Lite om tvåsamhet
Läste nyss om kvinnor som lever i kloster, som avger kyskhetslöfte och som väljer att leva i relation till Gud istället för med en partner.
Jag vet inte jag. Det känns alltid som att det är något som inte stämmer när jag läser sådana artiklar eller hör om dem på annat sätt. Nu är det deras val och är de lyckliga så går det förstås ingen nöd på dem.
Men
Människan är ju gjord att leva tillsammans med andra. Är det något som vi har nedärvt långt nere i generna eller som själen säger är rätt och riktigt så är det att vi inte vill leva ensamma. Vi är gjorda för att leva i relation med någon och när vi inte gör det så saknar vi det oftast. Man talar om tvillingsjälar och själsfränder och hur många filmer och låttexter handlar inte om sökandet efter den där speciella samhörigheten, lyckan över att ha hittat den eller smärtan över att ha förlorat den?
Jag är så otroligt tacksam över att ha hittat Darling, prinsen i mitt liv, ljuset i tunneln och mitt eget kära "pain in the ass" (som han så klart kan vara ibland även han). Det finns någon som varje kväll vill höra hur min dag har varit, någon som kramar mig, är uppmärksam på mina behov. När vår relation fortfarande var ganska ny så slog det mig att det här är första gången jag är kär på allvar. Riktigt hopp om en framtid tillsammans och äkta glädje över att ha hittat honom. Ingen rädsla för att bli lämnad, inga tveksamheter om vi fattat rätt beslut.
Vi är inte ämnade att leva ensamma även om det inte är en självklarhet att vi kommer att hitta en livskamrat. Alla gör det inte men väldigt få kommer att sluta sina dagar i ensamhet utan att upplevt en äkta tvåsamhet.
(Igår preliminärbokade jag en kyrka åt oss)
Jag vet inte jag. Det känns alltid som att det är något som inte stämmer när jag läser sådana artiklar eller hör om dem på annat sätt. Nu är det deras val och är de lyckliga så går det förstås ingen nöd på dem.
Men
Människan är ju gjord att leva tillsammans med andra. Är det något som vi har nedärvt långt nere i generna eller som själen säger är rätt och riktigt så är det att vi inte vill leva ensamma. Vi är gjorda för att leva i relation med någon och när vi inte gör det så saknar vi det oftast. Man talar om tvillingsjälar och själsfränder och hur många filmer och låttexter handlar inte om sökandet efter den där speciella samhörigheten, lyckan över att ha hittat den eller smärtan över att ha förlorat den?
Jag är så otroligt tacksam över att ha hittat Darling, prinsen i mitt liv, ljuset i tunneln och mitt eget kära "pain in the ass" (som han så klart kan vara ibland även han). Det finns någon som varje kväll vill höra hur min dag har varit, någon som kramar mig, är uppmärksam på mina behov. När vår relation fortfarande var ganska ny så slog det mig att det här är första gången jag är kär på allvar. Riktigt hopp om en framtid tillsammans och äkta glädje över att ha hittat honom. Ingen rädsla för att bli lämnad, inga tveksamheter om vi fattat rätt beslut.
Vi är inte ämnade att leva ensamma även om det inte är en självklarhet att vi kommer att hitta en livskamrat. Alla gör det inte men väldigt få kommer att sluta sina dagar i ensamhet utan att upplevt en äkta tvåsamhet.
(Igår preliminärbokade jag en kyrka åt oss)
posted by Gudinnan at 4:12 em
Det är underbart att ha hittat honom som man vill dela allt med.. och som man får vara sig själv med.. någon som man bara VET alltid kommer att finnas där...!
Grattis till kyrkbokningen - spännande!!!
Danstanten: Det är banne mig inte dumt att få känna så för någon! Och tack, det känns som att vi närmar oss kyrkan på allvar nu =)
du fick mig allt lite tårögd så här på måndagmorgon... jag hoppas såå att du har rätt...
bokad kyrka! då måste allt kännas lite mer verkligt :-)
vi måste helt klart höras om dans. det blev många timmar den gånga helgen och igår kändes det i kroppen. det var ont i ben och fötter. nu får jag vila ända till på fredag :-)
kramar pia
Pia, det VET jag att jag har =)
Ja du, nu är jag inflyttad i föräldrarnas gästrum och har gjort första dagen på nya jobbet! Vi får höras snart och kolla när en gemensam dans är möjligt! Kram!