Is it so?

Det vet vi ju egentligen

Att det inte är de rosenröda stunderna, eller de där gångerna som hjärtat gör små volter av lycka

Som nödvändigtvis är det som är kärlek

En del av den, ja, men inte själva essensen av det som får oss att börja älska. Förälskelsen i alla dess faser är ljuvlig och jag är den första att erkänna att lyckobubblet i brösten kan göra en hög

Nej, jag tror att känslan som är verklig kärlek kan vara känslan av att inte vilja ha det på något annat sätt

Att utan att tveka tro på nuet och framtiden, att inte behöva lägga in om och i fall att utan att bara gå på den underbara känslan av att inte vilja ha det på något annat sätt

Och det oberoende av meningsskiljaktigheter och tjafs om småsaker