseras helt och hållet om man plötsligt står utan arbete och försörjningsmöjlighet. Jag är inte intresserad av att införa system som försämrar den ytterligare.
Socialbidrag, fine, det behövs också men jag begriper inte hur man kan utforma system som gör att det ibland kan bli ekonomiskt mer fördelaktigt att ta bidrag istället för att arbeta. De som behöver ska självklart inte bli ställda på bar backe.
Jag betalar gärna skatt som kommer de som inte har möjlighet att försörja sig själva till godo. Men att jag ska försörja fullt friska människor för att de ska ha viss stor yta att bo på eller få socialbidrag för att de blivit passiva och inte söker jobb längre, det vill jag banne mig inte ställa upp på. Jag har försörjt mig själv sedan jag gick ut gymnasiet, tagit studielån jag betalar tillbaka, tagit skitjobb när inga andra möjligheter funnits och jag behövt något som betalar hyra och mat. Jag har jobbat, jobbat, jobbat och jobbat. Även den korta period jag var arbetslös hoppade jag in och arbetade som lärarvikarie så ofta de ville ha mig eftersom det både var roligare att ha sysselsättning samt kändes bättre att arbeta för pengarna.
Det finns antagligen femtioelva andra bidrag jag skulle kunna bli irriterad över också men det är kanske tur att man inte vet allt.
Ta barnbidraget som betalas ut till alla oavsett vilken inkomst föräldrarna har. Behöver alla verkligen få barnbidrag eller vore det bättre att fördela mer till dem som behöver det bäst? Tanken på att inkomstpröva det är inte främmande för mig och jag tycker att gränsen för barnbidrag kan sättas relativt högt så att endast de som verkligen är höginkomsttagare blir utan.
Bostadsbidrag är för mig en helt främmande företeelse. Varför ska man ha ett särskilt bidrag till boende? Borde inte vuxna människor anpassa sina boendekostnader efter inkomsten? Som student levde jag fattig som en kyrkråtta men inte att jag fick bostadsbidrag, jag bodde för billigt sa de. Jag klarade mig bra ändå och insåg att ändå var skönast att klara sig själv så långt det var möjligt. Ska barn vara en anledning till bostadsbidrag? Det vette katten om jag tycker det. De som verkligen inte klarar ett någorlunda vettigt boende till sina barn utan bidrag kanske ska få det men annars tycker jag att man får rätta munnen efter matsäcken. Ett rum till varje barn ska inte vara en rättighet om man inte kan betala för det själv.
A-kassa säger jag inte så mycket om, det är en bra försäkring som gör att livet inte behöver raseras helt och hållet om man plötsligt står utan arbete och försörjningsmöjlighet. Jag är inte intresserad av att införa system som försämrar den ytterligare.
Socialbidrag, fine, det behövs också men jag begriper inte hur man kan utforma system som gör att det ibland kan bli ekonomiskt mer fördelaktigt att ta bidrag istället för att arbeta. De som behöver ska självklart inte bli ställda på bar backe.
Jag betalar gärna skatt som kommer de som inte har möjlighet att försörja sig själva till godo. Men att jag ska försörja fullt friska människor för att de ska ha viss stor yta att bo på eller få socialbidrag för att de blivit passiva och inte söker jobb längre, det vill jag banne mig inte ställa upp på. Jag har försörjt mig själv sedan jag gick ut gymnasiet, tagit studielån jag betalar tillbaka, tagit skitjobb när inga andra möjligheter funnits och jag behövt något som betalar hyra och mat. Jag har jobbat, jobbat, jobbat och jobbat. Även den korta period jag var arbetslös hoppade jag in och arbetade som lärarvikarie så ofta de ville ha mig eftersom det både var roligare att ha sysselsättning samt kändes bättre att arbeta för pengarna.
Det finns antagligen femtioelva andra bidrag jag skulle kunna bli irriterad över också men det är kanske tur att man inte vet allt.
posted by Gudinnan at 2:25 em
Barnbidraget: Det finns ganska få väldigt rika i det här landet så det skulle inte leda till speciellt mycket extra pengar för dem som verkligen behöver det. Själv är jag emot det eftersom jag inte anser att vissa ska ha rätt till ett visst bidrag när de skaffar barn och inte andra. Varför finansiera vissa familjers familjebildande och inte andras?
Bostadsbidraget är jag med på. Jag känner människor som bor på tok för stort och i vissa fall mamma-barn eller pappa-barn i stora treor eller fyror och som inte råd. Staten ska inte finansiera sånt.
A-kassan borde förbättras på det sättet att folk inte borde kunna stå utan den. I princip kan folk skita i att betala för att få någon hundring extra om året och sen få soc den dagen då det tryter. Illa.
Socialbidraget: Om man löste problemet med en allmän a-kassa så skulle inte människor behöva gå till soc i samma utsträckning. A-kassan skulle kunna ha samma regler för alla som söker jobb. Dessutom skulle alla människor kunna söka bidrag om det tryter en månad. Idag är det några få människor som använder det som månadslön och tar pengar från andra som verkligen skulle behöva det i en månad eller två. Som det ser ut idag och som jag har erfarenhet så är det lättare för personer som väl fått socialbidrag att få det igen och igen än att söka det få gånger och få det vid behov. Så fungerar det iaf i min stad.
Människan och speciellt våra generationer som kunnat se att det går att klara sig utan jobb anstränger sig inte. Det är enkelt att sitta hemma och drömma och anse att världen är orättvis och att "det jobb jag vill ha inte finns" men det är lika för alla i större eller mindre grad. Det finns människor som verkar tro att alla andra jobbar med roliga jobb varje dag. De ser sig själva som smarta och väljer att stå utanför den grå massan men sen kommer de med tiggarmössan en gång i månaden och vill ha av vårt välstånd.
Skönt att få höra en kritisk röst om det hela. :)
Vettiga tankar här också tycker jag =) Jg har helt enkelt tröttnat på att vara den som kliver upp ur sängen 5 dagar i veckan för att dra in pengar till dem som skulle kunna men ändå inte försörjer sig själva. Visst, det behövs fler jobb men också mer jävlaranamna i folket och en vilja och motivation att klara sig själva ekonomiskt.
Jag förstår dina tankegångar men när det gäller socialbidrag så "tjänar" man inte på att ta det. Det är existensminimum och inte mer. Sen finns det folk som gärna sitter på sina arschlen och inte lyfter ett finger för att få jobb men det finns många människor här som aldrig får jobb. Hur mycket de än försöker. Det räcker rätt långt att bara ha ett namn som inte klingar svenskt.