Lilla E
Jag pratade med lilla E på fikarasten idag. Lilla, söta E som varit föräldraledig mesta delen av tiden de senaste tre åren eftersom de fick två små flickor väldigt tätt. Vi har mest bara setts som hastigast under de åren men vi har alltid haft den där självklara, omedelbara kontakten när vi väl ses och vi kan prata om viktiga och djupa saker.
Hon frågade vad som hänt sedan sist och jag berättade om Darling och hur det senaste året sett ut i och med att han kom in i mitt liv. Mitt nyförälskade liv med andra ord.
"Men åh, vad är det som gör att så många tappar det där som är så bra i förhållandet i början och gör att det bara blir grått och trist?" frågade hon.
Det visade sig att lilla E just fått en egen lägenhet och tänker separera från sin sambo för att se om det möjligen går att hitta tillbaka till sig själv och kanske också känslorna hon en gång hade för sambon.
"Han är 99,9 % säker på att det här går att reparera men jag är 99,9 % säker på att det är helt kört" sa hon uppgivet.
Sambon, som innan barnen hade verkat lugn, trygg och pålitlig hade inte fixat det här med papparollen utan visat sig vara otrygg, utan självkänsla och han ville inte ta ansvar för deras barn. Hon har i tre års tid tagit ansvar för allt, eller haft tre barn som hon uttryckte det. De positiva känslorna för honom var borta och nu blev hon bara arg när hon tänkte på honom.
"Det spelar ingen roll att det fungerar bättre för honom med barnen nu när han är pappaledig, jag blir ändå bara arg!"
Jag svarade att jag trodde att hon behövde få vara arg ett tag eftersom det är något hon burit på under lång tid. Ilska som byggs upp under tid går inte över efter några veckors bättring hos den andre.
Men det är så synd, jag hoppades verkligen att det skulle gå bra för henne. Hon är en underbar tjej som hade längtat och sett fram emot småbarnsåren och det nya familjelivet. Nu står hon vilsen i sig själv och utan stöd från sin partner.
Jag kan inte hjälpa att jag blir lite rädd för egen del när jag tänker på att inte ens det som verkar perfekt klarar av att var det i längden. Tänk om allt rasar om jag och Darling får barn tillsammans? Om vi förändras och blir alltför olika de personer vi var när vi blev kära? Läskiga tanke, bort!
Hon frågade vad som hänt sedan sist och jag berättade om Darling och hur det senaste året sett ut i och med att han kom in i mitt liv. Mitt nyförälskade liv med andra ord.
"Men åh, vad är det som gör att så många tappar det där som är så bra i förhållandet i början och gör att det bara blir grått och trist?" frågade hon.
Det visade sig att lilla E just fått en egen lägenhet och tänker separera från sin sambo för att se om det möjligen går att hitta tillbaka till sig själv och kanske också känslorna hon en gång hade för sambon.
"Han är 99,9 % säker på att det här går att reparera men jag är 99,9 % säker på att det är helt kört" sa hon uppgivet.
Sambon, som innan barnen hade verkat lugn, trygg och pålitlig hade inte fixat det här med papparollen utan visat sig vara otrygg, utan självkänsla och han ville inte ta ansvar för deras barn. Hon har i tre års tid tagit ansvar för allt, eller haft tre barn som hon uttryckte det. De positiva känslorna för honom var borta och nu blev hon bara arg när hon tänkte på honom.
"Det spelar ingen roll att det fungerar bättre för honom med barnen nu när han är pappaledig, jag blir ändå bara arg!"
Jag svarade att jag trodde att hon behövde få vara arg ett tag eftersom det är något hon burit på under lång tid. Ilska som byggs upp under tid går inte över efter några veckors bättring hos den andre.
Men det är så synd, jag hoppades verkligen att det skulle gå bra för henne. Hon är en underbar tjej som hade längtat och sett fram emot småbarnsåren och det nya familjelivet. Nu står hon vilsen i sig själv och utan stöd från sin partner.
Jag kan inte hjälpa att jag blir lite rädd för egen del när jag tänker på att inte ens det som verkar perfekt klarar av att var det i längden. Tänk om allt rasar om jag och Darling får barn tillsammans? Om vi förändras och blir alltför olika de personer vi var när vi blev kära? Läskiga tanke, bort!
posted by Gudinnan at 11:49 fm
