Därför spelar jag inte poker

Igår skulle jag ta blodprov på sjukhuset inför operationen som blir av nästa vecka. Jag må ha passerat trettiostrecket men min spruträdsla har inte förstått att sådant larv ska växa bort någon gång efter tjugofem. Det var lång kö till provtagningen och under de dryga 40 minuter jag satt i väntrummet så hann min status gå från relativt kolugn till "jag kommer nog att svimma, jag kommer aldrig att klara av att få dropp nästa vecka och jag dör nog på operationsbordet eller vaknar upp med ett jätteärr på magen på grund av komplikationer som gjorde att de var tvungna att öppna hela buken".

Till slut var det min tur och jag tyckte att jag samlat ihop anletsdragen när jag kavlade upp ärmen till förmån för blodsugaren som skulle tömma mig på allt blod jag hade.

-Tycker du att det är obehagligt? sa den medelålders sköterskan med en mild blick

Så mycket för mitt försök till stoneface, det går att se rakt igenom mig.