Förstår de?

Jag åkte hem igen igår och lät hennes systerdotter ta över för en natt. Och i natt sover hennes tvillingsyster där. Hon fick läggas in över natten igen för att få blod eftersom blodvärdet var för lågt. De vill henne också väl på alla sätt och vis men jag litar ändå inte helt på att allt blir så bra som möjligt.

Ingen av dem har bil så hur skulle de kunna göra mat och ta med till henne på sjukhuset bara för att hon verkligen hatar sjukhusmaten? Vet de ens hur mycket hon uppskattar det? Stoppar de om henne på kvällen och stryker henne över kinden? Hör de när det tidningen slutar prassla i sovrummet och tar de då av henne glasögonen, lägger undan tidningen och släcker lampan? Förstår de att hon behöver hjälp att få av sig byxorna eftersom hon inte kan böja sig så långt ner? Hjälper de henne upp med fötterna på fotpallen när hon är för trött? Förstår de att det är bra om man lagar maten åt henne men låter henne diska när hon vill och orkar? Förstår de att man bäddar sängen tillsammans och tar överkastet från var sin sida? Blir de lika arga och beskyddande när hemtjänsten inte kan sköta hennes insulin ordentligt? Vet de att hon ibland behöver hjälp att få på och av "tussarna" på fötterna? Ger de henne spontana kramar då och då? Hjälper de henne att sminka sig på morgonen så att hon får känna sig lite fin?

Nej, jag litar nog bara på att jag och mamma ser henne ordentligt.