I förbifarten...

.... så kan jag meddela att jag är en av tre som gått vidare i rektyeringsprocessen! Japp, och nu har jag gjort personlighetstest och logiktest och kan bara vänta på ett positivt svar. Förstår inte varför två till skulle göra testen, det är ju Mitt jobb....

Annars är Darling på plats över nyårshelgen, hans kompis kommer imorgon och sedan firar vi tillsammans med vännerna.

Årets sista inlägg blev kort men innefattar det som rör sig mest i mitt huvud just nu!


Gott Nytt År!

Merry f****ng christmas

Jo då, julafton överlevde vi utan större dramatik. Lite omstrukturering bara så firade vi tillsammans med mormor och hennes gamla särbo, samt med närmsta familjen.

Idag däremot, juldagen så blev scenariot lite annorlunda mot vad vi tänkt det. Hemtjänsten ringde på morgonen och meddelade att de skickat in morfar med ambulans till sjukhuset eftersom han mådde jättedåligt och hade ont över bröstet. EKG´t var inte alls bra och än värre var att hans njursvikt var riktigt dålig.

Jag sparkade lite på min far så att han följde med min mamma till sjukhuset 8 mil bort och sedan återstod det jag och min ångestfyllde bror (nej, han mår inte alls bra och står under vår övervakning för tillfället). Normalt så åker vi alltid till min faster och fikar på juldagen så jag åkte helt enkelt först in till stan med broder som ville hem en sväng och sedan hälsade jag på faster med man själv.

Och så var det bara en liksom.

Av mormor, särbon, mamma, pappa, brorsan och jag blev det bara jag kvar på jultraditionen. Men de är mysiga i min släkt och efter en del "gofika" svängde jag även in till kusinen som hade fullt hus med svärföräldrar och sambons alla syskon. Underbara släkten!

Jag hade dock ansvaret för de tre vovvarna så efter en par tre timmar var det dags att åka hem till föräldrarna och se till att de fick mat och kisspaus. Och fy vad deprimerande det var att åka hem den mörka vägen genom skogen och veta att jag skulle sitta själv på juldagskvällen! Jag funderade en stund på om jag skulle stanna bilen och gråta en skvätt men tänkte snabbt att inget skulle bli bättre av det.

Hundarna var tacksamma att komma hem till och tack och lov ringde mamsen ganska snart och sa att de var på väg hem igen. Stoooooor lättnadens suck! Jag gick ut, tände marchaller nere vid vägen , en lykta på trappen och började göra middag.

Bara för att få råångest och panik i väntan på föräldrarna och mitt i matlagningen. "Ge mig ett glas vin" tillhörde de första meningarna jag sa när de kom hem. Sunt? Nej, inte det minsta, men det skiter jag i just nu. Just i denna stund har jag föräldrarna hemma, jag är småfull och lugn efter ett par glas vin och julfriden den är överreklamerad i år.

Nu är det jul igen...

...och julen vara ända ut till påska

Snart dags att ta Lilla Röd över Stora skogen för att fira jul med familjen. För det blir jul även i vår sönderstressade familj. Lilla mormorn ligger på sjukhus men får kanske komma hem imorgon. I år får vi snällt se till att åka och hälsa på henne på julaftons förmiddag innan vi åker hem till föräldrarna igen och fortsätter julen i stillhet med mat, lite snaps, julklappar och obsent mycket godis.

Här händer massor men jag nöjer mig med att önska er alla

En riktigt God Jul!

Upp och ner, upp och ner

Det är tvära kast i humöret och formen numera. I lördags storgrät jag över att behöva åka hem och lämna Darling i södra Sverige. Tyckte att det var orättvist att jag skulle behöva åka hem till eländet och stressen som väntade och dessutom en jul utan Darling. Med puffiga, rödgråtna ögon klev jag på tåget till Norrland morgonen efter.

Igår morse vaknade jag under mitt eget täcke, konstaterade att något hänt under natten och att jag mådde ungefär lika bra som om jag sovit med en hund i famnen (är hundallergiker). Snor i hela huvudet, rethosta och känslan av bomull i skallen. Plötslig duntäckesallergi eller vad då??

Jättekul. Trots att jag sov relativt länge var jag helt slut igår och bomullskänslan vägrade släppa taget. Lägg till då att jag också var ledsen över en del mormor-stök som krånglat till det för familjen, plus att stressnivån i kroppen steg över huvudet i samma stund jag klev av tåget.

Jag-vill-ha-mitt-liv-tillbaka

Fast jag kan kanske vänta lite till

På Öresundståget på väg till barnkalaset:


- Nä, nu du får du ta och göra mig på smällen!
- Är det så?
- Ja, det känns ju bara löjligt att försöka undvika att bli med barn när det är det jag helst vill.
- Dags att börja skjuta skarpt och leverera då!

.............................................................

- Fast jag kanske kan vänta lite till
- Men inte så länge va?
- Nä, inte länge alls

Anarkist, ja visst!

En del ställer noggrant sina böcker i bokstavsordning (författarens efternamn då förstås), andra ställer in dem i bokhyllan i storleksordning, andra sorterar efter ämneskategori.

Inte i min bokhylla inte. Mina böcker sorteras efter färg*.

Esteten i mig tycker att det är sååå mycket snyggare om svarta böcker står för sig, röda för sig osv. Darling fasar för att flytta ihop med min bokhylla och hotar gömma dem i bokskåp** när påsarna ska slås ihop. Mången vän och bekant har skakat på huvudet när de kastat en blick på bokhyllan.

Men testa vet jag, du kanske blir positivt överaskad!





* där gick några ordentliga namnkatalogiserare i taket
** bokskåp??! Mina böcker vill synas, i färgordning

Status mycket god

Jag är så lyckligt lottad ändå. Jag har en man jag älskar och som älskar mig tillbaka. Han ger mig aldrig någon anledning att tvivla på vår relation utan allt är verkligen precis så bra som man kan önska. Imorgon sätter vi oss på tåget ner till hans föräldrar för att sedan åka vidare till Köpenhamn morgonen efter. Även hans föräldrar är underbara människor som jag är tacksamma för att ha i mitt liv.

Vilken härlig helg jag har framför mig! Övernattning på fint hotell med min älskling, restaurangbesök, Tivoli och shopping längs Ströget och närliggande gator. 1-årskalas för lille systersonen när vi kommer till Malmö på lördagen.

Livet är stundtals mycket gott.

Arvet

- Nu lät jag som du! sa modern en dag
- Hur då?
- Jo, så där bestämd och orubblig som bara du kan låta ibland
- Jasså, gör jag det?
- Du har ett tonfall ibland som är så bestämt att man inte säger emot och man vet att "så här är det". Och jag kan visst låta likadan!
- Äpplet faller inte långt från trädet vet du väl

Det var på håret

Som den ordentliga kvinna jag inte är, letade jag efter bokningsnumret på min tågbiljett till Göteborg så att jag kunde hämta ut biljetterna på väg hem från jobbet. Bokningsnumret skriver jag alltid ner på en lapp och lägger i plånboken, samt att jag ser till att få en bokningsbekräftelse till min hotmail.

Det fanns inget bokningsnummer någonstans.

Så jag ringde SJ´s kundtjänst och undrade vilket bokningsnummer jag hade på biljetten som jag behöver använda ikväll (IKVÄLL!!!)

- Ja du, det finns en tågresa från Lund men ingen biljett till tåget ikväll *
*hyperventilera*
- Ingen-biljett-till tåget-ikväll???????
- Nej tyvärr
- Å herregud, å herregud! Finns det plats på tåget ikväll??
- Ja då, det gör det, hur vill du åka, liggvagn, sovvagn?
- Sovvagn, om det finns....
- Inga problem, du är inbokad i en damkupé
- Å herregud, tack och lov!


Vardagsdramatik, gott folk, vardagsdramatik. Och ett lätt sätt att få pulsen att närma sig 200.




* Darling och jag bokade en hel hög biljetter vid samma tillfälle och missade visst en.....