Det fysiska

Jag har förstått att kroppen kan reagera även om huvudet inte alltid är i samma fas för stunden. Efter överfallet på bussen lärde jag mig hur ångest kan kännas rent fysiskt i kroppen. Den där tryckande, värkande knuten i bröstet.

Ett par dagar efter överfallet slog det lock i båda öronen, något jag trodde var vaxproppar och försökte behandla därefter. Förra veckan var jag till läkaren som konstaterade att renare öron var det svårt att ha, men jag fick ändå en salva som kanske skulle hjälpa lite. När jag satt där på britsen slog det mig att jo, det kan ju förstås vara en stressreaktion av något slag eftersom det kom i samma veva som mitt liv var kaos. Nästa dag började det släppa. Utan att jag hunnit använda någon salva.

Stressutslagen kom tillbaka dagarna efter överfallet.

Igår vaknade jag av vad jag misstänker är början till magkatarr. En huggande, ganska dov smärta i övre delen av magen, alldeles under revbenen. Har kännt av det tidigare när jag haft stressiga perioder i livet. Mamma säger att det brukar komma ett tag efter att den akuta stressen lagt sig, att magen tar tid på sig att reagera.



Egentligen är jag väldigt ledsen och väldigt trött.