Igenkännande

Jag förstod inte exakt hur mycket jag saknat henne förrän jag såg henne igen.

En dag så mötte hon mig där i spegeln, den Gudinna jag tycker om och som jag har roligt tillsammans med. Länge kände jag inte igen mig själv utan den spegelbild som mötte mig hade trötta ögon som sett för mycket, känt för mycket och som inte orkade mer än nödvändigt.

De ögon som brukar möta mig i spegeln har nära till skratt, de är ögonen hos en person som ofta fnissar för sig själv för att hon tänker på något roligt eller bara för att det är fint ute när hon går till bilen på morgonen.

Jag inser att andra också ser skillnaden för jag får höra från olika håll att det är skönt att jag ser piggare ut. Att jag inte ser så trött och uppgiven ut längre.



För drygt ett år sedan hade jag bara en enda bön:

"Bär oss genom det här"

Just då var det så långt min tillit sträckte sig. Jag visste att universum var i sin ordning och att det var min del av världen som var i gungning. En bön om hjälp kanske skulle hjälpa på något sätt och det enda jag upprepade var "Bär oss genom det här".

Kanske är det så det har varit. Kanske är det därför jag lyckats hålla näsan ovanför ytan den större delen av tiden även om jag gjort några riktiga djupdykningar ibland. Den värsta stressen har släppt nu även om mormor fortfarande lever och är väldigt sjuk. Hon bor nu hemma hos mina föräldrar och jag behöver inte pendla dit varje vecka för att ta hand om henne.

Livet pågår ständigt och det går vidare även om du själv inte alltid tror det. Något går förlorat och något vinns.

Ellen

Idag hälsade jag på lilla Ellen och hennes mamma. Ellen var väldigt liten när hon föddes och väger vid 2 månaders ålder ca 3600 g. En liten, liten flicka med ett uttrycksfullt ansikte och ögon djupa som brunnar.

"Ellen vill ha en kompis" sa hennes mamma

"Då får vi fixa en liten kompis som hon kan köra med om några år" svarade jag

Ellen skrek, jag bar och vyssjade och Ellen tystnade.

En liten, liten flicka klär mig bra. Eller en liten, liten pojke.

Pausfågel

Min kvinnliga sida:

[x] Köpt en hårfön?
[x] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut?
[x] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda?
[x] Pratat känslor?
[x] Tänkt på att matcha mina kläder?
[x] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende?
[x] Ringt upp en person utan konkret syfte?
[x] Funderat på namn åt mina barn?
[ ] Insett storheten hos Barbra Streisand?
[x] Druckit Cosmopolitan?
[x] Sett ett avsnitt av “Sex and the city”?
[x] Sett två avsnitt av “Sex and the city”?
[x] Känt mig sugen på en kopp te?
[x] Känt glädje över att få blommor i present ?
[x] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ?
[ ] Blivit arg utan anledning?
[x] Gråtit efter 9 fyllda år?
[ ] Brytt mig om H&M:s val av modell?
[x] Pratat skvaller?
[x] Varit arg/sur utan att tala om det?
[x] Kramat en kille?
[x] Dansat?

Kvinnligt 19/22

Min manliga sida:

[x] Ljugit om hur mycket jag har druckit?
[ ] Ätit en blodig stek
[x] Läst en biltidning?
[x] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap?
[x] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det?
[x] Skött grillen under en grillfest
[x] Läst en bok av Jan Guillou?
[x] Läst ett nummer av Slitz?
[x] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad?
[ ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza?
[x] Gått på en Ulf Lundell-konsert ?
[x] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person?
[ ] Sett alla Die Hard och Rockyfilmerna?
[x] Diskuterat bröst?
[ ] Gjort lumpen?
[x] Läst Nick Hornby?
[x] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning?
[x]Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil?
[ ] Enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar?
[x] Lagat någonting på egen hand?
[ ] Skrikit “kom igen nu gubbar” på en fotbollsplan?
[x] Tävlat i att dricka öl?

Manligt 16/22

Är det så stor skillnad egentligen?

Mitt hjärta

Jag tyckte att jag fått vänta alldeles för länge på kärleken. Den där omvälvande, självklara kärleken. Jag trodde att jag visste vad jag letade efter och hade en bild av hur jag trodde att kärleken skulle te sig för mig när den väl kom in i mitt liv i form av en kärleksrelation

Så träffade jag till slut Darling och inget var som jag förväntat mig fast så oändligt mycket bättre. Jag valde honom och ännu bättre, han valde mig. Han ville leva mig och han visade det på alla sätt jag kunde önska. Han är värd all tidigare kärlekssorg, alla grusade förhoppningar och drömmar som fått kasseras och byggas upp igen. Han väger upp alla ensamma stunder när jag önskade mig någon att hålla om och älska. Han är värd all avundsjuka jag riktat mot lyckliga par som strosat hand i hand eller hållit om varandra på det där ömsinta sättet som bara älskande kan.

Det är vår tur nu och vi gifter oss nästa vinter

Vad göra?

Åh, jag vet inte jag. Vad ska jag göra med den här bloggen egentligen? Det känns som om jag tappat rösten, skrivarrösten alltså. Som livet har sett ut det senaste året så har jag tystnat mer och mer och bloggen har fått fungera som meddelandecentral till vännerna så att de vet vad som händer i mitt liv. Egentligen vill jag skriva om det som poppar upp i mitt huvud lite då och då under dagen, om kärlekens alla uttryck, om åsikter i stort och smått och en massa annat. Det har mest blivit en massa gnäll och bloggen har fått agera slasktratt när jag behövt ösa ut mig lite.

Så nu skärper jag mig, annars....annars...ja, det vette sjutton

Annars gnäller jag väl vidare i vanlig takt.

Underbara Dansmara!

Lite sent men bättre än aldrig tänkte jag skriva några rader om helgens begivenheter. Det var dags för dansmaran igen och jag och T satte oss i bilen strax efter kl 17 för att ta oss till mina föräldrar och dansen . Att dansen började kl 19 och att vi hade tre timmars bilkörning framför oss var tyvärr inget som vår arbetsgivare tog någon hänsyn till. Efter ett snabbt ombyte och lite trevlig markservice från föräldrarna så var vi på dansen någon gång efter kl 22.

Det gjorde inte mycket att vi kom sent med tanke på att dansen slutar kl 3 jag verkligen inte är någon nattmänniska som klarar att först jobba och sedan dansa i åtta timmar. Som vanligt var det hög kvalitet på danserna och jag hade skitkul! Så pass kul att jag totalt glömde bort att jag har ett blodsocker som bör tas omhand regelbundet, speciellt under så pass extrema förhållande som en nonstop-dans ändå är. Vid ett-tiden tyckte jag att jag var misstänkt skakig i knäna och händerna och fick se till att ta en fikapaus omgående.

En bonus i början på kvällen var att hann byta några ord med Danstanten som pga av sin graviditet tar det lite lugnare på dans numera. I vanliga fall hinner jag möjligen vinka lite...

Usch vilket svagt virke jag är gjord av ibland! Vid halv två på natten lade mina reserver av totalt, magen och ryggen började värka och jag satt mest och gäspade i ett hörn. Efter några patetiska försök till dans från min sida där jag mest längtade efter sängen så gav vi upp och åkte hem vid halv tre ungefär.

Ny kväll och nya tag är det som gäller under en dansmara och det är underbart att ha två kvällar på sig att dansa!. På lördagen kom vi iväg betydligt mycket tidigare och det var mycket mer folk och ännu fler duktiga killar att dansa med. Några stolpskott brukar jag alltid stöta på men de är endast en handfull under dessa kvällar. Tack och lov var jag i lite bättre skick nu än jag var på dansen ett par veckor tidigare. Inte för att jag tycker att det gick smärtfritt hela tiden men jag var betydligt mjukare i kroppen och hade fått upp konditionen lite mer efter ett antal skidturer och gymbesök. Mitt lite stukade dansego fick en kick av att få höra av några killar att jag var duktig på att dansa och var väldigt följsam.

Intressant var att jag råkade ut för ett fem över tre-ragg efter sista dansen. Naiv som jag var fattade jag inte att killen som bjudit upp mig några gånger under kvällen, strategiskt placerade sig så att han snabbt skulle kunna bjuda upp mig till sista dansen. Den är extra lång och består av tre lugna låtar. För mig innebar det mest att jag ångrade att jag inte haft bättre koll på tiden eftersom han hade en gnällig röst som skar i örat när han småpratade under dansen. När dansen var slut tackade jag för mig och började gå till "vårt" hörn. Jo men se då springer han efter och frågar om jag inte ville ha hans nummer så att vi kunde höras någon gång! "Tack, men jag är upptagen" svarade jag "jag är ju till och med nyförlovad!" fortsatte jag och visade ringen som om jag tyckt att den borde vara självlysande. "Ok, eh.....grattis då, ha det bra!".

Jag insåg att bara för att mitt fokus är på Darling och min fina ring, så glöder den inte på mitt finger och en del kollar inte ens en sådan enkel sak innan de gör ett närmande.

Just ja, jag dansade också med en kille som enligt mig hade en minst sagt underlig dansstil. Han var lång och vältränad och liksom satte upp mig på sitt lår innan vi dansade iväg.... Eller dansade och dansade, han studsade mer. Ett studs till höger, ett studs till vänster och till råga på allt var det en snabb låt. Där jag satt jag fastkilad på låret och kunde bara studsa med. Inga större svårigheter att följa en sådan kille med tanke på att min egen rörelseförmåga var starkt begränsad.


Jag avslutar med att säga det igen: Mer dans åt folket!

Vad gör jag på fritiden då?

Jo, tjejen som aldrig riktigt drömde om ett stort kyrkbröllop har nu fallit till föga och tillbringar skamlöst mycket tid på sidor som The knot, Bröllopstorget och Gamman. Det finns en mapp i min dator som heter Bröllop, fylld med inspirationsbilder.



Åh The knot

Amen

Tänk att allt verkar falla på plats. Det ser ut som att vi kommer att få det precis som vi tänkt från början med hus, jobb och flytt. Jag får ett jobb den sista januari och hann säga upp lägenheten och bredbandet utan att behöva betala någon dubbel hyra/avgift efter flytten. Jag börjar mitt nya jobb den 2/5 och nästa vecka ska jag boka tid för besiktning och värdering av huset vi vill köpa.

Det finns nästan en religiös känsla över situationen just nu och den känslan håller jag gärna fast vid ett tag till. Vi har jobbat så hårt och målmedvetet för att nå dit vi är idag och förhoppningsvis går allt vägen. Målet har hela tiden varit klart men vägen dit har varit krokig med en hel massa stenar att snubbla över.

Tänk att vi ska gifta oss. Det om något känns otroligt stort och otroligt rätt. Min nästa önskan är att jag vid den här tiden nästa år är nygift och gravid. Men det är en nåd att stilla bedja om.

Fåfängligheternas fåfänglighet

Äggstockarna styr hormonproduktioen

Hormonrubbningar kan bland annat ge finnar i ansiktet.

Ergo, en stor cysta på ena äggstocken ger ett pizzafejs!


Jag ser inte klok ut, har inte haft så här mycket finnar på en och samma gång ens under puberteten! Läste någonstans att finnar på kinderna och vid käklinjen hänger ihop med äggstockarna och gissa var de sitter? Helt riktigt, och jag som ska dansa hela helgen och vara söt...

Nu finns det förstås smink men vad kommer det att hjälpa när jag svettas samt dansar kind mot kind med ett större antal herrar som kommer att få ta del av min make up. Åh prutt.