Efter några dagar i Vejbystrand började lugnet infinna sig på allvar. Sovmorgnar när vi vaknade av oss själva, långa morgonpromenader längs Skåneleden, lata timmar på den härliga stranden, middagar i trädgården under äppelträdet, kvällar med lite rött vin, gos och bra böcker.

Kroppen slappande av och huvudet fick vila från all stress. "Strandpromenaden" gick genom kohagarna längs stranden. Torra, karga gräshedar med havet som utsikt och lätt doft av saltvatten och koskit. Älsklingen utnyttjade kvällen till en löprunda längs samma sträcka medan jag var fullt nöjd med att sakta strosa där längs stigen ut efter vattnet. Solen var på väg att gå ner och havet låg nu stillla och kluckade försiktigt mot stranden.

Jag gick med dröjande steg och med ett lojt gung i höfterna. Det kändes som att inget skulle kunna få mig att vilja skynda på stegen och jag njöt av känna hur lugnet fanns i hela min kropp och hela mitt sinne.