Mitt i skiten
Min morfar ligger på sjukhus igen. Jag vet inte hur många gånger han åkt ambulans in eller blivit skjutsad för att sedan bli inlagd några dagar. Mamma sliter ont med honom och åker ofta de 14 milen för att kunna hjälpa honom med allt möjligt.
Visst blir jag orolig för honom men mest tycker jag att det är jobbigt för mammas skull eftersom det är hon som mår dåligt över hur sjuk han är. Jag saknar den han var i min barndom, inte den sura gamla gubbe han blivit med åren.
Just nu känns det värre att jag sedan i fredags har ett par boende hos mig som håller på att göra slut. Gissa vilken stämning som lagt sig i hemmet? Det känns för en gångs skull befriande att åka till jobbet. Medlingsinstitutet har gjort sitt och nu är de upp till dem att reda ut det här, alternativt ha någon form av vapenvila fram till dess att de åker imorgonkväll.
Visst blir jag orolig för honom men mest tycker jag att det är jobbigt för mammas skull eftersom det är hon som mår dåligt över hur sjuk han är. Jag saknar den han var i min barndom, inte den sura gamla gubbe han blivit med åren.
Just nu känns det värre att jag sedan i fredags har ett par boende hos mig som håller på att göra slut. Gissa vilken stämning som lagt sig i hemmet? Det känns för en gångs skull befriande att åka till jobbet. Medlingsinstitutet har gjort sitt och nu är de upp till dem att reda ut det här, alternativt ha någon form av vapenvila fram till dess att de åker imorgonkväll.
posted by Gudinnan at 9:12 fm
Usch, det låter jobbigt. Både med din morfar och med det uppbrytande paret.
Hoppas att du mår bra trots allt.
Jo då, jag mår bra. Lite stressad av situationen bara och det ska bli skönt att åka till Darling på fredag. Behöver tanka positivitet (heter det så?)och kärlek nu =)