Lugn och ro? Nepp

Hösten har varit gigantiskt jobbig och kulmen kom någon gång i början av oktober. Jag mådde skit och visste inte hur jag skulle göra för att ta mig vidare med förnuftet i behåll. Tänkte att om jag tillät mig att bryta ihop så skulle jag inte resa mig upp igen. Lösningen blev att kunna säga högt "jag mår inte bra, hjälp!". Så nu går jag till en psykolog som jag får via jobbet och jag försöker aktivt att göra saker för min egen skull ibland. Efter att fem olika personer, oberoende av varandra och inklusive min chef, sagt åt mig att vara sjukskriven den vecka jag var hos Darling senast så lydde jag deras råd. Jag tog det lugnt och lekte till Darlings glädje hausfrau hela veckan.

Det hjälpte faktiskt, trots att jag var motsträvig och minsann skulle klara av allt på en gång. Just nu är jag lite lugnare, jag vill inte gråta hela tiden. Fast allt är känns väldigt stressigt och jag lever i kappsäck mest hela tiden. Tänk om jag bara slapp packa en övernattningsväska varenda vecka och kunde ta det lugnt hemma i lugn och ro?

Ge mig och Darling det gemensamma hemmet vi vill ha, ge mig jobben jag söker, please?