Bästa medicinen?
Jag kände mig rätt miserabel igår. Såg mig i spegeln när jag kom hem från jobbet och tyckte att jag såg minst fem år äldre ut än vanligt. På något sätt klarade jag av att vara kvar på jobbet hela dagen utan att bryta ihop helt, även om det blev en och annan tur in på toaletten för att snyta mig och torka envisa tårar som letade sig fram.
Gud välsigne dansen! Efter en tupplur, ett varmt bad och lite snyggt smink som framhävde och livade upp mina trötta ögon så åkte söta B och jag iväg på dans. Hade inga som helst förväntningar på kvällen och tänkte att det får bära eller brista. Det satt ett ledset ångesttryck över bröstet, så påtagligt att jag trodde att alla danskavaljerer skulle kunna känna det och sedan aldrig mer vilja dansa med tjejen som utstrålar elände.
Men det händer något där på dansgolvet. De första kavaljererna var några av mina "gamla" dansare och det gjorde att jag kunde slappna av och bara glida runt dansgolvet utan att tänka så mycket. Sakta spred sig dansen från fötterna, upp till höfterna som ganska snart gungade välbekant till musiken. Vidare upp till ryggen som fick tillbaka sin rörlighet och följde minsta rörelse killen gjorde, för att sedan gå upp till huvudet som plötsligt bara var på dans, inget annat. Ledsenheten i kroppen släppte och kvällen blev kanonkul!
Till sist en tanke till mina dansbrudar som åker till Gräsmyr i kväll: hoppas ni får underbart roligt!
Gud välsigne dansen! Efter en tupplur, ett varmt bad och lite snyggt smink som framhävde och livade upp mina trötta ögon så åkte söta B och jag iväg på dans. Hade inga som helst förväntningar på kvällen och tänkte att det får bära eller brista. Det satt ett ledset ångesttryck över bröstet, så påtagligt att jag trodde att alla danskavaljerer skulle kunna känna det och sedan aldrig mer vilja dansa med tjejen som utstrålar elände.
Men det händer något där på dansgolvet. De första kavaljererna var några av mina "gamla" dansare och det gjorde att jag kunde slappna av och bara glida runt dansgolvet utan att tänka så mycket. Sakta spred sig dansen från fötterna, upp till höfterna som ganska snart gungade välbekant till musiken. Vidare upp till ryggen som fick tillbaka sin rörlighet och följde minsta rörelse killen gjorde, för att sedan gå upp till huvudet som plötsligt bara var på dans, inget annat. Ledsenheten i kroppen släppte och kvällen blev kanonkul!
Till sist en tanke till mina dansbrudar som åker till Gräsmyr i kväll: hoppas ni får underbart roligt!
posted by Gudinnan at 4:50 em
Visst är det härligt när dansen gör att man får glömma tråkigheter och jobbigheter för en stund? Det är ju som en drog.. fast en drog utan negativa bieffekter!
I know, det är så lätt att bli beroende! Man är nykter, kommer ihåg allt som händer, slipper tänka "herregud, vad sa jag igår??", man aktiverar en massa endorfiner och blir så himla glad =). Och inte att glömma det faktum att man träffar en massa folk och känner sig social. Hoppas du får kul ikväll!
Vad glad jag blir att du var ute och dansade igår också! Även om vi mycket hellre hade haft dig med i Gräsmyr :-) Det var en fantastiskt bra danskväll! Mycket folk! Och så mycket bra dansfolk. Och så härligt när man får en dans som har det där lilla extra ;-) Ha en bra vecka. Jag tänker på dig. Kram.
Pia: Ja det var jättekul! Fast hela lördagskvällen tänkte jag på er och hur det skulle ha varit att dansa i Grsämyr ockås. Inte så att jag deppade eller så utan snarare att jag var med er i tanken =) Kram!
Nu har jag också hittat hit :) Vad roligt att du hade skoj i fredags! Det är bra med lite dansterapi. Jag tänkte på dig också i Gräsmyr. Det var superduperjätteroligt! Jag har träningsvärk idag... Då kan du tänka dig hur skoj det var :) Hela helgen var jättekul. Dans igen på fredag... Ha det så bra! Kram
T1: här är man så hemlig så.... ;-) Det låter som att ni haft superskoj! Vill ha en uppdatering på telefon eller varför inte live på jobbet? Kram!