tisdag, april 04, 2006

Äckligt

Äh, jag orkar inte vara politiskt korrekt idag och säga snälla saker om sådant jag egentligen tycker är sjukt.

Kollar just nu på Dr Phil som idag handlar om folk som hamstar på saker till den grad att det helt och hållet tagit över deras hem. En man har ett hus så fullt av skit (inkluderat mögliga kläder och kattbajs i badrummet) att hans fru flyttat ut i en husvagn på gården. En ung kvinna har sparat alla barnens kläder från det att de varit nyfödda till att de nu är 3 och 5 år gamla. Hennes dotter kan inte ens leka i sitt rum eftersom hennes mamma förvarar en massa skräp där.

De är för f*n inte kloka. Dr Phil är givetvis professionell och har förklaringar till beteendet men jag tycker ärligt talat att det finns gränser för vad man får göra mot sig själv och sin familj.

Skräpråttor och skitgrisar hör inte hemma i närheten av mig i alla fall. Hur kan man sjunka så lågt om man i övrigt är en hyffsat normal människa utan psykiska störningar? Städa för tusan! Rensa garderoberna ett par gånger om året! Släng konservburkar i återvinningen istället för att spara dem i garderoben!

Jag är ingen extrem pedant på något sätt men det finns väl ändå gränser för vad man samlar på sig. Och att deras partners inte givit dem ultimatum och flyttat! Hur kan man tolerera att ens partner förvandlar hemmet till en soptipp?

Äckliga, snuskiga, lortgrisar är vad de är. Jupp. Så det så.

Ta reda på vem du är och rensa i ditt inre så att du slipper samla skräp. Ta lite ansvar för ditt liv vet jag.

2 Comments:

Blogger crrly said...

"hyfsat normal människa utan psykiska störningar"

Har en känsla av att dessa människor HAR en del psykiska störningar.

Darlings mamma är nära väninna med en samlare. Denna har tre hus för att få plats med allt, och då är två av dem fyllda från golv till tak. När hennes barn föddes på 80-talet köpte hon mängder av gamla kläder från 70-talet till dem (tänk V-jeans... på 80-talet!! Bruna och orangea T-shirtar etc...), i alla storlekar, så att de skulle kunna ha dem ända till... tja, tills de blev vuxna? Sorgligt.

12:39 em  
Blogger Gudinnan said...

Jo, jag kan hålla med om det verkar vara ett sjukt beteende du beskriver. Det jag såg på tv igår framstod mer som "jag har svårt att ta mig vidare efter min kris" eller "jag försöker fylla ett tomrum i mitt inre". Lite mer att de skulle behövt "vanlig" terapi mot "vanliga" livskriser.

(stackars barn, v-jeans på 80-talet!)

9:03 em  

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se