Jag-bara-orkar-inte
Igår blev jag officiellt ett år äldre.
Dagen började väldigt bra då jag blev uppvaktad av min mamma som väckte mig med kaffebricka, levande ljus och presenter. Darling ringde och sjöng, vännerna ringde och skickade sms. Vi sov i mormors lägenhet den natten eftersom vi trodde att jag skulle kunna ta hem henne från sjukhuset och mamma skulle ändå vidare till morfar.
Efter frukost gick jag några ärenden på stan för att sedan göra en pastasallad vi skulle äta tillsammans med mormor på sjukhuset (hon fick inte åka hem). Jag hade köpt gott fikabröd på ett konditori som vi skulle ha till efterrätt. Det var en trevlig förmiddag och jag kände mig snygg och fräsch för första gången på länge.
Vi gick för att hämta bilarna på parkeringen och vad ser jag - Jo, att bildörren var olåst. Jag visste att jag låst alla dörrar ordentligt och ser i nästa sekund att stereon är borta.
Någon jävel har alltså roat sig under natten med att bryta sönder bakluckan, sno stereon samt nästan allt jag hade i bagagutymmet! Det var inga stora värden det handlade om men varför måste någon förstöra min älskade Lilla Röd???
Det var droppen. Jag bröt ihop totalt och bara grät. När livet är så tufft som det är varför skulle då det här behöva hända just på min födelsedag? Mamma ringde och gjorde en polisanmälan medan jag ringde Darling och stortjöt. (Stackarn, vad skulle han kunna göra 80 mil bort?)
På något sätt tog vi oss till mormor men jag kunde inte sluta gråta. Det är många år sedan jag grät ihopkrupen i mammas famn men igår behövdes det. Jag fick också panik över att jag skulle åka hem till min lägenhet och sitta själv resten av kvällen och var först beredd att följa med mamma. Så kom jag att tänka på mina livlinor och ringde en vän och grät istället.
- Jag vill inte vara själv hela kvällen kan inte ni komma över en stund?
- Kom hit istället så får du äta middag med oss!
Först efter ett par timmar kände jag mig så pass lugn att jag kunde sätta mig i bilen och köra hemåt (mamma lät mig helt enkelt ta hennes bil så hjälper de mig att lämna in den på verkstaden). Innan jag åkte från sjukhuset ringde de från en blomsterhandel och sa att de hade blommor till mig.
Underbaraste vännerna! Käraste Å skickade vad som kan vara den finaste bukett jag fått någon gång. En stor blomsterkvast i rosa och vitt med rosor, liljor, gerberor och andra jag inte vet vad de heter. Dessutom satt det en strut choklad från Åre Chokladfabrik på en pinne mitt i buketten. Det var en hel del tröst ska ni veta.
Käraste U och D bjöd på en underbar vegetarisk paj och hade till och med köpt en liten tårta till mig och gav mig ett litet paket. På hallgolvet låg ett kort från Darling, ett från hans föräldrar och ett litet brev från T1 med ett kort och en liten present. Tack så mycket!
Mycket är skit just nu men omtanke från vänner och familj har jag i överflöd!
Idag är en trött dag då jag sovit väldigt dåligt inatt. Känner mig mentalt urladdad och förstår inte hur jag ska få något vettigt gjort.
Dagen började väldigt bra då jag blev uppvaktad av min mamma som väckte mig med kaffebricka, levande ljus och presenter. Darling ringde och sjöng, vännerna ringde och skickade sms. Vi sov i mormors lägenhet den natten eftersom vi trodde att jag skulle kunna ta hem henne från sjukhuset och mamma skulle ändå vidare till morfar.
Efter frukost gick jag några ärenden på stan för att sedan göra en pastasallad vi skulle äta tillsammans med mormor på sjukhuset (hon fick inte åka hem). Jag hade köpt gott fikabröd på ett konditori som vi skulle ha till efterrätt. Det var en trevlig förmiddag och jag kände mig snygg och fräsch för första gången på länge.
Vi gick för att hämta bilarna på parkeringen och vad ser jag - Jo, att bildörren var olåst. Jag visste att jag låst alla dörrar ordentligt och ser i nästa sekund att stereon är borta.
Någon jävel har alltså roat sig under natten med att bryta sönder bakluckan, sno stereon samt nästan allt jag hade i bagagutymmet! Det var inga stora värden det handlade om men varför måste någon förstöra min älskade Lilla Röd???
Det var droppen. Jag bröt ihop totalt och bara grät. När livet är så tufft som det är varför skulle då det här behöva hända just på min födelsedag? Mamma ringde och gjorde en polisanmälan medan jag ringde Darling och stortjöt. (Stackarn, vad skulle han kunna göra 80 mil bort?)
På något sätt tog vi oss till mormor men jag kunde inte sluta gråta. Det är många år sedan jag grät ihopkrupen i mammas famn men igår behövdes det. Jag fick också panik över att jag skulle åka hem till min lägenhet och sitta själv resten av kvällen och var först beredd att följa med mamma. Så kom jag att tänka på mina livlinor och ringde en vän och grät istället.
- Jag vill inte vara själv hela kvällen kan inte ni komma över en stund?
- Kom hit istället så får du äta middag med oss!
Först efter ett par timmar kände jag mig så pass lugn att jag kunde sätta mig i bilen och köra hemåt (mamma lät mig helt enkelt ta hennes bil så hjälper de mig att lämna in den på verkstaden). Innan jag åkte från sjukhuset ringde de från en blomsterhandel och sa att de hade blommor till mig.
Underbaraste vännerna! Käraste Å skickade vad som kan vara den finaste bukett jag fått någon gång. En stor blomsterkvast i rosa och vitt med rosor, liljor, gerberor och andra jag inte vet vad de heter. Dessutom satt det en strut choklad från Åre Chokladfabrik på en pinne mitt i buketten. Det var en hel del tröst ska ni veta.
Käraste U och D bjöd på en underbar vegetarisk paj och hade till och med köpt en liten tårta till mig och gav mig ett litet paket. På hallgolvet låg ett kort från Darling, ett från hans föräldrar och ett litet brev från T1 med ett kort och en liten present. Tack så mycket!
Mycket är skit just nu men omtanke från vänner och familj har jag i överflöd!
Idag är en trött dag då jag sovit väldigt dåligt inatt. Känner mig mentalt urladdad och förstår inte hur jag ska få något vettigt gjort.
posted by Gudinnan at 11:51 fm
GRATTIS i efterskott!!! Synd att dagen inte blev heltigenom perfekt.
Oj, det var inte någon rolig födelsedag. En massa stora grattiskramar i efterhand från mig. Hoppas allt löser sig och att Lilla Röd blir helt återställd.
Jag är glad att du hade vänner som ställde upp.
Kram och grattis i efterskott!
Crrly: Tack så mycket!
Danstanten: Tack tack, och på ett sätt var det kanske rätt dag om det nu var tvunget att hända. Det hjälpte att alla var så gulliga =)
Anna: Tack och kram tillbaka!
Grattis, men jag beklagar bilen! Intrång på alla sätt känns aldrig okej :(
men ändå, grattis!
Lena: Tack =) Nej, det var verkligen inte kul att någon hade våldsfört sig på MIN bil! Fast det var kanske bra att gråta ordentligt, det har jag inte gjort på månader nu.
Vännen... jag skulle också bara ha gråtit och gråtit!!! Vad bra att du inte satt ensam utan hörde av dig till vänner! Det är det vi är till för. Du vet att jag tänker på dig. Kramar!
Pia: Kram tillbaka och tack för omtanken =) Ja, jag blev så fruktansvärt ledsen och kunde bara inte sluta gråta. Förstår ju att det inte bara var bilen jag grät över utan allt som jag hållit inne under en längre tid kom fram.
Glad jag är för att blommorna kom extra lägligt! =) Har just nu ett Guddinneliknande dilema a la stövlar... Morr... Jag har lite större vader än du men ändå! *sucka. Dom som kostar 2.900:- passar fint men.. ja... eller så inte. ;)