Underbara Dansmara!

Lite sent men bättre än aldrig tänkte jag skriva några rader om helgens begivenheter. Det var dags för dansmaran igen och jag och T satte oss i bilen strax efter kl 17 för att ta oss till mina föräldrar och dansen . Att dansen började kl 19 och att vi hade tre timmars bilkörning framför oss var tyvärr inget som vår arbetsgivare tog någon hänsyn till. Efter ett snabbt ombyte och lite trevlig markservice från föräldrarna så var vi på dansen någon gång efter kl 22.

Det gjorde inte mycket att vi kom sent med tanke på att dansen slutar kl 3 jag verkligen inte är någon nattmänniska som klarar att först jobba och sedan dansa i åtta timmar. Som vanligt var det hög kvalitet på danserna och jag hade skitkul! Så pass kul att jag totalt glömde bort att jag har ett blodsocker som bör tas omhand regelbundet, speciellt under så pass extrema förhållande som en nonstop-dans ändå är. Vid ett-tiden tyckte jag att jag var misstänkt skakig i knäna och händerna och fick se till att ta en fikapaus omgående.

En bonus i början på kvällen var att hann byta några ord med Danstanten som pga av sin graviditet tar det lite lugnare på dans numera. I vanliga fall hinner jag möjligen vinka lite...

Usch vilket svagt virke jag är gjord av ibland! Vid halv två på natten lade mina reserver av totalt, magen och ryggen började värka och jag satt mest och gäspade i ett hörn. Efter några patetiska försök till dans från min sida där jag mest längtade efter sängen så gav vi upp och åkte hem vid halv tre ungefär.

Ny kväll och nya tag är det som gäller under en dansmara och det är underbart att ha två kvällar på sig att dansa!. På lördagen kom vi iväg betydligt mycket tidigare och det var mycket mer folk och ännu fler duktiga killar att dansa med. Några stolpskott brukar jag alltid stöta på men de är endast en handfull under dessa kvällar. Tack och lov var jag i lite bättre skick nu än jag var på dansen ett par veckor tidigare. Inte för att jag tycker att det gick smärtfritt hela tiden men jag var betydligt mjukare i kroppen och hade fått upp konditionen lite mer efter ett antal skidturer och gymbesök. Mitt lite stukade dansego fick en kick av att få höra av några killar att jag var duktig på att dansa och var väldigt följsam.

Intressant var att jag råkade ut för ett fem över tre-ragg efter sista dansen. Naiv som jag var fattade jag inte att killen som bjudit upp mig några gånger under kvällen, strategiskt placerade sig så att han snabbt skulle kunna bjuda upp mig till sista dansen. Den är extra lång och består av tre lugna låtar. För mig innebar det mest att jag ångrade att jag inte haft bättre koll på tiden eftersom han hade en gnällig röst som skar i örat när han småpratade under dansen. När dansen var slut tackade jag för mig och började gå till "vårt" hörn. Jo men se då springer han efter och frågar om jag inte ville ha hans nummer så att vi kunde höras någon gång! "Tack, men jag är upptagen" svarade jag "jag är ju till och med nyförlovad!" fortsatte jag och visade ringen som om jag tyckt att den borde vara självlysande. "Ok, eh.....grattis då, ha det bra!".

Jag insåg att bara för att mitt fokus är på Darling och min fina ring, så glöder den inte på mitt finger och en del kollar inte ens en sådan enkel sak innan de gör ett närmande.

Just ja, jag dansade också med en kille som enligt mig hade en minst sagt underlig dansstil. Han var lång och vältränad och liksom satte upp mig på sitt lår innan vi dansade iväg.... Eller dansade och dansade, han studsade mer. Ett studs till höger, ett studs till vänster och till råga på allt var det en snabb låt. Där jag satt jag fastkilad på låret och kunde bara studsa med. Inga större svårigheter att följa en sådan kille med tanke på att min egen rörelseförmåga var starkt begränsad.


Jag avslutar med att säga det igen: Mer dans åt folket!