Dansartikel!

Idag kan man läsa en artikel om dans i SvD och huvudpersonerna är inga mindre än mina dansbekanta, Therese och Örjan! Läs den, de ger en så bra beskrivning av dansen och varför man fastnar för den.

Jag har inte dansat i så länge alls utan jag gjorde min premiär på dansgolvet sommaren -04. Ganska snart insåg jag att det var något för mig och det slutade med att jag blev riktigt biten. Vi åkte runt halva Sverige på olika danser och jag har varit en flitig besökare på dansmaran samt hunnit med två vändor till dansveckan på Öland.

Jag önskar jag kunde säga att mitt mål är att dansa så mycket som möjligt och att bli en riktigt duktig dansare, men livet ville annat. De senaste två åren har Darling funnits i mitt liv och vi har lagt mycket tid på att kunna träffas med tanke på att vi bor i olika städer. Mormor blev sjuk och mycket tid har gått åt till att ta hand om henne. Dansen har inte kunnat prioroteras och jag kan ibland känna att jag inte utvecklas på dansgolvet i den riktning jag önskat. Jag buggar hjälpligt men lär mig heller inte så mycket nytt längre utan får mest jobba på att underhålla det jag lärt mig tidigare. Jag känner mig oftare stel i foxtroten och inte fullt lika följsam som jag vet att jag kan vara. Startsträckan har blivit längre men tack och lov så sitter grunderna och efter ett tag så brukar de "gamla" takterna komma tillbaka.

Vi håller på att köpa hus, vi ska flytta till en ny stad och jag ska byta jobb. Vi har ett bröllop att planera och förhoppningsvis har vi barn inom de närmsta åren. Darling är inte överförtjust i att gå ut och dansa och när det gäller vem jag helst vill spendera min fritid med så kommer han på första plats. Dans kommer inte att stå högst på dagordningen de närmaste åren heller men tänker inte ge upp den helt. Dansen gör mig glad och jag kommer att försöka komma ut på dans när tid finns och kan prioriteras. Om jag så får finna mig i att vara en medelmåtta så kommer jag att svepa runt på dansgolven, det är det värt.