In memorian

Han var en storvuxen man, stark och kanske lite överviktig också även om det inte var så mycket. Han kom in efter arbetsdagens slut, klädd i arbetsbyxor och flanellskjorta och med en doft av skog och olja. Hans händer var stora och kraftiga, riktiga dasslock i ett barns ögon. Oljan som fastnade i linjerna i händerna gick inte att tvätta bort helt utan skulle bli tvungen att nötas bort.

Ibland när jag satt i hans knä han försökte lära mig dricka kaffe på fat men slutade alltid med att jag doppade sockerbitar i det istället. "Kom hit lillstinta" sa han och lyfte upp mig i sitt knä. Sedan skakade han på benet så att jag hoppade upp och ner i hans knä, kiknande av skratt. Ibland hände det att jag fick följa med i timmerlastbilen över dagen, laddad med Kalle Anka-tidningar och extra mycket ostmackor.
-------------------------------------------------------------------
Det var en strålande vacker höstdag med glödande färger ute, solen lyste och värmde i den krispiga höstluften. Inne i kyrkan letade sig en solstråle in genom fönstret och landade på kistan med dess blommor. Den stora buketten på kistan gick i höstfärger med inslag av veteax och grankvistar. Prästen lyckades fånga honom bra i sitt griftetal, ärligt och fint. Min barndoms morfar kom tillbaka till mig och jag grät över den morfar jag haft som barn. Den sura, griniga och mycket kinkiga gubbe som vi levt med de senaste åren fick vara glömd där och då.

Om ett förlorat samhälle

Och kanske lite om att ha förverkat sitt människovärde. Vissa borde in få skaffa barn om det är så här de blir uppfostrade och killarna ska aldrig få en chans att ta sig ut i samhälllet igen. Någonsin.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article974533.ab


Mitt inlägg gällande situationen där familjefadern sköt två tonårskillar som trakasserade familjen blir; De får skylla sig själva! Handling leder till konsekvens och även där har föräldrarna misslyckats grovt i sin uppfostran.