Upp och ner, upp och ner

Det är tvära kast i humöret och formen numera. I lördags storgrät jag över att behöva åka hem och lämna Darling i södra Sverige. Tyckte att det var orättvist att jag skulle behöva åka hem till eländet och stressen som väntade och dessutom en jul utan Darling. Med puffiga, rödgråtna ögon klev jag på tåget till Norrland morgonen efter.

Igår morse vaknade jag under mitt eget täcke, konstaterade att något hänt under natten och att jag mådde ungefär lika bra som om jag sovit med en hund i famnen (är hundallergiker). Snor i hela huvudet, rethosta och känslan av bomull i skallen. Plötslig duntäckesallergi eller vad då??

Jättekul. Trots att jag sov relativt länge var jag helt slut igår och bomullskänslan vägrade släppa taget. Lägg till då att jag också var ledsen över en del mormor-stök som krånglat till det för familjen, plus att stressnivån i kroppen steg över huvudet i samma stund jag klev av tåget.

Jag-vill-ha-mitt-liv-tillbaka