Gudinnans Hörna

Bloggen är död, länge leve bloggen!

2008-02-08T12:06:00.000+01:00

Det skedde visst utan något medvetet beslut eller överväldigande bloggleda. Jag skriver inte längre och känner ingen längtan att göra det.

Det har hänt massor men jag vill inte skriva om det. Vi har haft ett helt underbart bröllop, en ljuvlig bröllopsresa och vi njuter i fulla drag av att vara nygifta. Jag befinner mig på den plats i livet som jag tidigare bara kunde längta till och hoppas på. Allt känns däremot så privat just nu och jag vill inte lägga ut det till allmän beskådan. Skulle kunna skriva om kärleken, huset, jobbet och om barnet vi längtar efter men det vill sig inte, jag behåller det för mig själv och stannar i vår bubbla. Där i fina huset med ån rinnande nedanför och med skogen i ryggen.

In memorian

2007-10-26T10:41:00.000+02:00

Han var en storvuxen man, stark och kanske lite överviktig också även om det inte var så mycket. Han kom in efter arbetsdagens slut, klädd i arbetsbyxor och flanellskjorta och med en doft av skog och olja. Hans händer var stora och kraftiga, riktiga dasslock i ett barns ögon. Oljan som fastnade i linjerna i händerna gick inte att tvätta bort helt utan skulle bli tvungen att nötas bort.

Ibland när jag satt i hans knä han försökte lära mig dricka kaffe på fat men slutade alltid med att jag doppade sockerbitar i det istället. "Kom hit lillstinta" sa han och lyfte upp mig i sitt knä. Sedan skakade han på benet så att jag hoppade upp och ner i hans knä, kiknande av skratt. Ibland hände det att jag fick följa med i timmerlastbilen över dagen, laddad med Kalle Anka-tidningar och extra mycket ostmackor.
-------------------------------------------------------------------
Det var en strålande vacker höstdag med glödande färger ute, solen lyste och värmde i den krispiga höstluften. Inne i kyrkan letade sig en solstråle in genom fönstret och landade på kistan med dess blommor. Den stora buketten på kistan gick i höstfärger med inslag av veteax och grankvistar. Prästen lyckades fånga honom bra i sitt griftetal, ärligt och fint. Min barndoms morfar kom tillbaka till mig och jag grät över den morfar jag haft som barn. Den sura, griniga och mycket kinkiga gubbe som vi levt med de senaste åren fick vara glömd där och då.

Om ett förlorat samhälle

2007-10-10T10:33:00.000+02:00

Och kanske lite om att ha förverkat sitt människovärde. Vissa borde in få skaffa barn om det är så här de blir uppfostrade och killarna ska aldrig få en chans att ta sig ut i samhälllet igen. Någonsin.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article974533.ab

Mitt inlägg gällande situationen där familjefadern sköt två tonårskillar som trakasserade familjen blir; De får skylla sig själva! Handling leder till konsekvens och även där har föräldrarna misslyckats grovt i sin uppfostran.

Vad vore jag utan dig min älskade?

2007-09-13T21:31:00.000+02:00

Den här sommaren har jag inte haft möjlighet att läsa lika många böcker som jag normalt brukar ta mig igenom under semestern. För mig är det en del av sommarnöjet att äntligen ha tid att sträckläsa böcker på löpande band utan att jag somnar med dem på näsan en vardagskväll. Några har jag i alla fall hunnit med och jag upptäckte snart en skrämmande röd tråd i några av dem.

Först ut var "Är det någon där?" av Marian Keys och jag citerar Adlibris:

"Anna Walsh är ett vrak i allas ögon. Fysiskt nedbruten och känslomässigt omskakad. Hon ligger på soffan hemma hos mor och far i Dublin med bara en sak i huvudet: hon måste tillbaka till New York.
New York betyder allt: hennes lägenhet, Det Mest Fantastiska Jobbet Av Alla och utöver det, det mest betydelsefulla, hennes man, Aidan. Men inget är längre enkelt i Annas liv...

Det är inte bara de fysiska och själsliga ärren som gör återkomsten till Manhattan komplicerad utan också det faktum att Aidan verkar ha försvunnit. Är det dags för Anna att gå vidare - är det överhuvudtaget möjligt? Frågorna hopar sig, men en brokig skara av olycksbröder - och systrar - två födslar och ett helknäppt bröllop tycks kunna hjälpa henne att hitta svaren som kan förändra hennes liv..."

Nästa blev "Brustna hjärtans café" av Lolly Winstone:

""Hur kan jag vara änka? Änkor är gamla kvinnor med hornbågade glasögon och koftor som luktar malkulor". Sophie Stanton är 36 år gammal och kan inte förstå hur det här kunnat drabba henne. Själv tycker hon att hon knappt hunnit vänja sig vid att vara gift.

Brustna hjärtans café är en varm och rolig berättelse om en ung kvinnas sorgearbete. Efter makens död faller Sophies tillvaro samman. Hon förlorar kontrollen över sitt liv, och är inte den stilfulla Jackie Kennedy-änka hon så gärna vill vara. Sophie är mer av Jack Daniels-typen, hon tröstar sig själv med glass till frukost och går till jobbet i pyjamas och morgontofflor. Efter att ha förlorat såväl sitt midjemått som sitt jobb flyttar hon till landsbygden i Oregon, där hon lär sig leva igen genom sin vänskap med en trettonårig punkartjej. Långsamt börjar hon att skapa ett nytt liv åt sig själv, ett liv Sophie inte kunde ha föreställt sig att hon skulle kunna leva. Hon öppnar Brustna hjärtans café som blir en mötesplats för människor i trakten."

Just nu håller jag på att läsa "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Linda Olsson:

"En mörk marskväll kommer Veronika, en ung författare, till en enslig stuga i en liten by i Dalarna. Hon är på jakt efter ensamhet och stillhet, för att skriva färdigt en roman och för att komma över en stor sorg. Hennes ankomst observeras i tysthet av den gamla kvinnan som bor i huset bredvid, den enstöriga Astrid. I tryggheten bakom sina skyddande väggar bevarar hon mörka familjehemligheter och en personlig tragedi. Medan den kalla vintern efterträds av våren närmar sig de två kvinnorna sakta varandra. Mot bakgrund av årstidernas växlingar spirar en ovanlig vänskap. En vänskap som ska förändra bådas liv för alltid."

Ser ni temat? Alla mister de den man de älskar! Anna Walsh blir änka efter endast ett år som gifta, Sophie efter tre år och Veronika hinner inte tala om för sin älskade att hon är gravid. Barnet förlorar hon givetvis också. Det är inte utan att jag hamnat i tankeloopar som handlat om den hemskaste av tankar:

"Tänk om det händer Darling något!".

Man kan aldrig vara helt säker på en annan människa men jag är så säker som jag någonsin skulle kunna bli på att Darling inte skulle lämna mig. Han är den trogna, lojala typen som inte backar utan kämpar för relationen om han måste och han älskar mig, det vet jag med största säkerhet. Men han är fortfarande dödlig.

Så jag tänker ibland att vad vore jag om Darling försvann? Skulle jag klara av det eller skulle jag lägga mig ner och ge upp? Jag är en fighter och en överlevare men jag vet inte om jag skulle fixa eller hitta styrkan att bygga upp ett liv utan honom.

Jag vet, antagligen går man vidare bara för att man inte har något val, men tanken är rent fruktansvärd. Och jag blir rädd att förlora det jag äntligen hittat. Jag lever i min dröm och bara en sådan händelse skulle kunna krossa den helt. Den starka Gudinnan skulle antagligen lägga sig ner och aldrig vilja kliva upp igen, aldrig vilja kliva upp till ännu en ensam dag.

Dagens "Du skriver det så bra....

2007-09-07T14:59:00.000+02:00

.......att det är lika bra att jag låter bli och istället länkar till dig" blir Lena!

Om att sopa framför sin egen dörr

2007-09-05T17:03:00.000+02:00

Ibland är det bättre att låta andra föra sin talan och i det här fallet gör mikebike det såååå bra!

Ekonomin

2007-09-04T19:15:00.001+02:00

Det här med att bli sambo har onekligen sina fördelar och en av dem är ekonomin. Att leva ensam kostar betydlig mer än när man är två som delar på de fasta kostnaderna. Även fast vi köp hus och sitter med ett rätt stort lån så har min ekonomi förbättrats betydligt sedan vi flyttade ihop (en hyffsad löneförhöjning vid jobbytet hjälpte till lite också).

Ok, det är inte så att jag tittar på mitt konto och utbrister "Tjoho, jag är rik!" men marginalen har blivit större. Så pass stor marginal att jag utan att tveka köpte ett par nya stövlar* idag med matchande handväska. I normala fall hade jag tvekat redan på stövlarna eftersom de inte var i trehundrakronorsklassen men det jag tvekar över nu är om jag ska köpa de andra paret expediten visade mig. Två par stövlar samma månad! Herregud vilka i-landsproblem!

Och ändå lägger vi undan rätt mycket till bröllopet just nu. Fast när jag tänker efter så kan jag inte göra av med så mycket pengar till vardags jag bor och jobbar ute på vischan, långt från frestelser i form av gallerior och annat förödande för lönekontot. Mm, jag gillar det här.

* hey, ni vet att jag inte hittat stövlar hittills och nu hittar jag två par som passar mina smala ben i samma butik!

Rar

2007-08-29T15:08:00.001+02:00

I svärmor har jag fått en liten extramamma. En sådan som skickar artiklar om naturmedicin som kanske kan hjälpa mot min allergi, som skickar med hemlagad paj att äta på tåget samt lindar in besticken och päronen i servetter med rosa rosor på, som lånar ut en handväska att ha till klänningen när jag glömt en egen och som bryr sig och lägger sig i alldeles lagom.

Skval

2007-08-29T15:07:00.001+02:00

Har ni reflekterat över vilken ”skiva” ni sätter på repeat inne i huvudet? Vilka tankar som tillåts ta utrymme mellan allt annat man fokuserar lite mer intensivt på? Jag tänker på det som att ställa in radion och få ett shysst skval i bakgrunden som varken stör eller irriterad.

Ibland hakar skivan upp sig och tankarna irrar i negativa mönster som upprepas om och om igen. Mår man bra av att bara ha en massa negativt skal i huvudet hela dagarna? Nej knappast. Är det något man bör fokusera på är det väl vad man matar sig själv med dagarna i ända och som påverkar en långt mer än vad man tror innan man börjat reflektera över det.

Och vad tänker denna pretentiösa människa på då kanske ni undrar? Jo, något så avancerat som inredning och trädgård. Det är två stora intressen, det är lättsmält, det handlar om vackra saker, det är kreativt och positivt. Det handlar inte om att jag talar om för mig själv hur kass jag är eller vad andra ska tycka utan enbart om sådant jag tycker om. Det är det jag ger min hjärna extra utrymme till när jag inte har funderingar på annat av betydelse.

Mitt skval gör mig glad helt enkelt så har du trist skval, byt kanal!

Namn

2007-08-07T11:34:00.000+02:00

Bröllop leder oundviklingen till den stora namnfrågan; Vad ska vi heta när vi gift oss? Vem ska byta namn? Ska vi behålla våra egna efternamn? Ska vi ta ett helt nytt namn?

I vårt fall så är det jag som har det lite mer ovanliga namnet som även om det låter helsvenskt så är det inte många i Sverige som begåvats med det. Det finns bara jag som bär mitt för-och efternamn och jag tycker om att få känna mig lite unik. Darling har ett av de vanligaste son-namnen och vi har hela tiden varit rörande eniga om att det är inte vad vår familj ska få heta.

Vårt första bud var att ta ett helt nytt, tredje namn och därmed byta båda två, sedan övergav vi den idén för att ta mitt namn. Sedan ändrade sig den lille sötnosen och ville inte alls byta efternamn och eftersom jag absolut inte tänker ta hans namn så fastnade vi i vinkelvolten och lade frågan på is.

För mig har det kännts viktigt att vår lilla familj har samma efternamn, kunna sätta upp en skylt med "välkommen till familjen ******", kunna adressera till familjen ****** osv. Nåja, tänkte jag och sa till Darling att visst, jag förstår att han inte vill byta namn och har förlikat mig med tanken på att jag och våra eventuella barn kommer att ha ett namn och han ett annat.

"Ja, men vet du vad, har jag ändrat mig angående trasmattor (det skulle absolut inte ligga trasmattor på vårt golv enligt Darling, nu har vi tre i vårt söta hus och han trivs med det) så kan jag nog ändra mig i den här frågan också" fick jag till svar.

Sötaste nosen, nu verkar vi bli Familjen ****** ändå!

"och den enda skatt hon ägde det var en symaskin"

2007-07-20T10:06:00.000+02:00

I mitt arv efter mormor ingick hennes symaskin, lika gammal som jag men fortfarande väl fungerande. Eftersom jag inte vill att svärmor ska behöva visa upp behagen för de som kan vara ute på gården när hon duschat så tänkte jag sy gardiner till badrummen innan de kommer.

Jag bar ner symaskinen, satte upp den på köksbordet och började montera ihop sladdar och andra lösa delar. Plötsligt kom jag ihåg varför jag hade symaskinen och all sog och gråt vällde upp i mig.

På undertrådsspolen fanns det tråd som använts till de vinröda gardiner mamma hjälpte henne att sy i höstas och som sedan hängde i hennes köksfönster. Vid köksfönstret stod den lilla kökssoffan som numera står i vårt kök hemma i Torpet och på kökssoffan satt jag alltid när jag bodde hemma hos henne för att ta hand om henne. Där satt jag och åt middag eller drack te med mormor på stolen brevid, småpratande om stort och smått, ofta om hur hennes liv varit.

"Jag vill inte ha någon j'***a symaskin, jag vill ha min mormor!" grät jag i Darling famn igår kväll.

Jag grät dagen hon dog, jag grät på begravningen och jag grät när jag packade upp hennes symaskin.

Sedan sydde jag färdigt gardinen och svärmor kan lugnt klä av sig i vårt badrum.

Hej hej!

2007-07-16T14:41:00.000+02:00

Jo då, jag lever, Darling lever och huset finns i vår ägo. Det gör däremot inte bredbandet som Telia shabblat bort för oss tillsammans med modem och annat.

Huset är ljuvligt, vi har en miljard saker att göra och svärföräldrarna kommer att bo hos oss nästa vecka.

Allt är väl under solen och jag återkommer i bloggen när lina ut finnes!

//Eder Gudinna

Nya jobbet

2007-06-23T16:31:00.000+02:00

En stor förändring i mitt liv just nu är mitt nya jobb. Mitt nya, fina, toppenjobb! Jag kan ju inte berätta exakt vad jag gör om jag inte vill röja mig helt, och det vill jag inte men jag ska berätta lite i alla fall. Numera har jag ett mycket roligare jobb som ger mig större utmaningar, som har mycket bättre arbetstider (herregud, jag känner mig nästan som en deltidare numera) och där jag tjänar betydligt bättre. Låter det bra? Det är det också och även om ansvaret är större så känns jobbet lättare just därför att jag har roligt varje dag jag är där.

Nöjt tänder jag lampan ovanför skrivbordet, låser upp ett av skåpen och slår på datorn om morgnarna. Lika nöjt trippar jag i mina sommarsandaler ut till parkeringen efter arbetsdagens slut och kör därifrån med ett lätt hjärta.

Borta är dagarna som indelades i tiderna mellan fikarasterna, lunchrasten och hemgång och in kom istället dagarna som går så snabbt att jag knappt märker att det snart är dags att gå hem.

"Luck comes to the persistent" brukar Darling säga och det stämmer. Strävar man efter något så brukar man förr eller senare nå dit man vill och just nu har jag nått ett av målen jag satte upp långt tidigare.

Snart!

2007-06-11T20:55:00.000+02:00

Vet ni, vet ni vet ni! Om sex månader, tre veckor och fyra dagar och arton timmar (om jag inte räknat helt galet) så skrider vi in i kyrkan för att bli man och hustru!

Den dagen har vi varit förlovade i ett år och sju dagar, rätt traditionella, huh?

En av de coolaste och största tankarna är att jag faktiskt hittat någon jag verkligen verkligen Vill gifta mig med.

Tufft, och jag ska bli en glamourbrud ( jo det är sant, jag kan om jag vill, så det så)

2007-06-05T22:33:00.000+02:00

(jag skriver det här inom parentes för det är bara en parentes. Jag laddade ner hela skivan med Michael Bublé eftersom jag tyckte att den var skönt jazzig och härlig. Till dess att jag verkligen lyssnat på den och insett att killen läspar så att det räcker för ett helt gäng förstaklassare med glugg mellan tänderna. Jag kan bara inte lyssna på honom, det enda jag hör är "the betht ith get to come" osv! Man ska inte mobba dem med talfel men hur kan han ha kommit så långt utan att någon reagerat??)

2007-06-05T21:45:00.000+02:00

Han gör mig så glad, han den där som sagt att han vill gifta sig med mig och se till att vi får små söta bebisar. Inte ens en begravning kunde dämpa glädjen över honom. Vi åkte till kyrkan vi bokat för att se hur den ser ut inuti och den var helt rätt, det är där jag vill säga ja till älsklingen. Vi körde förbi vårt hus och vidare ut till havet där vi kysstes på stranden och jag sa "jag är en mycket lycklig kvinna".

And in this crazy life
And through these crazy times
It's you
It's you
You make me sing
You're every line
You're every word
You're everything

Michael Bublé sjunger och jag sjunger med

2007-06-05T21:41:00.000+02:00

När tystnaden lade sig kom trycket över bröstet, ett tryck som inte ville ge med sig och jag vägrade i sten att gråta mer efter den där stunden i skogen och efter den hjärtskärande stunden när bårbilen kom och de bar ut henne. Efter att de lyft över hennes kropp på båren, efter att jag lagt tillbaka rosen i hennes hand. Efter att jag bett honom köra försiktigt eftersom hon var åkrädd.

Jag vägrade gråta mer om jag inte hade Darling att luta mig mot. Så han bokade om sin tågbiljett för att hålla min hand under begravningen och ge mig en famn att krypa in i.

2007-06-05T19:48:00.000+02:00

Jag har det rätt bra nu egentligen. Någonstans börjar bitarna falla på plats och jag inser att jag är en mycket lycklig kvinna.

Att vara lycklig behöver inte vara det minsta motsägelsefullt även fast vi har sorg i familjen. Alla känslor har rätt att existera parallellt med varandra.

Hon somnade som sagt och tystnaden lade sig i huset, hon hade äntligen fått frid.
Jag ringde Darling, berättade vad som hade hänt och grät en stund.
Vi gjorde henne fin, mamma och jag, lockade hennes hår och lade en rosa ros i hennes händer som låg korslagda över magen.
På en bänk stod alla medicintillbehör, bland annat morfinsprutorna som vi behövt använda de senaste dygnen.
Allt det åkte fort bort ur vår åsyn.
Någonstans där försvann luften ur rummet och jag flydde ut i skogen med hundarna för att kunna andas och gråta ostört.

I vardagsrummet låg min döda mormor, men egentligen försvann hon för oss något dygn tidigare. Jag minns att jag sa natten innan att "nu, nu är det ingen hemma längre, hon har bara en tunn tråd kvar till sin kropp".

Sjukt vackert

2007-05-29T22:28:00.001+02:00

Just den här versionen av Over the rainbow skulle jag vilja spela på mormors minnesstund efter begravningen på fredag. Vet någon var man kan hitta den eller hur man gör för att få över den till en skiva? Varken cdon eller Ginza har den och längre än så sträcker sig inte mina kunskaper.

*äh, med lite meck att byta torrent client så löste vi det problemet.....ljuvlig msuik på väg in i min dator och ut på en skiva lagom till begravningen. jag måste ha varit trött som inte började i den änden*

Mors dag

2007-05-27T16:36:00.000+02:00

Det var några tuffa dygn där på slutet. Dagen då hon gick in i medvetslösheten var början på det sista skedet. Vi ringde släkten och sa "kom, det är nära nu om ni vill ta adjö", jag gav henne vatten på en sked, fick henne att svälja morfinet med hjälp av lite fil men sedan gick hon in i dimman den fredagskvällen.

Vi sov nere i vardagsrummet tillsammans med henne, mamma och jag. Tyckte inte att mamma skulle behöva vaka själv över sin mamma. Ingen borde någonsin behöva vaka över sin mamma, de ska vara odödliga.

Döden behöver verkligen inte vara speciellt vacker, i varje fall inte vägen dit. Den var varm, febrig, rosslig, lite orolig ibland och fylld av morfinsprutor. Vi gav henne morfinsprutor var tredje timme de sista tre dygnen och jag tog över den sysslan helt när mamma inte kunde förmå sig att sticka henne längre. Fy fan för morfinsprutor.

Jag höll hennes hand när hon verkade orolig, viskade "det är ok att somna nu, allt är väl"

På något sätt klarade vi av att ta hand om henne ända till sista andetaget, även fast vi fick panik sista timmen när det lät som om hon kvävdes i sitt eget slem. Distriktssköterskan och hemtjänsten kom och mitt i deras omsorg drog hon sitt sista andetag.

Jag slöt hennes ögon och vi lyssnade på tystnaden som följde när rosslandet upphörde.

Ja, så kan det kännas

2007-05-13T14:28:00.000+02:00

Stop all the clocks,
cut off the telephone,
Prevent the dog from barking
with a juicy bone,
Silence the pianos and
with muffled drum
Bring out the coffin,
let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning
overhead
Scribbling on the sky the message
She Is Dead,
Put crepe bows round the white
necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear
black cotton gloves.

She was my North, my South,
my East and West,
My working week
and my Sunday rest,
My noon, my midnight,
my talk, my song;
I thought that love would last forever:
I was wrong.

The stars are not wanted now:
put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and
sweep up the wood.
For nothing now can ever come to
any good.

(efter W.H. Auden)

.....

2007-05-10T22:59:00.000+02:00

Inom loppet av tre veckor genomgick jag en operation, flyttade till en ny stad (läs till landsbygden), började på ett nytt jobb samt vakade över och förlorade min mormor.

Jag är ganska trött nu

Lite om tvåsamhet

2007-04-25T16:12:00.001+02:00

Läste nyss om kvinnor som lever i kloster, som avger kyskhetslöfte och som väljer att leva i relation till Gud istället för med en partner.

Jag vet inte jag. Det känns alltid som att det är något som inte stämmer när jag läser sådana artiklar eller hör om dem på annat sätt. Nu är det deras val och är de lyckliga så går det förstås ingen nöd på dem.

Men

Människan är ju gjord att leva tillsammans med andra. Är det något som vi har nedärvt långt nere i generna eller som själen säger är rätt och riktigt så är det att vi inte vill leva ensamma. Vi är gjorda för att leva i relation med någon och när vi inte gör det så saknar vi det oftast. Man talar om tvillingsjälar och själsfränder och hur många filmer och låttexter handlar inte om sökandet efter den där speciella samhörigheten, lyckan över att ha hittat den eller smärtan över att ha förlorat den?

Jag är så otroligt tacksam över att ha hittat Darling, prinsen i mitt liv, ljuset i tunneln och mitt eget kära "pain in the ass" (som han så klart kan vara ibland även han). Det finns någon som varje kväll vill höra hur min dag har varit, någon som kramar mig, är uppmärksam på mina behov. När vår relation fortfarande var ganska ny så slog det mig att det här är första gången jag är kär på allvar. Riktigt hopp om en framtid tillsammans och äkta glädje över att ha hittat honom. Ingen rädsla för att bli lämnad, inga tveksamheter om vi fattat rätt beslut.

Vi är inte ämnade att leva ensamma även om det inte är en självklarhet att vi kommer att hitta en livskamrat. Alla gör det inte men väldigt få kommer att sluta sina dagar i ensamhet utan att upplevt en äkta tvåsamhet.

(Igår preliminärbokade jag en kyrka åt oss)

fniss

2007-04-25T09:29:00.000+02:00

Det är antagligen ett tecken på hur miljöskadad jag är eller hur dålig humor man får i min branch, men jag blev riktigt avundsjuk på bilen vars registreringsskylt började med OMX!

Sista besöket hos psykologen del 3

2007-04-24T00:19:00.000+02:00

G: Och du, tack för att du åkte in speciellt för att träffa mig sist när jag ringde efter att ha fått ångestattacker på jobbet inför rättegången. Det var guld värt och välbehövligt.

Sista besöket hos psykologen del 2

2007-04-24T00:09:00.000+02:00

Vrak eller inte?

G: Jag har känt mig som ett känslomässigt vrak emellanåt men min kära mor tycker att det låter bättre att säga att jag är lite skör.

P: Hon har faktiskt rätt i att det är viktigt med vilka etiketter man sätter på sig själv.

P: Och vet du, jag skulle knappast kalla dig skör eller för ett vrak, du är väldigt stark. Faktum är att du är en sådan person som många önskar att de var.

G: ...?

P: Du agerar målmedvetet och du når också dina mål, vilka de än må vara. I privatlivet och i yrkeslivet. Du är en stark kvinna och det kommer att gå bra för dig.

Sista besöket hos psykologen

2007-04-23T23:57:00.000+02:00

Ämnet för stunden ångesten jag känt inför operationen

G: Är det så här det ska vara nu? Kommer jag att vara en person som får ångest så fort något är svårt?

P: Med tanke på allt du varit med om det senaste året så är det inte alls konstigt att du fick ångest, det Har varit mycket för dig. Och allt som hänt har gjort dig ödmjuk, du vet att det det inte finns några garantier och att det värsta kan hända.

G: ....?

P: Ja, det finns en ödmjukhet i att inte ta allt för givet och just nu gör du inte det.

G: Nej....jag tar verkligen inget för givet numera

Så j***a läskigt!

2007-04-19T22:20:00.000+02:00

Jag har alltså fyra små sår på magen som är täckta med fyra små plåsterlappar. De är tydligen igentejpade och utanpå ligger en liten kompress och över det något genomskinligt, självhäftande som gör att man även kan duscha med förbandet på.

Alltså, jag tycker det är skitläskigt att ha små sår som jag vet har varit hål som gått hela vägen in till magen! Jag tittar på dem men vill inte ta in att de opererat mig och skurit i mig. De sa att jag skulle låta tejpbitarna ramla loss av sig själv men de sa inget om när jag ska lossa på förbanden. Och jag VILL inte ta bort förbanden, jag vill inte se såren! Läskigt, otäckt, obehagligt!

Om jag trycker lite lätt på förbanden så gör det ont, det känns att det finns sår där under och jag vill inte befatta mig med dem. Jag tror jag ringer och kollar med dem imorgon hur jag ska göra, hur länge jag kan behålla dem på utan att huden ruttnar och faller av.

Någon som vet hur man gör?

Otroligt vackra hus och gränder

2007-04-19T20:57:00.000+02:00

Magnolian blommade

2007-04-19T20:55:00.000+02:00

Aj

2007-04-17T18:39:00.000+02:00

Opererad och justerad. Rör mig inte i onödan, jag har fyra små plåsterlappar på magen och det känns som om någon boxat mig i magen för många gånger.

Mer komplicerat ingrepp än vad de först trodde, tre timmar låg jag tydligen på operationsbordet (nej, detaljer tar jag inte här). Mådde skit och fick stanna över natten med rara sköterskor som kom springande så fort jag tryckte på en knapp.

Men nu är jag hemma och mår efter omständigheterna väl och kan bara säga att jag är glad att det här gjordes nu och inte senare.

Planera mera

2007-04-11T16:15:00.000+02:00

Egentligen skulle jag behöva planera lite bröllop emellanåt också, eller åtminstone boka en kyrka åt oss så att vi inte står utan den dag vi hoppas bli man och hustru. Men det enda jag kan tänka på och nästan det enda vi pratar om är vårt hus och vad vi vill göra med det eller köpa till det.

Röja upp ängen, bygga staket, plocka äpplen i september, köpa utemöbler, plantera blommor i krukor att ha på trappen och vid infarten, måla väggarna, elda i öppna spisarna, inreda alkoven till en garderob, dricka ett glas vitt vin i vår egen trädgård, grilla, lukta på syrénerna, plocka rabarber, klippa häcken, plantera ett vårdträd, bygga en sänggavel, frakta dit en köksoffa som finnes, kratta grusgången, gå barfota i gräset, gå ner till ån på andra sidan vägen, plocka blåbär i vår egen skog.

Därför spelar jag inte poker

2007-04-11T08:39:00.000+02:00

Igår skulle jag ta blodprov på sjukhuset inför operationen som blir av nästa vecka. Jag må ha passerat trettiostrecket men min spruträdsla har inte förstått att sådant larv ska växa bort någon gång efter tjugofem. Det var lång kö till provtagningen och under de dryga 40 minuter jag satt i väntrummet så hann min status gå från relativt kolugn till "jag kommer nog att svimma, jag kommer aldrig att klara av att få dropp nästa vecka och jag dör nog på operationsbordet eller vaknar upp med ett jätteärr på magen på grund av komplikationer som gjorde att de var tvungna att öppna hela buken".

Till slut var det min tur och jag tyckte att jag samlat ihop anletsdragen när jag kavlade upp ärmen till förmån för blodsugaren som skulle tömma mig på allt blod jag hade.

-Tycker du att det är obehagligt? sa den medelålders sköterskan med en mild blick

Så mycket för mitt försök till stoneface, det går att se rakt igenom mig.

Darling

2007-04-11T08:32:00.000+02:00

Innan vi satte oss på flyget till Prag så tillbringade vi en natt hos kära Å med sambo N. Efteråt berättade Å att hon inte tänkt sig Darling på det sättet utan hade en bild av honom som väldigt lugn. Hmm, nja, så skulle väl inte jag beskriva honom....

I min blogg så framstår han kanske som lugn men det beror mest på att här är han någon i bakgrunden, jag håller honom medvetet ganska anonym eftersom han själv inte har valt att bli omskriven på internet. Här skriver jag om min upplevelse av vår relation men jag inser att han framstår som en ganska luddig figur. Nej, Darling är ingen lugn filbunke. Han är snabbtänkt, intelligent, rapp i käften, busig, målinriktad, effektiv och smått pedantisk. Han är en karriärist som skulle må fysiskt dåligt om han inte fick satsa på sitt arbete. Han blir minst lika grining som jag när han är trött och hungrig och han är än mer kvällstrött än vad jag är.

Det som är lugnt och tryggt med honom är hans kärlek till mig och den omsorg han visar om mig och vårt förhållande . Inget har någonsin fått mig att tvivla på hans känslor och avsikter. Det är den bilden jag främst förmedlar i bloggen eftersom det är grunden till att han får mig att må så bra och att vi trivs tillsammans.

2007-03-30T23:43:00.000+02:00

De senaste dagarna har jag läst Marianne Fredrikssons Syndafloden och tänkt mycket på seende, på olika djup, på dimensioner och självklarheter. Fast jag får inte ner det i skrift ännu och nöjer mig med att meddela att vi åker till Prag och kommer hem till runt påsk.

Jobbigt

2007-03-27T18:50:00.000+02:00

Idag var jag på återbesök för att kolla om cystan försvunnit. Eftersom jag inte känt av den på ett par månader så trodde jag att jag mest bara skulle dit för att få ett kvitto på att allt var ok och sedan gå hem med lätta steg.

Icke

Fanskapet är kvar men ligger antagligen lite bättre till eftersom den inte gör ont. De vill operera bort den inom den närmaste månaden, en titthåloperation. Luften gick ur och jag bara grät hos den söta, trevliga och väldigt gravida läkaren.

G: Kan du berätta en gång till hur man går tillväga? Hur många snitt de behöver göra?
L: Ja, det blir två snitt vid bikinilinjen och ett under naveln, så det är bara det som kommer att synas när du har bikini
G: Nu är jag inte speciellt orolig för ett litet ärr på magen, utan snarare över det faktum att de ska skära i MIG! *piip*

Åh, vill inte vill inte vill inte!

Vårkatt

2007-03-27T18:41:00.000+02:00

Wilma snusar och stryker sig på mattes fot i vårsolen

Välkommen kära du

2007-03-23T21:52:00.000+01:00

...Till Gudinnans och Darlings nya hem!

Kontraktet är påskrivet och vi flyttar in i sommar. Det kommer att vara mina blommor som växer i krukorna på trappen i år och Darling som hugger ved ute på gården.

Ett varmt lugnt fluff håller på att lägga sig runt hjärtat och det känns som om jag håller på att komma hem på allvar. Inte bara rent fysiskt utan själen vill landa en stund och bara vara. Något rätt har jag ändå gjort som fått en man som älskar mig på det underbara och hängivna sätt som Darling gör och ett litet drömhem som vi kan leva och älska i.

Tålamod har aldrig varit min starka sida men nu kan jag säga att jag vandrar på den väg jag önskat mig i livet.

Skendräktig

2007-03-20T22:45:00.000+01:00

Jo, det är jag det. Eller magkatarr kanske en del skulle kalla det. Mamma har väl rätt när hon kallar mig skör. Kroppen ger henne rätt i alla fall. Jag är väldigt stressad även om det är mycket positivt som händer just nu. Det senaste året har slitit på mig och jag tål inte mycket stress innan systemet protesterar.

Hur som helst, jag ser ut som om det hänt saker i Gbg, eller rättare sagt att saker som hänt tidigare plötsligt blivit väldigt tyligt. Magen är öm och svullen och på jobbet så råkade jag se mig i profil. Herrejävlar och här hade jag gått och klappat min stackars mage för att trösta den lite!

Snacka om att skapa grundlösa rykten i onödan, kollegorna har ändå stenkoll på eventuell viktuppgång/illamående/trötthet i mitt fall och de har gjort mig "gravid" fler än en gång "säkert att det inte är något på gång?". Det lär synas i så fall, brukar vara mitt svar. Och den här veckan....tja, jag har inte fått igen mina vanliga byxor och magen står ut som en liten boll. Helvete.

2007-03-20T22:40:00.000+01:00

Weeeehh! Nu återstår bara att komma överens om tillträde och skriva kontrakt!!

Vi är helt överens om priset och har till och med pratat om i fall matsalsmöblen och lite andra gamla fina möbler ska få ingå i köpet. De vill ha en modernare stil i nya hemmet och det kan gynna Oss!

Hemmansägare Gudinnan och Darling, det låter något det!

Att nudda vid en dröm

2007-03-16T12:50:00.001+01:00

Vedspis i köket, kakelugn i kammaren, öppen spis i lilla matsalen, öppen spis i stora sovrummet uppe.

Lantkök med breda, gamla golvplank, golvknarr och inte en standardlösning inom synhåll.

Tomt med äppelträd, syréner, rabarber, stor gräsmatta, skogsplätt, lite ängsmark. På andra sidan vägen rinner ån som leder ut till havet förbi, perfekt för en liten båt. Grannar i närheten som finns men inte syns från tomten, nära till samhället, nära till familjen.

Vi håller på att köpa vårt drömhus. Snart, snart, snart kommer det att bli verklighet!

Flur

2007-03-13T16:21:00.000+01:00

När jag flyttade hit till Göteborg för några år sedan så gjorde jag inte bara bekantskap med göteborgarna utan även med den fuktiga luften. Ni vet väl ihåg vad fuktig luft kan göra med ett hår? Jag spenderade över 1000 kronor på hårvårdsproduketer under min första månad i staden. Över 1000 Kronor! Det blev nytt, svindyrt schampoo och balsam, skumbalsam, silikondroppar och gud vet vad. Inget hjälpte riktigt bra egentligen.

Jag är tillbaka i Göteborg och så även luftfuktigheten. Mitt annars så spikraka hår är frissigt och burrigt och Darling kallar mig Flurhåra*

* Härrör från en tidig morgon för länge sedan när vi fick för oss att hitta på vikinganamn åt varandra. Jag blev Sigrid Flurhåra och Darlings alter ego är Rödskägg den hunse och tame.

Vårtecken

2007-03-12T19:23:00.000+01:00

Hemma skulle jag ha kunnat sätta på mig längdskidorna och ta en tur i spåret som går alldeles runt husknuten.

Här inte bara skiner utan även värmer solen idag, det blommar krokusar på innergården och jag har tagit av mig mössan. I helgen drar vi till Skåne och kollar in snödropparna i svärförädrarnas trädgård.

Just det ja, nästa vecka blir skidåkning igen. Jag jobbar på att ha en positiv inställning...

Dansartikel!

2007-03-12T11:11:00.000+01:00

Idag kan man läsa en artikel om dans i SvD och huvudpersonerna är inga mindre än mina dansbekanta, Therese och Örjan! Läs den, de ger en så bra beskrivning av dansen och varför man fastnar för den.

Jag har inte dansat i så länge alls utan jag gjorde min premiär på dansgolvet sommaren -04. Ganska snart insåg jag att det var något för mig och det slutade med att jag blev riktigt biten. Vi åkte runt halva Sverige på olika danser och jag har varit en flitig besökare på dansmaran samt hunnit med två vändor till dansveckan på Öland.

Jag önskar jag kunde säga att mitt mål är att dansa så mycket som möjligt och att bli en riktigt duktig dansare, men livet ville annat. De senaste två åren har Darling funnits i mitt liv och vi har lagt mycket tid på att kunna träffas med tanke på att vi bor i olika städer. Mormor blev sjuk och mycket tid har gått åt till att ta hand om henne. Dansen har inte kunnat prioroteras och jag kan ibland känna att jag inte utvecklas på dansgolvet i den riktning jag önskat. Jag buggar hjälpligt men lär mig heller inte så mycket nytt längre utan får mest jobba på att underhålla det jag lärt mig tidigare. Jag känner mig oftare stel i foxtroten och inte fullt lika följsam som jag vet att jag kan vara. Startsträckan har blivit längre men tack och lov så sitter grunderna och efter ett tag så brukar de "gamla" takterna komma tillbaka.

Vi håller på att köpa hus, vi ska flytta till en ny stad och jag ska byta jobb. Vi har ett bröllop att planera och förhoppningsvis har vi barn inom de närmsta åren. Darling är inte överförtjust i att gå ut och dansa och när det gäller vem jag helst vill spendera min fritid med så kommer han på första plats. Dans kommer inte att stå högst på dagordningen de närmaste åren heller men tänker inte ge upp den helt. Dansen gör mig glad och jag kommer att försöka komma ut på dans när tid finns och kan prioriteras. Om jag så får finna mig i att vara en medelmåtta så kommer jag att svepa runt på dansgolven, det är det värt.

2007-03-05T13:20:00.000+01:00

Åh, ironin i att min blogg hamnar på andra plats vid sökning på ordet Bilring!

I have noll bilring och jag skulle inte komma i drömklänningen med minsta antydan till en bilring.

Kärlek vid första provningen

2007-03-05T11:34:00.000+01:00

I ett hissnande ögonblick insåg jag att jag kommer att överskrida budgeten för brudklänningen si så där tre gånger så mycket....

Den var ljuvlig, kvinnlig, sexig, klassisk, ja jag kände mig som en filmstjärna från 40-talet och K fick tårar i ögonen. Det sägs att en kvinna bara Vet när hon hon hittat den perfekta brudklänningen och det stämmer. Jag som tänkte vara ekonomisk, välja något enkelt men klassiskt vill nu bara ha just den här klänningen.

Bara den klänningen.

Hur ska jag kunna tänka mig någon annan när jag aldrig känt mig så vacker som när jag stod där med klänningen som de skapat just till mig? Det är en av dessa jag pratar om, exakt vilken avslöjar jag inte. Kolla under "Book de selección" och "Style".

ScrewMe

2007-03-02T18:56:00.000+01:00

Gudinnan och Darling ska åka till Prag under påskveckan.

Bröllop. Darlings syster gifter sig.

Vi skulle flyga från varsin stad.

Gudinnan är bokad med SAS

Och Darling då?

FlyMe så klart

Någon är på ripjakt någonstans i lappländska fjällen och någon annan satt hemma och lystnade på nyheterna tidigt i morse. Någon annan fick snabbt som sjutton se till att någon kommer med samma SAS-avgång

Kuk-flyg

Män i träd

2007-03-01T18:35:00.001+01:00

Jaha, då har jag sett 15 avsnitt av "Men in trees" den senaste veckan. Torrentz.com har blivit min bästa vän när det gäller att ladda hem TV-serier som jag skulle vilja se men inte hinner/vill/kan följa. Jag såg första avsnittet på TV och tyckte att det verkade vara en rätt söt serie. Och det är den, supersöt, smårolig och jag gillar verkligen Anne Heche. Kanske inte en serie jag skulle ge upp allt för att hinna hem till på onsdagarna men till er som är fast i nedladdningsträsket säger jag:

Go fetch! Den fungerar som underhållning.

Igenkännande

2007-02-25T00:35:00.000+01:00

Jag förstod inte exakt hur mycket jag saknat henne förrän jag såg henne igen.

En dag så mötte hon mig där i spegeln, den Gudinna jag tycker om och som jag har roligt tillsammans med. Länge kände jag inte igen mig själv utan den spegelbild som mötte mig hade trötta ögon som sett för mycket, känt för mycket och som inte orkade mer än nödvändigt.

De ögon som brukar möta mig i spegeln har nära till skratt, de är ögonen hos en person som ofta fnissar för sig själv för att hon tänker på något roligt eller bara för att det är fint ute när hon går till bilen på morgonen.

Jag inser att andra också ser skillnaden för jag får höra från olika håll att det är skönt att jag ser piggare ut. Att jag inte ser så trött och uppgiven ut längre.

För drygt ett år sedan hade jag bara en enda bön:

"Bär oss genom det här"

Just då var det så långt min tillit sträckte sig. Jag visste att universum var i sin ordning och att det var min del av världen som var i gungning. En bön om hjälp kanske skulle hjälpa på något sätt och det enda jag upprepade var "Bär oss genom det här".

Kanske är det så det har varit. Kanske är det därför jag lyckats hålla näsan ovanför ytan den större delen av tiden även om jag gjort några riktiga djupdykningar ibland. Den värsta stressen har släppt nu även om mormor fortfarande lever och är väldigt sjuk. Hon bor nu hemma hos mina föräldrar och jag behöver inte pendla dit varje vecka för att ta hand om henne.

Livet pågår ständigt och det går vidare även om du själv inte alltid tror det. Något går förlorat och något vinns.

Ellen

2007-02-23T21:43:00.000+01:00

Idag hälsade jag på lilla Ellen och hennes mamma. Ellen var väldigt liten när hon föddes och väger vid 2 månaders ålder ca 3600 g. En liten, liten flicka med ett uttrycksfullt ansikte och ögon djupa som brunnar.

"Ellen vill ha en kompis" sa hennes mamma

"Då får vi fixa en liten kompis som hon kan köra med om några år" svarade jag

Ellen skrek, jag bar och vyssjade och Ellen tystnade.

En liten, liten flicka klär mig bra. Eller en liten, liten pojke.

Pausfågel

2007-02-16T15:51:00.000+01:00

Min kvinnliga sida:

[x] Köpt en hårfön?
[x] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut?
[x] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda?
[x] Pratat känslor?
[x] Tänkt på att matcha mina kläder?
[x] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende?
[x] Ringt upp en person utan konkret syfte?
[x] Funderat på namn åt mina barn?
[ ] Insett storheten hos Barbra Streisand?
[x] Druckit Cosmopolitan?
[x] Sett ett avsnitt av “Sex and the city”?
[x] Sett två avsnitt av “Sex and the city”?
[x] Känt mig sugen på en kopp te?
[x] Känt glädje över att få blommor i present ?
[x] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ?
[ ] Blivit arg utan anledning?
[x] Gråtit efter 9 fyllda år?
[ ] Brytt mig om H&M:s val av modell?
[x] Pratat skvaller?
[x] Varit arg/sur utan att tala om det?
[x] Kramat en kille?
[x] Dansat?

Kvinnligt 19/22

Min manliga sida:

[x] Ljugit om hur mycket jag har druckit?
[ ] Ätit en blodig stek
[x] Läst en biltidning?
[x] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap?
[x] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det?
[x] Skött grillen under en grillfest
[x] Läst en bok av Jan Guillou?
[x] Läst ett nummer av Slitz?
[x] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad?
[ ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza?
[x] Gått på en Ulf Lundell-konsert ?
[x] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person?
[ ] Sett alla Die Hard och Rockyfilmerna?
[x] Diskuterat bröst?
[ ] Gjort lumpen?
[x] Läst Nick Hornby?
[x] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning?
[x]Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil?
[ ] Enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar?
[x] Lagat någonting på egen hand?
[ ] Skrikit “kom igen nu gubbar” på en fotbollsplan?
[x] Tävlat i att dricka öl?

Manligt 16/22

Är det så stor skillnad egentligen?

Mitt hjärta

2007-02-14T22:13:00.000+01:00

Jag tyckte att jag fått vänta alldeles för länge på kärleken. Den där omvälvande, självklara kärleken. Jag trodde att jag visste vad jag letade efter och hade en bild av hur jag trodde att kärleken skulle te sig för mig när den väl kom in i mitt liv i form av en kärleksrelation

Så träffade jag till slut Darling och inget var som jag förväntat mig fast så oändligt mycket bättre. Jag valde honom och ännu bättre, han valde mig. Han ville leva mig och han visade det på alla sätt jag kunde önska. Han är värd all tidigare kärlekssorg, alla grusade förhoppningar och drömmar som fått kasseras och byggas upp igen. Han väger upp alla ensamma stunder när jag önskade mig någon att hålla om och älska. Han är värd all avundsjuka jag riktat mot lyckliga par som strosat hand i hand eller hållit om varandra på det där ömsinta sättet som bara älskande kan.

Det är vår tur nu och vi gifter oss nästa vinter

Vad göra?

2007-02-12T20:22:00.001+01:00

Åh, jag vet inte jag. Vad ska jag göra med den här bloggen egentligen? Det känns som om jag tappat rösten, skrivarrösten alltså. Som livet har sett ut det senaste året så har jag tystnat mer och mer och bloggen har fått fungera som meddelandecentral till vännerna så att de vet vad som händer i mitt liv. Egentligen vill jag skriva om det som poppar upp i mitt huvud lite då och då under dagen, om kärlekens alla uttryck, om åsikter i stort och smått och en massa annat. Det har mest blivit en massa gnäll och bloggen har fått agera slasktratt när jag behövt ösa ut mig lite.

Så nu skärper jag mig, annars....annars...ja, det vette sjutton

Annars gnäller jag väl vidare i vanlig takt.

Underbara Dansmara!

2007-02-07T10:38:00.000+01:00

Lite sent men bättre än aldrig tänkte jag skriva några rader om helgens begivenheter. Det var dags för dansmaran igen och jag och T satte oss i bilen strax efter kl 17 för att ta oss till mina föräldrar och dansen . Att dansen började kl 19 och att vi hade tre timmars bilkörning framför oss var tyvärr inget som vår arbetsgivare tog någon hänsyn till. Efter ett snabbt ombyte och lite trevlig markservice från föräldrarna så var vi på dansen någon gång efter kl 22.

Det gjorde inte mycket att vi kom sent med tanke på att dansen slutar kl 3 jag verkligen inte är någon nattmänniska som klarar att först jobba och sedan dansa i åtta timmar. Som vanligt var det hög kvalitet på danserna och jag hade skitkul! Så pass kul att jag totalt glömde bort att jag har ett blodsocker som bör tas omhand regelbundet, speciellt under så pass extrema förhållande som en nonstop-dans ändå är. Vid ett-tiden tyckte jag att jag var misstänkt skakig i knäna och händerna och fick se till att ta en fikapaus omgående.

En bonus i början på kvällen var att hann byta några ord med Danstanten som pga av sin graviditet tar det lite lugnare på dans numera. I vanliga fall hinner jag möjligen vinka lite...

Usch vilket svagt virke jag är gjord av ibland! Vid halv två på natten lade mina reserver av totalt, magen och ryggen började värka och jag satt mest och gäspade i ett hörn. Efter några patetiska försök till dans från min sida där jag mest längtade efter sängen så gav vi upp och åkte hem vid halv tre ungefär.

Ny kväll och nya tag är det som gäller under en dansmara och det är underbart att ha två kvällar på sig att dansa!. På lördagen kom vi iväg betydligt mycket tidigare och det var mycket mer folk och ännu fler duktiga killar att dansa med. Några stolpskott brukar jag alltid stöta på men de är endast en handfull under dessa kvällar. Tack och lov var jag i lite bättre skick nu än jag var på dansen ett par veckor tidigare. Inte för att jag tycker att det gick smärtfritt hela tiden men jag var betydligt mjukare i kroppen och hade fått upp konditionen lite mer efter ett antal skidturer och gymbesök. Mitt lite stukade dansego fick en kick av att få höra av några killar att jag var duktig på att dansa och var väldigt följsam.

Intressant var att jag råkade ut för ett fem över tre-ragg efter sista dansen. Naiv som jag var fattade jag inte att killen som bjudit upp mig några gånger under kvällen, strategiskt placerade sig så att han snabbt skulle kunna bjuda upp mig till sista dansen. Den är extra lång och består av tre lugna låtar. För mig innebar det mest att jag ångrade att jag inte haft bättre koll på tiden eftersom han hade en gnällig röst som skar i örat när han småpratade under dansen. När dansen var slut tackade jag för mig och började gå till "vårt" hörn. Jo men se då springer han efter och frågar om jag inte ville ha hans nummer så att vi kunde höras någon gång! "Tack, men jag är upptagen" svarade jag "jag är ju till och med nyförlovad!" fortsatte jag och visade ringen som om jag tyckt att den borde vara självlysande. "Ok, eh.....grattis då, ha det bra!".

Jag insåg att bara för att mitt fokus är på Darling och min fina ring, så glöder den inte på mitt finger och en del kollar inte ens en sådan enkel sak innan de gör ett närmande.

Just ja, jag dansade också med en kille som enligt mig hade en minst sagt underlig dansstil. Han var lång och vältränad och liksom satte upp mig på sitt lår innan vi dansade iväg.... Eller dansade och dansade, han studsade mer. Ett studs till höger, ett studs till vänster och till råga på allt var det en snabb låt. Där jag satt jag fastkilad på låret och kunde bara studsa med. Inga större svårigheter att följa en sådan kille med tanke på att min egen rörelseförmåga var starkt begränsad.

Jag avslutar med att säga det igen: Mer dans åt folket!

Vad gör jag på fritiden då?

2007-02-02T14:13:00.000+01:00

Jo, tjejen som aldrig riktigt drömde om ett stort kyrkbröllop har nu fallit till föga och tillbringar skamlöst mycket tid på sidor som The knot, Bröllopstorget och Gamman. Det finns en mapp i min dator som heter Bröllop, fylld med inspirationsbilder.

Åh The knot

Amen

2007-02-02T12:17:00.000+01:00

Tänk att allt verkar falla på plats. Det ser ut som att vi kommer att få det precis som vi tänkt från början med hus, jobb och flytt. Jag får ett jobb den sista januari och hann säga upp lägenheten och bredbandet utan att behöva betala någon dubbel hyra/avgift efter flytten. Jag börjar mitt nya jobb den 2/5 och nästa vecka ska jag boka tid för besiktning och värdering av huset vi vill köpa.

Det finns nästan en religiös känsla över situationen just nu och den känslan håller jag gärna fast vid ett tag till. Vi har jobbat så hårt och målmedvetet för att nå dit vi är idag och förhoppningsvis går allt vägen. Målet har hela tiden varit klart men vägen dit har varit krokig med en hel massa stenar att snubbla över.

Tänk att vi ska gifta oss. Det om något känns otroligt stort och otroligt rätt. Min nästa önskan är att jag vid den här tiden nästa år är nygift och gravid. Men det är en nåd att stilla bedja om.

Fåfängligheternas fåfänglighet

2007-02-02T11:47:00.001+01:00

Äggstockarna styr hormonproduktioen

Hormonrubbningar kan bland annat ge finnar i ansiktet.

Ergo, en stor cysta på ena äggstocken ger ett pizzafejs!

Jag ser inte klok ut, har inte haft så här mycket finnar på en och samma gång ens under puberteten! Läste någonstans att finnar på kinderna och vid käklinjen hänger ihop med äggstockarna och gissa var de sitter? Helt riktigt, och jag som ska dansa hela helgen och vara söt...

Nu finns det förstås smink men vad kommer det att hjälpa när jag svettas samt dansar kind mot kind med ett större antal herrar som kommer att få ta del av min make up. Åh prutt.

When it rains it pours!

2007-01-31T14:33:00.000+01:00

Jag sitter här och håller i mig... Den senaste tiden har jag ställt in mig på att bo i Göteborg ett tag för att kunna bo ihop med Darling i väntan på jobb i min hemstad. I förmiddags pratade jag med en av cheferna här om möjligheten att arbeta i Göteborg under en tid. Någon timme senare får jag ett mail från en chef på ett kontor där jag sökt jobb nu i januari. Hon meddelade att jag inte fått jobbet jag sökt men att hon var intresserad av att prata med mig ändå och ville att jag ringde upp henne. Sagt och gjort, jag ringde och fick veta att hon behövde förstärkning i 4-5 månader under våren och sommaren. Jag tackade för erbjudandet och bad att få fundera på saken.

När jag kom tillbaka till mitt skrivbord låg en lapp om att jag skulle ringa VD´n på företaget jag nyligen blev nekad jobb. "Vill han också ha sommarvikarier?" tänkte jag lite luttrad. Jag ringde snällt upp och undrade vad han hade på hjärtat en dag som denna.

Och då gott folk, visar det sig att tjejen som fått jobbet var gravid och skulle vara hemma från och med augusti. De behövde alltså en person som kunde täcka upp under hennes frånvaro. Eftersom han tidigare sagt att det skulle bli aktuellt med fler tjänster framöver så frågade jag om möjligheten till en fast tjänst. Det skulle bli fler vakanser och jag fick gärna börja min provanställning redan i maj om jag ville.

Jag tackade ja på stående fot!

Idag är jag osårbar!

Jag är nyförlovad, jag har fått ett nytt jobb, jag har höjt min lön och jag ska äntligen bli sambo med Darling!

Och så andas vi ut

2007-01-23T11:02:00.000+01:00

Tack och lov så var det tydligen en lite övernitisk sköterska jag pratade med igår. Det var ingen fara, jag behövde inte oroa mig, den hade inte växt och gick bra att avvakta några veckor till.

Så jag åkte till jobbet igen, laddad med en stor förpackning Voltaren som kan knocka mig i några veckor till.

Åh piiip!

2007-01-22T14:59:00.000+01:00

Jag ringde sjukhuset i morse för att få mer smärtstillande utskrivet. "Nej men, har du fortfarande ont? Det borde ha gått över vid det här laget." Så jag har en jourtid inbokad imorgon eftersom de tyckte att det skulle kollas upp så snart som möjligt. Om jag var ängslig innan så är jag skapligt nervös nu! Ultraljud ska man bara behöva om man har en bebis i magen, inte för att se om stora cystor blivit ännu större. Jag vill INTE opereras!

Danskväll

2007-01-21T19:10:00.000+01:00

Undrens tid är ännu inte förbi, i fredags kom jag äntligen iväg ut på dans igen! Jag vet inte riktigt när det hände senast, oktober kanske? Tyvärr fick jag inte med mig något sällskap men det visade sig inte vara något problem då jag träffade både ett par kollegor samt ett par bekanta från Umeå som jag lärt känna på Öland.

På det hela taget blev det en toppenkväll och jag återsåg flera gamla dansbekanta som undrat var ja tagit vägen någonstans. Formen däremot kan diskuteras…. jösses så stel och klumpig jag kände mig! Jag klev fel, jag hamnade i otakt, jag var stel i ryggen och hur jag klarade buggen ska vi inte tala högt om….

Med tanke på att det är dansmaran om ett par veckor så behövde jag verkligen ”reka lös” höfterna och ryggen inför helkvällarna som då väntar. Konditionen behöver snäppas upp lite också om jag ska stå pall. Nu väntar gymmet och skidspåret... Kroppen ville som sagt inte vara med riktigt men det är inte så konstigt efter maratonförkylningen och bomben i magen. Jag var hög på smärtstillande och jag undrar om doseringen 100 mg Voltaren plus två Alvedon egentligen är anpassad för en kvinna modell lättare? Känns som att det skulle vara tillräckligt för att klubba en oxe eller åtminstone en man i 80-90-kilos klassen. Hur som helst så tar jag maxdosen och irriterande nog behöver jag det verkligen annars gör det j****t ont. Tyvärr började effekten avta framåt kvällen och sista danserna satt jag mest och såg sur ut är jag rädd.

Hann förresten också stifta bekantskap med Lejon som jag tidigare endast utbytt några ord med i bloggvärlden. Jag tyckte att jag såg ett bekant ansikte och passade på att bjuda upp. Mitt stora problem var bara hur i hela friden man presenterar sig live! ”Hej, det är jag som är Gudinnan” låter si så där ödmjukt va? Det löste sig i alla fall och jag fick dansa med en mycket duktig kille. Någon gång när jag är i bättre form ska jag se till att bjuda upp igen.

Google Schmoogle

2007-01-17T15:31:00.000+01:00

Av någon anledning kan jag inte kommentera i andras bloggar sedan jag på begäran av Blogger gick över till Google Account. Så Lena t ex, jag förskte skriva en del om mormödrar men det ville sig inte. Skickar kramar åt ditt håll den här vägen istället. Skulle kommentera en del annat också utan att lyckas.

Peace of mind

2007-01-17T10:07:00.000+01:00

Igår drog jag en stor lättnadens suck! Rättegången klarades av per telefon i måndags utan större dramatik. Jag var lugn och saklig och berättade vad som hände och allt jag mindes, varken mer eller mindre. Igår ringde jag tingsrätten för att höra när dom skulle meddelas och se det var redan klart. Mannen i fråga dömdes till 10 månaders fängelse och ska betala ett skadestånd till mig på 10 000 kronor. De pengarna lär jag med största sannolikhet inte se röken av så länge inte Brottsoffermyndigheten betalar ut dem, men det känns så skönt att ha fått en formell upprättelse!

Han begick ett brott som jag fick betala för med min psykiska hälsa och nu får han sitt straff. Karma i dess enklaste och mest lättförståeliga form.

Kroppen jävlas fortfarande och gör ont och det känns som om jag går runt med en tickande bomb i magen. Förhoppningsvis går cystan tillbaka av sig själv och jag hoppas innerligt att så är fallet. Har man inte sett en ynklig Gudinna tidigare så får man garanterat se det om hon hamnar i en säng på sjukhuset. Kände mig som Lille Skutt i fredags och lördags "åh, kä-kä-kä-kä-kä-kära nån!" och tyckte väääääldigt synd om mig själv. På söndagen blev jag däremot förbannad på situationen och ilska kan vara så otroligt mycket mer konstruktivt än självömkan. Jag kände att det var dags att ge igen i samband med rättegången, dags att tänka framåt i jobb- och bostadsfrågan och jag tog en ordentlig rannsakning av mig själv för att förstå vad det är jag gör mot mig själv som gör mig sjuk. Min kropp reagerar för fullt just nu med en tre veckor lång förkylning och en stor cysta. Den vill säga något och nu MÅSTE jag börja lyssna.

Ajajajaj

2007-01-13T22:52:00.000+01:00

Och vad gör jag annars då? Väntar på att en stor cysta på höger äggstock ska brista eller gå tillbaka av sig själv. Igår, dagen efter mitt sammanbrott (ja, det blev ett ordentligt sådant hos psykologen men det var utrensande) vaknade jag av att smärtan jag känt sedan en vecka tillbaka var så stark att den väckte mig.

Ett par telefonsamtal senare hade jag en akuttid på sjukhuset och den rara gynekolog-vinnan kontaterade att " det är inte konstigt att du har ont, du har en cysta på höger äggstock, 5x8 cm stor"

Så hon tyckte inte att det var konstigt att jag haft ont och känt mig svimfärdig den här veckan och om den vrider på sig eller brister så kan smärtan tydligen liknas vid ett njurstensanfall. Man tror att man ska dö, typ. Men det var så ofarligt så och i många fall går de tillbaka av sig själv. Sägs det. Med mitt flyt kommer jag antagligen att ligga inne nästa vecka och genomgå en tittålsoperation för att få bort skiten.

Heja Gudinnan, allt går så bra, så braaaaaaaaaa!

Fast jag ska snart gifta mig, DET är bra

Svågerpolitik

2007-01-13T22:46:00.000+01:00

Det har sina för- och nackdelar att komma från ett litet samhälle. Information färdas snabbt och man väljer gärna dem man redan känner.

De valde granntjejen. En tjej med mycket mindre erfarenhet av det mesta som jobbet innebär men de kunde peka på någon formell kompetens på papperet och därmed rättfärdiga sitt beslut. Man väljer som sagt gärna någon man känner.

Och hur vet jag det? Ett litet samhälle som sagt, min kusin visste vem det var som fått jobbet.

........

2007-01-11T11:57:00.000+01:00

Jag fick inte jobbet.

Det hade stått emellan mig och en annan tjej och de bestämde sig igår kväll. Enligt VD´n så vill de helst ha oss båda men till slut var de tvungna att bestämma sig och den andra tjejen hade mer erfarenhet än vad jag har. Tydligen kommer de antagligen att behöva anställa en person till under året och han fråga de om de fick kontakta mig då. Klart att de får kontakta mig, de har gjort ett bra intryck på mig också vilket jag sa till honom.

Men just nu gråter jag bara och undrar hur i hela friden mitt liv ska reda ut sig. Ska jag behöva säga upp mig och flytta in i Darlings lilla lägenhet i Göteborg för att vi ska kunna bo ihop?

Och det är rättegång på måndag och jag ska höras via telefon. Rättegången skulle vara hela dagen så jag måste vara standby och beredd på att de ringer när som helst under dagen. Hann få en rejäl ångestattack på grund av det också i morse och nu det här beskedet på det.

Nu håller jag på att bryta ihop på allvar, fick min psykologtid flyttad till klockan 15 idag istället för måndag.

Over´n out

Sömnlös

2007-01-10T01:07:00.000+01:00

Mitt i natten, klockan är över ett och jag kan inte sova. Det låg inget brev på dörrmattan som nekade mig nytt jobb, men däremot en kallelse till rättegång i Göteborgs tingsrätt. Med sex dagars framförhållning skickar de ut en kallelse som man dessutom ska skicka tillbaka ett svar på! På måndag är det i alla fall dags att göra upp med överfallet förra vintern men hur jag ska ta mig dit har jag ingen aning om. Tingsrätten har inte öppet den här tiden utan först klockan nio imorgon bitti kan jag få reda på hur de har tänkt sig att jag ska ta mig till Göteborg på ett smidigt sätt. Flyg? Tåg? Både och?

Jag kan inte sova då huvudet fylls av allt från tankar på bröllop till jobbångest och rättegången. Mormor mår sämre än någonsin, ena lilla hunden behöver opereras, morfar är jättedålig, brodern deprimerad. Darling är alldeles för långt bort för en kram men idag beställdes våra ringar. Fina, fina ringar. Jag ska ha världens bästa Darlings ring på mitt finger.

Får jag jobbet kan vi göra allvar av husköpet som bara väntar på att gå igenom, Darling flyttar upp och livet tillsammans börjar på allvar.

Det kanske inte är så konstigt ändå att jag inte kan sova just inatt. Eller att jag har en egen psykolog att gå till heller för den delen.

Pessimist

2007-01-09T13:33:00.000+01:00

Näe, det kommer nog att skita sig med det här jobbet. Jag målar fan stort på väggen och tror på det värsta just nu. I torsdags ringde VD´n och bad mig faxa in betygskopior vilket jag gjorde i fredags så nu kan jag bara vänta. Intervjun klar, testerna klara, de har mina betyg och de har tagit referenser av min chef. Jag borde få besked vilken dag som helst nu och jag är så nervös att min stackars magkatarrmage går på högvarv.

Det kommer antagligen at landa ett brev på dörrmattan som talar om att de tackar för intresset för tjänsten men att den är tillsatt av annan sökande.

Suck

35 frågor

2007-01-06T21:42:00.000+01:00

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Vårdade mormor, svarade Självklart på ett frieri

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Kommer du ha några nya för nästa år?Hade inget nyårslöfte alls

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Två av Darling vänner blev föräldrar

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, men vi fick reda på att mormor är döende och morfar höll på att stryka med i hjärtinfarkt på juldagen

5. Vilka länder besökte du?
Danmark, fanns inte tid till fler

6. Är det något du saknar år 2006 som du vill ha år 2007?
Ett gemensamt boende med Darling

7. Vilket datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför?
29/12, dagen då Darling friade

8. Vad var din största framgång 2006?
Framgång? Ska vara att jag tagit mig igenom året utan att min psykiska hälsa rasat helt

9. Största misstaget?
Vet inte.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Förkylningar, magkatarr, en massa skrubbsår, senast när vi åkte längdskidor i Åre och jag gjorde den berömda ”Sälen”. Nedförsbacke, full fart, ena skidan går ur spår och jag hinner inte parera den split som följer….. ”Hur kommer jag att stanna nu??” hann jag tänka innan jag dök i marken med hakan och tuttarna först. Aj, skrubbad haka och ömma boobisar.

11. Bästa köpet?
Kanske den stora, tunga gamla byrån vi köpte som vi ska måla om och ha i vårt sovrum i huset vi ska köpa.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Resor till och från Darling, bensin till resorna till mormor och föräldrarna

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Veckan i Vejbystrand, Darlings frieri

14. Vilka sånger/band kommer alltid att påminna dig om år 2006?
Tyvärr måste jag säga Boten Anna…..sommarplågan som påminner mig om vår semester

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Så otroligt mycket ledsnare än något annat år.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Satt några fler gränser för mig själv gällande min ork

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag önskar att jag sluppit vårda min sjuka mormor och att hon vore frisk istället.

18. Hur tillbringade du jul?
Tillsammans med föräldrarna, brodern, mormor och hennes särbo.

19. Hur många one night stands?
Inte ett enda.

20. Favoritprogram på TV?
Grey´s anatomy

21. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej, det är sällan eller aldrig jag verkligen hatar någon.

22. Bästa boken du läste i år?
Svår fråga men antagligen den där boken av Marianne Fredriksson som jag tappat bort och inte hittar eller kommer ihåg vad den heter.

23. Största musikaliska upptäckten?
Det har inte varit någon som helst prioritet att hitta ny musik eller att lägga den på minnet.

24. Något du önskade dig och fick?
Jag önskade mig i smyg ett frieri och det fick jag.

25. Något du önskade dig men inte fick?
En frisk mormor och en pigg mamma.

26. Årets bästa film?
Jag har sett en hel hög ihop med Darling men att komma ihåg vem som var bäst? Nej, det går nog inte.

27. Vad gjorde du på din födelsedag 2006?
Satt på sjukhuset med mormor, upptäckte att någon gjort inbrott i min bil, storgrät, åt middag med U och D, fick blommor, tårta och presenter.

28. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Massor! En frisk familj till att börja med.

29. Hur skulle du beskriva din stil år 2006?
Bekvämt, jeans, klassika kostymbyxor. Jag är en kontorsråtta.

30. Vad fick dig att må bra?
Darling framför allt, mitt ankare på ett rätt jobbigt hav.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Som alltid;Hugh Jackman. Har dock fått lite konkurrens av Daniel Craig

32. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Valet så klart, vem undgår det?

33. Vem saknade du?
K, Å bl a, ja de av mina vänner som bor för långt bort, Darling ibland och emellanåt mig själv

34. De bästa nya människorna du träffade?
Har inte träffat så många nya människor under förra året, ingen som gjort något särskilt intryck.

35. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Att man är så mycket starkare än vad man tror

Den lilla Rosa

2007-01-03T23:26:00.000+01:00

Förutom min stora kärlek så har jag numera en ny liten kärlek! Kollegan hade fyndat på mellandagsrean och det var kärlek vid första ögonkastet när jag fick se den. Tack morfar, det här blev din julklapp till mig i år (vad julklappsslanten gick till alltså):

My prrresioussssss

2007-01-01T18:12:00.000+01:00

Scenario: Gudinnan och Darling hemma i lägenheten runt kl 23 den 29/12. Fleecepyjamasen på, en Irish coffee drucken samt en liten GT, all tvätt hämtad från tvättstugan och beredda att kolla på en film.

D: -Känner du dig pigg nog att göra en liten tankenöt först?
G: -Tankenöt? Ja, varför inte, få se

Darling startar ett powerpointprogram och någon typ av rebus dyker upp. G: Är det ett ord jag ska få fram alltså?

D: Ja, pröva nu då
G: Men det här var ju svårt! "1 st 3" och så en bild på Herreys??

Det följer en hel del dåliga gissningar och Darling börjar tycka att han älskling är riktigt kass på rebusar.

D: Äh, vi tar nästa ord då
G: Ett stridsflygplan??
D: Ja, namnet på det planet!
G: Men snälla, det enda namn på ett plan jag kan är JAS 39 Gripen!
D: Ok, ok, det är en rysk MIG 29...
G: Borde jag verkligen ha kunnat det?

Och så där höll det på en stund. De enda orden jag gissade rätt på var "med" och "vill". Darling inser det omöjliga och börjar bokstavera:

Vill - du - gifta - dig - med - mig?

Och trycker fram nästa bild som är ett par vackra förlovningsringar!

G: Men älskling!
D: Åh vad kass du är! Och jag som hade tänkt göra det ännu svårare och göra en gåta likt den i Da Vincikoden! Blanda in en del folk och gömma ledtrådar bakom tavlor och så!

Efter ett gemensamt skrattanfall blev svaret:

Självklart älskling! Jag vill inget hellre!

Så ja, nu är vi förlovade, det är bara ringarna som saknas och dem ska vi kolla på imorgon när affärerna öppnat. En mycket fin avslutning på ett annars väldigt tufft år!

I förbifarten...

2006-12-29T16:16:00.000+01:00

.... så kan jag meddela att jag är en av tre som gått vidare i rektyeringsprocessen! Japp, och nu har jag gjort personlighetstest och logiktest och kan bara vänta på ett positivt svar. Förstår inte varför två till skulle göra testen, det är ju Mitt jobb....

Annars är Darling på plats över nyårshelgen, hans kompis kommer imorgon och sedan firar vi tillsammans med vännerna.

Årets sista inlägg blev kort men innefattar det som rör sig mest i mitt huvud just nu!

Gott Nytt År!

Merry f****ng christmas

2006-12-25T18:50:00.000+01:00

Jo då, julafton överlevde vi utan större dramatik. Lite omstrukturering bara så firade vi tillsammans med mormor och hennes gamla särbo, samt med närmsta familjen.

Idag däremot, juldagen så blev scenariot lite annorlunda mot vad vi tänkt det. Hemtjänsten ringde på morgonen och meddelade att de skickat in morfar med ambulans till sjukhuset eftersom han mådde jättedåligt och hade ont över bröstet. EKG´t var inte alls bra och än värre var att hans njursvikt var riktigt dålig.

Jag sparkade lite på min far så att han följde med min mamma till sjukhuset 8 mil bort och sedan återstod det jag och min ångestfyllde bror (nej, han mår inte alls bra och står under vår övervakning för tillfället). Normalt så åker vi alltid till min faster och fikar på juldagen så jag åkte helt enkelt först in till stan med broder som ville hem en sväng och sedan hälsade jag på faster med man själv.

Och så var det bara en liksom.

Av mormor, särbon, mamma, pappa, brorsan och jag blev det bara jag kvar på jultraditionen. Men de är mysiga i min släkt och efter en del "gofika" svängde jag även in till kusinen som hade fullt hus med svärföräldrar och sambons alla syskon. Underbara släkten!

Jag hade dock ansvaret för de tre vovvarna så efter en par tre timmar var det dags att åka hem till föräldrarna och se till att de fick mat och kisspaus. Och fy vad deprimerande det var att åka hem den mörka vägen genom skogen och veta att jag skulle sitta själv på juldagskvällen! Jag funderade en stund på om jag skulle stanna bilen och gråta en skvätt men tänkte snabbt att inget skulle bli bättre av det.

Hundarna var tacksamma att komma hem till och tack och lov ringde mamsen ganska snart och sa att de var på väg hem igen. Stoooooor lättnadens suck! Jag gick ut, tände marchaller nere vid vägen , en lykta på trappen och började göra middag.

Bara för att få råångest och panik i väntan på föräldrarna och mitt i matlagningen. "Ge mig ett glas vin" tillhörde de första meningarna jag sa när de kom hem. Sunt? Nej, inte det minsta, men det skiter jag i just nu. Just i denna stund har jag föräldrarna hemma, jag är småfull och lugn efter ett par glas vin och julfriden den är överreklamerad i år.

Nu är det jul igen...

2006-12-22T15:24:00.000+01:00

...och julen vara ända ut till påska

Snart dags att ta Lilla Röd över Stora skogen för att fira jul med familjen. För det blir jul även i vår sönderstressade familj. Lilla mormorn ligger på sjukhus men får kanske komma hem imorgon. I år får vi snällt se till att åka och hälsa på henne på julaftons förmiddag innan vi åker hem till föräldrarna igen och fortsätter julen i stillhet med mat, lite snaps, julklappar och obsent mycket godis.

Här händer massor men jag nöjer mig med att önska er alla

En riktigt God Jul!

Upp och ner, upp och ner

2006-12-12T16:42:00.000+01:00

Det är tvära kast i humöret och formen numera. I lördags storgrät jag över att behöva åka hem och lämna Darling i södra Sverige. Tyckte att det var orättvist att jag skulle behöva åka hem till eländet och stressen som väntade och dessutom en jul utan Darling. Med puffiga, rödgråtna ögon klev jag på tåget till Norrland morgonen efter.

Igår morse vaknade jag under mitt eget täcke, konstaterade att något hänt under natten och att jag mådde ungefär lika bra som om jag sovit med en hund i famnen (är hundallergiker). Snor i hela huvudet, rethosta och känslan av bomull i skallen. Plötslig duntäckesallergi eller vad då??

Jättekul. Trots att jag sov relativt länge var jag helt slut igår och bomullskänslan vägrade släppa taget. Lägg till då att jag också var ledsen över en del mormor-stök som krånglat till det för familjen, plus att stressnivån i kroppen steg över huvudet i samma stund jag klev av tåget.

Jag-vill-ha-mitt-liv-tillbaka

Fast jag kan kanske vänta lite till

2006-12-10T22:53:00.000+01:00

På Öresundståget på väg till barnkalaset:

- Nä, nu du får du ta och göra mig på smällen!
- Är det så?
- Ja, det känns ju bara löjligt att försöka undvika att bli med barn när det är det jag helst vill.
- Dags att börja skjuta skarpt och leverera då!

.............................................................

- Fast jag kanske kan vänta lite till
- Men inte så länge va?
- Nä, inte länge alls

Anarkist, ja visst!

2006-12-07T16:11:00.000+01:00

En del ställer noggrant sina böcker i bokstavsordning (författarens efternamn då förstås), andra ställer in dem i bokhyllan i storleksordning, andra sorterar efter ämneskategori.

Inte i min bokhylla inte. Mina böcker sorteras efter färg*.

Esteten i mig tycker att det är sååå mycket snyggare om svarta böcker står för sig, röda för sig osv. Darling fasar för att flytta ihop med min bokhylla och hotar gömma dem i bokskåp** när påsarna ska slås ihop. Mången vän och bekant har skakat på huvudet när de kastat en blick på bokhyllan.

Men testa vet jag, du kanske blir positivt överaskad!

* där gick några ordentliga namnkatalogiserare i taket
** bokskåp??! Mina böcker vill synas, i färgordning

Status mycket god

2006-12-06T12:14:00.000+01:00

Jag är så lyckligt lottad ändå. Jag har en man jag älskar och som älskar mig tillbaka. Han ger mig aldrig någon anledning att tvivla på vår relation utan allt är verkligen precis så bra som man kan önska. Imorgon sätter vi oss på tåget ner till hans föräldrar för att sedan åka vidare till Köpenhamn morgonen efter. Även hans föräldrar är underbara människor som jag är tacksamma för att ha i mitt liv.

Vilken härlig helg jag har framför mig! Övernattning på fint hotell med min älskling, restaurangbesök, Tivoli och shopping längs Ströget och närliggande gator. 1-årskalas för lille systersonen när vi kommer till Malmö på lördagen.

Livet är stundtals mycket gott.

Arvet

2006-12-06T12:13:00.000+01:00

- Nu lät jag som du! sa modern en dag
- Hur då?
- Jo, så där bestämd och orubblig som bara du kan låta ibland
- Jasså, gör jag det?
- Du har ett tonfall ibland som är så bestämt att man inte säger emot och man vet att "så här är det". Och jag kan visst låta likadan!
- Äpplet faller inte långt från trädet vet du väl

Det var på håret

2006-12-01T18:48:00.000+01:00

Som den ordentliga kvinna jag inte är, letade jag efter bokningsnumret på min tågbiljett till Göteborg så att jag kunde hämta ut biljetterna på väg hem från jobbet. Bokningsnumret skriver jag alltid ner på en lapp och lägger i plånboken, samt att jag ser till att få en bokningsbekräftelse till min hotmail.

Det fanns inget bokningsnummer någonstans.

Så jag ringde SJ´s kundtjänst och undrade vilket bokningsnummer jag hade på biljetten som jag behöver använda ikväll (IKVÄLL!!!)

- Ja du, det finns en tågresa från Lund men ingen biljett till tåget ikväll *
*hyperventilera*
- Ingen-biljett-till tåget-ikväll???????
- Nej tyvärr
- Å herregud, å herregud! Finns det plats på tåget ikväll??
- Ja då, det gör det, hur vill du åka, liggvagn, sovvagn?
- Sovvagn, om det finns....
- Inga problem, du är inbokad i en damkupé
- Å herregud, tack och lov!

Vardagsdramatik, gott folk, vardagsdramatik. Och ett lätt sätt att få pulsen att närma sig 200.

* Darling och jag bokade en hel hög biljetter vid samma tillfälle och missade visst en.....

Jaaaaaaa!

2006-11-28T15:13:00.000+01:00

Jag ska få komma på intervjuuuuuuu!!

Äntligen ett steg i rätt riktning även för mig! Älsklingen har redan fixat det här med jobb och försörjning i Hemstaden (min alltså) så nu är det min tur att hitta en ny försörjning.

Och nu ni, så ville minsann kontoret i lilla Hålan att jag kommer och visar upp mig och mina färdigheter. Me like, det ger mig en rättvis chans till ett nytt jobb och ett snäpp upp i vad som skulle kallas för Min karriär*.

*Pffh, karriär, jag? Vad är det? Jag jobbar för att det ger pengar och viss intellektuell tillfredställelse och umgänge.

Lugn och ro? Nepp

2006-11-26T20:59:00.000+01:00

Hösten har varit gigantiskt jobbig och kulmen kom någon gång i början av oktober. Jag mådde skit och visste inte hur jag skulle göra för att ta mig vidare med förnuftet i behåll. Tänkte att om jag tillät mig att bryta ihop så skulle jag inte resa mig upp igen. Lösningen blev att kunna säga högt "jag mår inte bra, hjälp!". Så nu går jag till en psykolog som jag får via jobbet och jag försöker aktivt att göra saker för min egen skull ibland. Efter att fem olika personer, oberoende av varandra och inklusive min chef, sagt åt mig att vara sjukskriven den vecka jag var hos Darling senast så lydde jag deras råd. Jag tog det lugnt och lekte till Darlings glädje hausfrau hela veckan.

Det hjälpte faktiskt, trots att jag var motsträvig och minsann skulle klara av allt på en gång. Just nu är jag lite lugnare, jag vill inte gråta hela tiden. Fast allt är känns väldigt stressigt och jag lever i kappsäck mest hela tiden. Tänk om jag bara slapp packa en övernattningsväska varenda vecka och kunde ta det lugnt hemma i lugn och ro?

Ge mig och Darling det gemensamma hemmet vi vill ha, ge mig jobben jag söker, please?

Update

2006-11-26T20:44:00.000+01:00

Vad händer här då egentligen? Massor antagligen men det har varit bristande uppdatering här från min sida.

* Håret är nyslingat och nyklippt efter att ha fått växa sig ohemult långt. Nu är jag nästan snygg igen och håret är så långt som det brukar vara när jag i vanliga fall tycker att det är dags att jag klipper mig. Jag har helt enkelt glömt bort att vårda mig själv lite också.

* Jobbfest med schlagertema i fredags och undertecknad var med i festkommittén. Vilken kanonkväll! Jag var där som Lili och hade tydligen lyckats fantastiskt bra med min utstyrsel och hår för att sa att jag var så himla snygg och att jag alltid borde ha håret så där. Min motfråga var "Ni vet väl hur rakt mitt hår är i normala fall?". Fast jag kan ju leva med att vara en superbabe för en kväll. B tyckte att det kul att se mig den kvällen för den gamla glansen kom tillbaka för en stund och det var en nöjd och glad Gudinna som festade fram till småtimmarna. Det krävdes två omgångar balsam och kam i duschen för att reda ut håret igår morse (läs förmiddag).

* Mormorn lever och pendlandet dit fortsätter.

* På fredag åker jag till Darling igen och helgen därefter upprepar vi förra årets Köpenhamnsresa med övernattning på fint hotell och shopping längs Ströget och andra närliggande gator. Någon som har något tips på t ex inredningsaffärer värda att besöka?

* Fortfarande inget internet hemma och ingen support vet var felet ligger.

1:klass

2006-11-15T14:39:00.000+01:00

I den här bloggen håller det på att damma igen totalt ser jag! Bot och bättring.

I söndags satte jag mig på nattåget för att åka hem till norr efter en vecka hos Darling. Tåget gick klockan 19 och jag stuvade i vanlig ordning in min packning i kupén och började göra mig hemmastad på översta slafen (åker alltid i en 3-bäddskupé). Vad upptäcker jag när jag klättrat upp dit då? Jo, att lampan inte fungerar. Konduktören kommer i samma veva och jag uppmärksammar honom genast på problemet. Han bläddrar i sina papper, fipplar med lampan, mumlar lite och konstaterar att det där gick inte att fixa och vagnarna var ju fulla....men han skulle kolla med en kollega vad de kunde göra.

Paniiiiiik! Tänkte jag och så en mörk kväll på ett skumpigt tåg framför mig. Ingen läsning i någon av böckerna jag hade med mig utan ren och skär dödstristess med en upparbetad ilska som sällskap.

Det dröjer en stund med så småningom kommer han tillbaka och ber mig ta mina väskor och följa honom in till nästa vagn. Tro på sjutton, jag fick en alldeles egen första klass-kupé istället! Tack vare en trasig glödlampa!

Prisa SJ-återbäringen! Efter alla tusenlappar vi lagt ut på tågresor så kändes det inte helt fel att plötsligt få en kupé med skön säng (och fluffigt täcke och kudde) samt egen toalett och dusch. Det blev lätt den bekvämaste tågresa jag någonsin gjort och jag sov som en Gudinna!

Om jag får igång mitt internet ikväll ska jag lägga ut en bild från mitt hotellrum i miniformat (inte superlyxigt på något sätt men för att vara SJ så)

För övrigt...

2006-11-03T14:30:00.000+01:00

...så vill jag meddela att eder Gudinna nu är mycket stolt ägare av ett par stövlar!

Jo, det är sant! På Crispin i den lilla hålan mormor bor fanns det ett par till mina stackars stövellösa fötter! Ett par bruna (jag önskade svarata, men hey, inte törs jag klaga) med snörning hela vägen upp står hemma i min hall och väntar på en vinter med mer kjol och mindre tråkbyxa.

Det var på håret att det skulle fungera men efter att ha snört ihop dem så mycket man kunde så satt de riktigt bra. Det finns en gud och framför allt - det finns stövlar till smala (och snygga, det är inget fel på mina vader) ben!

Fniss

2006-11-02T14:55:00.000+01:00

I min del av landet sken solen igår och det var gnistrande kallt.

I den del av landet (läs huvudstaden) min kära mor och söte bror åkt för att hämta en soffa modern hitta via blocket var det kaos. Totalt. De åkte hemifrån före 07:00 igår morse och ca kl 09:00 var de hemma på gården igen. Över ett dygn senare!

Jag fnissar fortfarande över deras övermodiga företag.

Men men, de är också garvade norrlänningar som är väl förberedda vid en långresa på vintern så de var knappast de som råkade värst ut eller satt fast mest. De berättade om hur de bland annat suttit fast bakom en långtradare som blockerade flera filer. Familjefadern i bilen framför hade fru och barn i bilen. Och sommardäck. Dessa sommardäck fick han för sig att försöka byta när han står på blankis i mittfilen och det är snöstorm. Vinterdäcken lastas ur bilen och han ska just börja byta dem när bilen sakta men säkert börjar glida in i framförvarande bil. Klockrent! Och min bror filmade hela spektaklet. Han har lovat att skicka filmen till mig och om det går ska jag lägga ut den här så den även kan roa andra.

I min familj har vi sällan tråkigt.

Dansblogg?

2006-10-27T21:52:00.000+02:00

Känner att jag vill förtydliga lite för er som kommer hit i tron om att det här verkligen är en dansblogg. Jag skulle inte kalla min blogg för dansblogg men jag är en danstjej som även skriver en del i min blogg. Jag önskar att jag hann vara ute på fler danser så att jag hade mer att skriva om i dansväg men som ni kan se så består mitt liv av så mycket annat just nu. Ibland klämmer jag till med ett inlägg som är dansrelaterat men oftast blir en massa annat jag avhandlar för mitt eget höga nöjes och sinnesfrids skull.

Men ni är hjärtligt välkomna hit ändå.

...och lite om gråt

2006-10-27T21:42:00.000+02:00

För mig har gråt varit en naturlig del av livet och jag är verkligen en känslomänniska. Är jag ledsen gråter jag, blir jag arg gråter jag, när jag skrattar gråter jag ofta. Kort sagt så gråter jag vid större känslorörelser. Det tog ett tag innan jag som vuxen accepterade att det faktiskt är bra och sunt att kunna gråta eftersom det gör att man får ur sig en massa känslor som annars sitter kvar i kropp och själ på olika sätt.

Under det här året skulle jag med största säkerhet ha behövt gråta mer än vad jag gjort. Det senaste halvåret har jag inte vågat börja gråta eftersom jag varit rädd för att det inte ska ta slut och framför allt har jag inte velat gråta när jag varit ensam och inte haft en trygg axel att gråta mot. Läs Darlings axel. Så jag har hållit inne med allt och det växte till ett enormt tryck som hotade explodera när som helst. Visst har jag gråtit lite stilla när jag pratat med t ex min chef eller någon av vännerna men inte alls den här hulkande, jobbiga, skakande gråten.

Så jag kan se en viss mening i att jag blev så hysteriskt ledsen i måndags. Efteråt är det rätt skönt att ha fått släppa ut lite av allt det som tryckts tillbaka och det är lite lättare att andas.

Lite om kommunism

2006-10-27T21:19:00.000+02:00

"Jag förstår inte varför en del ungdomar kallar sig kommunister och har det som ett ideal. Vad är det för fel på dem? Kan de inte läsa? Har de inte läst på om vad som hänt i kommunistiska länder? Det finns ju inte ett enda lyckat exempel!" sa mormor under en av våra politiska diskussioner. Hon är så skärpt och allmänbildad den lilla tanten och har en åsikt om det mesta (kan det vara därifrån det kommer?).

Och just i den här frågan tycker jag att hon har helt rätt. Kan de verkligen inte läsa eller vad är det för fel på dem som önskar leva i en kommuniststat?

Jag-bara-orkar-inte

2006-10-24T11:51:00.000+02:00

Igår blev jag officiellt ett år äldre.

Dagen började väldigt bra då jag blev uppvaktad av min mamma som väckte mig med kaffebricka, levande ljus och presenter. Darling ringde och sjöng, vännerna ringde och skickade sms. Vi sov i mormors lägenhet den natten eftersom vi trodde att jag skulle kunna ta hem henne från sjukhuset och mamma skulle ändå vidare till morfar.

Efter frukost gick jag några ärenden på stan för att sedan göra en pastasallad vi skulle äta tillsammans med mormor på sjukhuset (hon fick inte åka hem). Jag hade köpt gott fikabröd på ett konditori som vi skulle ha till efterrätt. Det var en trevlig förmiddag och jag kände mig snygg och fräsch för första gången på länge.

Vi gick för att hämta bilarna på parkeringen och vad ser jag - Jo, att bildörren var olåst. Jag visste att jag låst alla dörrar ordentligt och ser i nästa sekund att stereon är borta.

Någon jävel har alltså roat sig under natten med att bryta sönder bakluckan, sno stereon samt nästan allt jag hade i bagagutymmet! Det var inga stora värden det handlade om men varför måste någon förstöra min älskade Lilla Röd???

Det var droppen. Jag bröt ihop totalt och bara grät. När livet är så tufft som det är varför skulle då det här behöva hända just på min födelsedag? Mamma ringde och gjorde en polisanmälan medan jag ringde Darling och stortjöt. (Stackarn, vad skulle han kunna göra 80 mil bort?)

På något sätt tog vi oss till mormor men jag kunde inte sluta gråta. Det är många år sedan jag grät ihopkrupen i mammas famn men igår behövdes det. Jag fick också panik över att jag skulle åka hem till min lägenhet och sitta själv resten av kvällen och var först beredd att följa med mamma. Så kom jag att tänka på mina livlinor och ringde en vän och grät istället.

- Jag vill inte vara själv hela kvällen kan inte ni komma över en stund?
- Kom hit istället så får du äta middag med oss!

Först efter ett par timmar kände jag mig så pass lugn att jag kunde sätta mig i bilen och köra hemåt (mamma lät mig helt enkelt ta hennes bil så hjälper de mig att lämna in den på verkstaden). Innan jag åkte från sjukhuset ringde de från en blomsterhandel och sa att de hade blommor till mig.

Underbaraste vännerna! Käraste Å skickade vad som kan vara den finaste bukett jag fått någon gång. En stor blomsterkvast i rosa och vitt med rosor, liljor, gerberor och andra jag inte vet vad de heter. Dessutom satt det en strut choklad från Åre Chokladfabrik på en pinne mitt i buketten. Det var en hel del tröst ska ni veta.

Käraste U och D bjöd på en underbar vegetarisk paj och hade till och med köpt en liten tårta till mig och gav mig ett litet paket. På hallgolvet låg ett kort från Darling, ett från hans föräldrar och ett litet brev från T1 med ett kort och en liten present. Tack så mycket!

Mycket är skit just nu men omtanke från vänner och familj har jag i överflöd!

Idag är en trött dag då jag sovit väldigt dåligt inatt. Känner mig mentalt urladdad och förstår inte hur jag ska få något vettigt gjort.

Blötsnöblötsnöblötsnö

2006-10-21T15:57:00.000+02:00

Något jag inte hade räknat med igår morse när jag vaknade var att jag skulle bli tvungen att gräva fram min bil som låg inbäddad i 30 cm blöt snö. Inte heller hade jag räknat med att behöva köra på sommardäck till en gör det själv-hall för att byta pjuck på Lilla Röd. När jag bar ner mina vinterdäck och lade dem i bilen så var det med avsikt att ta dem till käre fadern som skulle förbarma sig över dem.

Nåja, flera timmar senare än planerat kom jag fram till sjukhuset där lilla mormor legat i en vecka nu och efter ett stopp där lyckades jag även ta mig hem till föräldrarna. Jag räknade till 6 bilar, inklusive en lastbil, som kört i diket under sträckan på 25 mil som jag avlade igår. 6 bilar!

Jag är liksom inte riktigt beredd på djupsnö ännu, jag har ju just upptäckt att löven skiftat färg. Jag vill njuta i någon vecka till av att sparka i lövhögar och att se hur det glöder i skogen.

Hemma hos föräldrarna ligger det trädgårdsavfall som snöat över i skottkärran, träden viker sig då snön lägger sig på löven som inte fallit av. Nej, det här måste regna bort, vi är inte redo för snön riktigt än.

Handikappad

2006-10-19T14:34:00.000+02:00

Internetuppkopplingen, eller livlinan som jag och min bror kallat den, är för tillfället död hemma hos mig efter en traumatisk omformatering av datorn. Drivrutiner av betydande slag gick förlorade och kampen fortsätter för att kunna återinstallera dem. Så jag får hålla till godo med internet på jobbet eller hemma hos föräldrarna i helgen. Vissa dagar når jag inte nätet alls.

Mycket ovant

Och lite befriande

Släkten är värst

2006-10-15T09:39:00.000+02:00

Vad är det för fel på den äldre generationen som inte PRATAR med varandra? Varför kan de inte någon gång vara ärliga och säga rakt ut vad de känner så att det inte kommer fram bakvägen istället?

Mormor och hennes syskon är specialister på att inte prata om problem med varandra utan går istället till nästa person (läs syskon el barn) och beklagar sig över de andra. Sladdertackor som de är så berättar givetvis den som fått "förtroendet" det för de övriga, inblandade eller inte, så att den det berör alltid får reda på vad som sagts på ett sätt eller det det andra.

Gamla oförätter blir aldrig uppklarade och de kommer att dö med en massa olösta konflikter och med anhöriga som känner att allt inte blev sagt.

Idag är jag så j***a förbannad av orsaker jag inte vill ta upp här och jag tänker ha ett samtal med min mormor om vikten av att vara ärlig mot varandra ibland. Ja, jag är indirekt inblandad i något jag blir väldigt arg över att inte fått ta del av tidigare. Är det någon gång man måste kunna vara ärlig så är det väl när man står inför döden och avslut av relationer.

Vändningsförsök

2006-10-11T11:07:00.000+02:00

Tänk dig att du är ute och snorklar och fridyker några meter för att komma till botten. Med rätt teknik kommer du djupt väldigt snabbt och utan större ansträngning. Efter några meter börjar det kännas i lungorna och det blir tuffare att ta sig ner om det visar sig att botten fanns längre ner än du trodde. Blir det för tufft gör du bedömningen att vända istället för att ta dig ända ner. Att ta stöd med fötterna från botten och sedan skjuta dig upp genom vattnet är det lättaste sättet att ta sig upp till ytan men om du ska vända mitt i en dyket rakt ner blir det svårare.

Först måste du bromsa rörelsen ner och sedan måste du ta i lite extra för att kunna skjuta dig uppåt igen. Den extra kraftansträngningen känns i lungorna och du kämpar för att få elementet med dig istället för mot dig. När du väl får fart så är det lika lätt att ta sig upp som det var att ta sig ner, det bara bränner lite mer i lungorna.

Så det är det jag prövar just nu, jag försöker vända innan jag når botten.

Så lite man vet

2006-10-10T19:26:00.000+02:00

Det sägs att bra saker händer bra människor (utrycket "good things happens to good people"). Då har jag en stilla undran; vilken kategori tillhör då jag?

Jag tycker att jag är värd en bättre livssituation än det här, men jag kan ha misstagit mig.

Nej, jag förväntar mig inte att ni ska säga att jag är en bra människa. Det är endast en stilla undran ut i universum.

Danstyper

2006-10-06T11:31:00.000+02:00

Alla killar har en egen stil när det gäller dans. En del med större variation än andra och det stora nöjet för oss tjejer på dansgolvet är just att variationen är så stor. Det finns en hel del mer eller mindre ovanliga dansstilar och beteenden man kan råka ut för och bara för att det är ovanligt behöver det inte betyda att det är något negativt. Jag skulle tro att Danstanten. Pia och T1 m fl råkat ut för några av dessa:

Tipparen: Tipparen hittar du där du minst väntar det eller precis just där du väntar det. Mitt i en låt, eller ännu vanligare i slutet av en dansen så vill kavaljeren få till ett "snyggt" avslut genom att tippa bak sin dam en bit. Ja, ni vet nog hur jag menar. Jag vet inte hur det är för andra, men jag tycker att jag träffar på dessa herrar relativt ofta. Visst, det kan vara kul om det är en kille man känner har koll och som orkar hålla emot utan att man åker i golvet. Mitt problem kan ibland vara en en del killar så gärna vill tippa hit och dit några gånger under en dans eller som ett snyggt avslut att de inte riktigt förstår hur pass rörlig en del tjejer kan vara i ryggen. Själv kan jag gå ner i brygga utan att öva på det innan. Så det har hänt ett antal gånger att jag känt håret svepa över dansgolvet och att min kvaljer inser att "hoppsan, nu måste jag hålla emot lite här". På Öland utnämnde en kille mig till Campingens vigaste men tro inte på det, jag är bara väääldigt rörlig i ryggen. När en del upptäcker att man är "lätt-tippad så blir de väldigt entusiastiska och vill gärna tippa fler gånger. Så jag vet inte, hur är det för er tjejer? Blir ni också tippade hit och dit? Framför allt killar söderut tippar extra mycket, kanske inte så många i Norrland även om de finns.

Sångaren: Herregud ja, sångaren. Sångaren tycker om att dansa och inte bara det, han är väldigt förtjust i dansmusiken också. Han känner till de flesta låtarna och kan bara inte låta bli att sjunga med när bandet spelar hans favoritlåtar. I örat på den tjej han dansar med. Om man träffar på sångaren kan man vänta sig "skönsång" rakt i örat i en dans eller två. Det spelar ingen roll om en kille är duktig att dansa eller inte om han sjunger mig rakt i örat. Jag bjöd upp eller blev uppbjuden för att dansa, inte för att höra hans verbala tolkning av musiken.

Gnällspiken: En ovanlig dansare men han dyker upp ibland. Gnällspiken hittar alltid något att klaga på, till exempel att det är för lite folk, fel folk, dålig musik, att det är svårt att bli uppbjuden, att fel bjuder upp osv. Visst kan jag kommentera att det är dålig uppslutning eller att bandet kanske inte var superlyckat men allt hänger på hur man säger det. Gnällspiken lyckas ofta få sin dam att undra varför han ens bryr sig att gå ut och dansa om han inte blir glad av det. Gnällspiken är ingen jag bjuder upp i första taget även om han är duktig att dansa eftersom jag dansar för att det är roligt och gör mig glad.

Krockaren: Krockaren kommer i olika varianter. En vanlig typ är den lite mindre rutinerade killen som helt enkelt inte lärt sig parera andra par på dansgolvet ännu. Där är det lätt att ha överseende och tycka att det är en helt ok dans trots några små missöden. Den rutinerade krockaren är den värste typen av krockare. En sådan kille ser dansgolvet som sitt eget territorium och andra par bör flytta på sig om de inte vill ha en rejäl knuff. Att vara danspartner till en rutinerad krockare kan vara ett tufft jobb eftersom killen gärna använder damen som en murbräcka och låter henne ta stöten. Det händer ofta i sådana sammanhang att man får medlidsamma blickar från andra dansare. Många yngre killar kommenterar också att en del äldre män som ibland dyker upp på danser med många yngre har en förmåga att knuffa sig fram på dansgolvet. Inte med sin dam men genom armbågar och andra kroppsdelar. Krockaren avråder vi bestämt från.

Blundaren: Som Danstanten lägger till sin kommentar, blundaren. Blundaren är killen som precis som vi tjejer biland vill kunna blunda och njuta av musiken och dansen. Blundaren skrämmer andra killar eftersom de måste se upp när han kommer då de vet att han inte tar någon hänsyn till andra ekipage. Han är ofta en duktig dansare men som glömmer att det är han som styr och grundreglen vid all körning är Håll ögonen på vägen. I det här fallet dansgolvet då.

Snurraren: Snurraren har i vissa fall bara lärt sig att snurra åt ett håll och gör det förkärlek dansen igenom. Snurrar alltså, hela tiden. Han håller sig gärna i mitten av dansgolvet eftersom han påverkas minst av dansriktningen som de övriga håller där. En del som snurrar mycket gör det väldigt bra och som en del av övriga dansen men Snurraren har inte lärt sig att det finns steg där emellan också.

McDreamy: (Har jag sett några avsnitt för mycket av Grey´s anatomy kanske?) McDreamy är top of the top, creme de la creme av dansare. En McDreamy är en subjektiv upplevelse och kan inte förklaras eller delas med av till andra. Sist jag hade en riktigt präktigt McDreamy-möte var i början av sommaren under min första kväll på Gräsmyr. Där fanns han plötsligt, killen som jag dansat med några gånger på maran men som jag aldrig stött på annars. Jag bokstavligen sprang över dansgolvet för att få tag i honom och jo, jag mindes rätt, han var McDreamy! Inte så avancerad egentligen och inte så svängig, gungig eller sensuell som de andra som brukar bli mina favoriter, utan bara helt enkelt perfekt. En McDreamy skulle du kunna dansa med större delen av kvällen utan att bli uttråkad.

Och till sist kom T1 med ett par exempel som jag bara måste ta med!

Pratkvarnen: Pratkvarnen är killen som bara pratar och pratar så att man inte kan dansa vettigt. Han är trevlig och ofta duktig att dansa, men eftersom han hela tiden pratar så blir det bara att man går rakt fram.

Disktrasan: Disktrasan är en irriterande företeelse som luktar just som en disktrasa. Han är antagligen ungkarl och tvättar själv, men inte har fattat det där att om man inte hänger tvätten så fort tvättmaskinen är klar (åtminstone inom de två första dygnen) så luktar man illa när kläderna blir lite lagomt varma och svettiga. Disktrasan är ofta duktig att dansa men man vill inte gärna dansa med honom eftersom man i de tre nästkommande danserna får ursäkta sig för att man luktar illa.

Det var några jag kom att tänka på idag, vilka kommer du på?

Everyone is Jesus

2006-10-06T09:22:00.000+02:00

P3 spelade "Everyone is Jesus" med Tomas DiLeva när jag satt i bilen på väg hem från mormor. Jag tänkte på konserten under festivalen för många år sedan. På hur det gick rysningar längs ryggraden när hela publiken stämde in i refrängen som sedan inte ville klinga av. I flera minuter sjöng hundratals människor att alla är Jesus och det var låg ett magiskt skimmer över oss i det ögonblicket.

Det regnade ute, vindrutetorkarna gick för fullt, jag kände mig lägre än lägst men började ändå sjunga med i refrängen. Everyone is Jesus. Jag tänkte att om det är sant att en tro stor som ett senapskorn kan förflytta berg då ska jag banne mig kunna nå dit jag vill. Berget är som till för att flyttas.

Jag grät och sjöng med. Tänkte att han har rätt. Everyone is Jesus.

2006-10-04T11:36:00.000+02:00

Nä, nu lämnar jag in för ett tag. Kanske dags att inse när man behöver hjälp.

....

2006-10-02T00:07:00.000+02:00

Det är för övrigt sjukt många som kommer hit sedan de googlat på Äppelmos. Ledsen att inte kunna hjälpa er.

Psykbryt

2006-10-01T23:15:00.000+02:00

Undertecknad har jävlats en lång stund med att avinstallera ett dataspel som inte ville fungera efter ett misslyckat försök att uppgradera det (det fungerade inte alls efter den manövern). Darling ringer, konstaterar att allt verkar ha gått rätt till i försöken.

- Men, det var då själva faaaaaan! Att det inte ska gå att avinstallera skiten!! Är det inte meningen att jag ska få spela spel, va? Varför fungerar det inte?!!

- Vi kan ju fixa det nästa helg när jag kommer, vi ska ju ändå formatera om hårddisken då...

- Och fram till dess då? Vad ska jag stänga av huvudet med fram till dess då? Jag har lagt varenda jävla pussel, nu vill jag bara spela dataspel!!! Varför hatar dataspelen just mig??! Skiiiitdator!!

- Tänk, den här kvinnan ska jag flytta ihop med snart.....

- Man har väl rätt att tappa humöret ibland! Det är ju bara datorn jag är arg på!

- *skrattar lite*

- Jävla skit, hur ska jag stänga av huvudet nu då? Måste kunna stänga av huvudet, måste! Helvetesdator! *gråter lite också*

- Såja... *börjar prata om annat*

- *pillar med datorn och löser problemet....*

Så nu är spelet installerat igen och huvudet kan formellt stängas av någon timme i taget. Det behövs. Det ursprungliga planen var att i helgen börja läsa min böcker till kursen i beskattningsrätt. Dem har glömt totalt och hittade dem i soffan för en stund sedan. Sket också i att äta middag och åt istället tre riskakor med lökkeso på. Till det såg jag de senaste avsnitten av Grey´s anatomy som jag laddat hem. Säsong 3, det ni, det är nu dramatiken börjar på allvar. Tryckte även i mig det som var kvar av chokladkakan (70%). Och lite vindruvor.

Och alla vet att situationen är tuff just nu och har varit det länge. Och alla stöttar och alla förstår. Men det finns inget någon kan säga och göra för att det ska bli bättre. Jag tror ibland att jag ska bli tokig av att inte kunna börja sörja, att att hela tiden försöka fungera, att försöka ha en vardag. Jag går till jobbet, gör ett halvkasst jobb (bra enligt chefen), gråter när chefen ser förstående ut och frågar hur det är. Jag var på dans i fredags och det var helt ok om än inte en höjdardans, träffade ett par av mina brudar och fick äntligen lite kompistid. Tid med vänner var annars det första som strök när annat behövde prioriteras. Har köpt en dunparkas idag och fikat med B. Tränat duktigt på gymmet och till och med bakat bröd. Ändå känns huvudet tomt fast ändå fullt och funderar på om det är dags att bryta ihop eller om det bara är att bita ihop och köra vidare ett tag till. Skulle ha åkt till mormor idag men hon blev inlagd på sjukhuset igen i förrgår. Så jag åker dit imorgon istället och pysslar om henne lite. Tvättar håret, rullar håret, tvättar hela henne och smörjer in henne. Kollar om hon får i sig något lite godare än sjukhusmaten.

Och jag försöker planera en vecka nere hos Darling men kan inte få in i huvudet hur jag skulle kunna åka någonstans överhuvudtaget om det inte involverar mormor eller föräldrarna. Hon är sämre, gallan är tjockare och sätter igen dränaget än värre. Finns inget de kan göra åt det, kanske lindra lite. Hon mår illa och kan knappt äta. Jag önskar att hon ska få dö men vill inte förlora henne. Är rädd för att inte vara där när det händer, är rädd för att vara där när det händer.

Och jag sitter själv här hemma, så jävla ensam. Ingen Darling, ingen mormor, ingen familj, bara det liv som en gång kändes bra att ha i den här staden. Inte nu längre, inte om det innebär att jag sitter själv om kvällarna och ingen kan se när knyttet behöver få ett break, få bryta ihop en stund för att sedan kunna gå vidare en tag. Nej, inga vänner kan hjälpa den ensamheten. Familjen är det som saknas. Nu behöver jag nog äta något, riskakor var visst ingen höjdare till middag, börjar bli yr av hunger. Prutt.

Och frågar någon hur det är imorgon blir svaret antagligen att det är ok, för jag orkar inte vara ledsen långa stunder. Men det är så här det är, det är det här jag inte pratar så mycket om. Stunderna när jag går hemma ensam och försöker hålla ihop eftersom det inte finns någon som lugnar mig, distraherar mig eller helt enkelt behöver mig mer än jag behöver någon.

Over ´n out