Semesterstängt

Att inte förlåta

Jag insåg nyligen hur oerhört långsint jag kan vara, och pratar vi om år(fast bara i ett fall, det mesta rinner av mig relativt snabbt och jag är känd för att inte gå och sura).

Tänk om han visste att jag inte har förlåtit honom? Jag har varken glömt eller förlåtit och jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på allt som hände. Så långt som möjligt har jag förlåtit mig själv för att jag inte satte annorlunda gränser men hans del skiter jag i. Allt behöver inte förlåtas, det behöver bara inte ta upp stor plats i nuet *.



Jag ser honom fortfarande som en opålitlig människa som inte bör anförtros barn eller någon annan som inte kan skydda sig själv tillräckligt.

Jävla idiot, nu blev jag arg igen bara jag tänkte på honom.




* nej, han upptar verkligen ingen stor kapacitet i nuet, jag lovar. Bara korta stunder ibland

Fjällbjörk

Min mormors mor Signe var av lappsläkte (förlåt, samesläkte heter det ju). En liten, seg dam som födde 12 barn, slet med det lilla torpet för att försörja familjen och som blev 85 år.

Mormor är också en liten och väldigt seg kvinna. Prognosen i februari var att hon kanske skulle leva i ett par, tre månader till. Nu är det snart juli och lilla tanten lever ännu även om hälsan kunde ha varit betydligt bättre. Hon har bott hemma hela tiden med undantag för några perioder på sjukhuset.

Jag ser på henne och min gammelmormor som sega fjällbjörkar. Växer där det är kargt och vindpinat men som står pall och försätter växa. Sådana som står emot väder och vind med en obändlig livskraft. En positiv syn på livet och ett gott hjärta verkar vara receptet för ett så långt liv sommöjligt med många vänner och en familj som bryr sig och alltid finns till hands i vått och torrt.

Om min gammelmormor var av rent lappsläkte så innebär det att jag har 12,5 % sameblod i mina ådror. 12,5 % fjällbjörk som klarar de svåraste förhållanden. Kanske är det deras förtjänst att jag alltid reser mig när jag snubblar, att jag har svårt att gräva ner mig helt utan kan vara bubblande lycklig varvat med att jag gråter mig till sömns ibland.

Jag må vara betydligt längre än mina kortväxta anmödrar men det finns banne mig en fjällbjörk i mig!

Bikiniångest

2004

Gudinnan letar bikini i Göteborg och provar sig igenom nästan varenda liten affär som säljer små tygbitar som ska klara sol och vatten. Hon känner sig så ful, så ful allt eftersom provrummens skoningslösa ljus granskat hennes kropp från vinklar hon själv aldrig tänkt på att beskåda. Droppen kommer i provhytten på Åhléns där hon konstaterar att hon är blek, gropig, småfet och helt enkelt för ful för att någonsin visa sig utan kläder *

2005

Gudinnan och Darling är nyförälskade som få och när det är dags för bikiniköp följer Darling med. Åh, vilken skillnad! En pojkvän som berömmer och dregglar smått när tygbit efter tygbit prövas på Gudinnans kropp gör det hela till en njutning! Bikini köps och både Gudinnan och Darling är mycket nöjda.


Resultat: Aldrig mer bikiniköp utan Darling i provhytten!




*Bikini inhandlades trots detta några dagar senare med peppande kompisar som stöd. Gick dock sönder efter en veckas användning

Vad gjorde jag i helgen då?

Tja...



Fjäll


Hotell


Hav


Mig har det inte varit synd om!

Bilringar

Varför envisas så många med att klämma ner sig i byxor som klämmer ihop dem och ger en finfin bilring som hänger utanför byxlinningen?

Man behöver inte ens vara överviktig för att få bilringar om man trycker ner sig i byxor som klämmer åt och trycker upp det lilla hull man har. Kan inte alla fatta att det är skitfult? Vad är det för fel på byxor i rätt storlek och med lite högre midja? En lite högre midja på byxor ger ingen bilring (om det inte är så att den finns där redan innan) och vips så har du fått en snyggare siluett.

Ja, jag är fåfäng och jag vägrar se pluffsig ut bara för att modet är så j***a knäppt att det inte tar hänsyn till att det är väldigt få som kan klämma i sig dagens byxor utan bilringsvarning.

Mina vänner och jag har funderat över det faktum att så många unga tjejer kan vara så smala men ändå ha en bilring i midjan. De kan vara hur slanka som helst i övrigt men runt midjan ligger det en stadig valk. Hur kommer det sig? Har vi glömt bort hur folk såg ut när vi själva var tonåringar eller runt 20? Har kroppstyperna ändrats lite eller vad är det frågan om? Personer som är lite allmänt runda har det väl alltid funnits men just dessa bilringar i olika storlekar....

Skuld, skuld

"Made in Bangladesh" står det på det vita linnet från H&M som jag viker i den varma tvättstugan. Bilder av barnarbetare och kvinnor som jobbar under slavliknande förhållanden där de knappt tillåts sova eller gå på toaletten flashar förbi mig.

"Gud, vad är det jag stödjer?" tänker jag och drabbas av Den Stora Vita Skulden

Hick

Man hajjar liksom till lite när man ser ett kuvert det står Åklagarmyndigheten ligga på hallgolvet när man kommer hem från jobbet.

"Shit" tänkte jag "tänk om det är dags för rättegången snart?"

Nej, inte rikigt än, men däremot skulle jag skicka in ett eventuellt skadståndskrav som har mot den åtalade.

Shit igen.

Hur gör man det? Hur vet jag vad jag ska begära i skadestånd?? (för skadestånd tänker jag verkligen begära!)

Så nu ska jag göra ännu en sak jag aldrig gjort tidigare - ringa Åklagarmyndigheten

Grey´s

Jag bara älskar Greys´s Anatomy!

En helt underbar serie som har mig fast till den grad att jag nu laddat (ja jklar så olagig även en gudinna kan vara) hem hela säsong 2 och håller på att beta av den i stadigt tempo (nej, tålamod att vänta en vecka mellan avsnitten finns inte).

Känslorna mellan Meredith (Dr Grey) och Derek (Dr Sheppard) lyckas de verkligen få fram så starkt att man nästan kan ta på dem.


Jag lyckas bli så berörd och tänker att två människor som verkligen älskar varandra ska få varandra också. Det borde finnas en naturlag för det, även utanför TV-seriernas värld. Om du verkligen älskar någon och det är besvarat, låt inget stå emellan.

Om du inte vet vad du vill titta på en mörk kväll så är det här en stark rekommendation.


(åh, Dr Sheppard!)

Med kisande ögon

Bärga vad du kan från det här vraket
Finns en spillra av mitt forna jag
Ta då med mig hem, gör mig vacker
Låt mig sova i din säng ett tag
Låt mig sova ett tag

Säg, minns du hur det är jag brukar va
Minns du hur stabil jag var igår
Nu är jag på väg att lösas upp till ingenting
För dagen har varit prövande och svår
Kanske onödigt svår

Just idag orkar jag ingenting, vill inget. Jag gråter och svär över livet och kan inte se framåt trots att jag vet att framtiden är ljus. Vet inte vad som är nästa steg eller hur jag tar ett kliv framåt. Jag vill ha tillbaka mig själv igen.

Bärga vad du kan från det här vraket
Se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaket
Inse att jag bara haft en liten motig dag
och det kan vem som helst ha
Men du kan enkelt göra allting bra

Tänk att han ser Mig trots allt som varit under våren. Att han fortfarande ser mig som den starka, driftiga, intelligenta Gudinnan han valt att dela livet med.

Men mig ska du inte tycka synd om
Du vet väl hur nöjd jag brukar va
Jag tror att du ställts i min väg för att du kan
Återställa allt så allt bli bra
Du kan enkelt göra allting bra

Den lugna, glada Gudinnan finns här under någonstans, ibland tittar hon fram. Ganska ofta faktiskt då det är svårt att trycka undan sitt rätta jag. Min älskade ser henne oftare än vad jag själv gör och tittar ibland förvånat på mig då ilskan och sorgen kommer fram istället. I hans famn känns allt lite lättare. Just idag finns det bara två stället jag vill vara på. I hans armar eller i mina föräldrars trädgård bland buskar och blommor.

Så nu ska du säga, följ nu med mig
Nu ska du säga ta min hand
Säg att du begriper, du förstår och allt det där
Säg att du känt precis så här ibland
Säg att du känt så här ibland

Arbetskamrater och vänner som säger ”Jag förstår verkligen, det hände mig också” eller ”Jag har sprungit i 190km/h och nu orkar inte jag heller”. Inget ifrågasättande utan endast önskningar om att jag ska få det lite lättare. ”Säg till när som helst om du vill prata lite” Och sedan verkligen ta sig tiden när jag vill ha en paus mitt i arbetet.

Bärga vad du kan från det här vraket
Säg turen vänder ska du se
Lova när jag sover att du vakar över mig
Så att inget mera ont ska kunna ske
Nu ska inget mera dumt få ske
Säg mig att du lovar mig det

Darling stryker mig över håret där jag ligger uppkrupen mot hans bröst innan vi somnar ”Jag tar hand om dig”

(Lisa Ekdahl, "Vraket" Pärlor av glas 2006)