När tystnaden lade sig kom trycket över bröstet, ett tryck som inte ville ge med sig och jag vägrade i sten att gråta mer efter den där stunden i skogen och efter den hjärtskärande stunden när bårbilen kom och de bar ut henne. Efter att de lyft över hennes kropp på båren, efter att jag lagt tillbaka rosen i hennes hand. Efter att jag bett honom köra försiktigt eftersom hon var åkrädd.

Jag vägrade gråta mer om jag inte hade Darling att luta mig mot. Så han bokade om sin tågbiljett för att hålla min hand under begravningen och ge mig en famn att krypa in i.